Retroresan

Prins Ali, lycklig och fri!

Så är vi tillbaka i vanlig form. Denna vecka har vi spelat Story of Thor (eller Beyond Oasis om man vill vara internationell). Anders närmar sig slutet av Final Fantasy VI och nästa vecka tar vi oss an Metal Slug 3.

Länkar

Samsons Gamertag

För er som vill spela Metal Slug 3 i Co-op på Xbox live.

Retroresan: Prins Ali – lycklig och fri! (Story of Thor klart, Metal Slug 3 start)

Kommentarer

  1. Lephyrius skriver:

    Först måste jag säga att ni har nu nått perfektion när ni har gjort en liten lista på vad ni skall spela härnäst.

    Det verkar som att folk använder internet mycket mer när det är depression:(och kanske spelar mer också?)

    http://science.slashdot.org/story/10/02/03/1630227/Heavy-Internet-Use-Linked-To-Depression

    Sedan Metal Slug är ju den spelserie jag har njutit av allra mest. Jag vet inte vilken del som är bäst men när jag gjorde min topp 100 lista så hade jag problem men det slutade med Metal Slug Advance. Varför? Jo för att jag har spelat det allra mest eftersom där fanns det typ achivements i form av kort som gav en massa bonusar att låsa upp. En var t.ex. klara slutbossen utan att ta skada vilket gjorde att jag memorerade alla dess attacker in i minsta detalj.

    Nu var det ett tag sedan jag spelade Metal Slug 3 men de flesta spelen i serien är ju fantastiska.

  2. Vargavaka skriver:

    Mumsigt avsnitt, alltid trevligt med en ny Retroresa på väg hem från universitetet på fredagar.

    Angående Anders sagostund skulle jag vilja föreslå en avstickare med Chrono Trigger innan det blir dags för Playsationspelen. Jag förstår att tanken är att följa Final Fantasy spelen men Chrono Trigger är så satans bra att det skulle vara synd och skam att missa det.

    Det blir spännande att höra vad ni har att säga om Metal Slug 3, ett av mina riktiga favoritspel. Kanske det bästa spelet i serien i mina ögon. Iaf det spel jag har spelat mest. Om jag inte redan hade flera versioner av spelet samt silverkonto skulle jag lätt ha hakat på en co-op runda eller två. Till Anders skulle jag faktiskt rekommendera ett inköp till en annan platform. Även jag har Metal Slug Anthology till Wii. Jag köpte det främst för att spela MS6 och Wii var nyss införskaffad (och jag tror även att Anthology kom ut till Wii före andra platformer). När jag väl satte mig ner med spelet störde jag mig något oerhört på kontrollen. Om jag inte missminner mig gick det att spela med ett antal olika knappkonfigurationer och alla var fruktansvärt oprecisa. Skaka med kontrollen för att kasta handgranat och liknande skräp :S

    Jag skall nog se till att spela om Metal Slug 3 ett par gånger i helgen och återkomma med färska intryck.

  3. Peter skriver:

    Jag lånade Metal Slug Anthology till på biblioteket en gång och där är det ju typ sju stycken slug-spel i ett och jag har säkert blandat ihop de olika med varandra men det är ju rätt lika så jag ger mina intryck från det ändå även om det kanske inte just är specifikt trean som jag ger intryck från.

    För det första. Grafiken är underbar. otroligt vacker design och fiendehumorn är riktigt klockren. Kontrollen tycker jag fungerade riktigt bra när jag spelade.

    Det händer väldigt mycket på skärmen samtidigt och det är riktigt roligt.
    En grej som jag tyckte förstörde spelet en del är att det verkar vara en rak portning av arkad-spelet vilket gör att det står på skärmen ”Insert coin” och eftersom man spelar på en tv så behövs det inga coins utan det är oändliga continues. Det blir ingen utmaning då. Och ofta är det bättre att faktiskt göra så att man dör om man får slut på ammo för då får man tillbaka alla de stora ammosarna som man har från början.

    Det tyckte jag förstörde lite i spelet och de borde ha löst det på ett smidigare sätt när de portade över det till konsol tycker jag.

    Men annars så gillar jag spelet grymt mycket. Ett riktigt härligt spel med en go humor.

  4. Lephyrius skriver:

    Meh! Har ni inte lagt till min förra kommentar?
    Kommer Anders att få ett straff när det var Samson som klarade Metal Slug 3 först?

    Här kommer min recension: (jag skall försöka vara sparsam med superlativ även fast det är en diamant ifrån min barndom)

    Metal Slug 3 (Spelat på Metal Slug Anthology Wii)

    1.Grafiken: Det är 2D perfektion och det är enormt detaljerat. Jag älskar det varierande miljöerna. Explosioner går alltid hem hos mig.
    2.Ljud: ”Heavy Machinegun!” åhh! Det här är ett spel som har en mycket bra musik som inte tar över ljudeffekterna. Jag känner att jag inte heller blir less på skjutljudet som man kan blir om man har mycket skjutande.
    3.Kontroll: Det är en bra kontroll som känns som en förlängning av armen eftersom den är så enkel. Dessutom känns det bra tyngd i t.ex. ”hopproboten” och alla andra fordon som introducerades.
    4.Gameplay: Det enda negativa jag kan komma på är att jag saknar lite plattforms hopp och kanske ett eller två pussel. Men det kanske skulle förtära shooterkänslan.
    5.Utmaning: Det är en arkadutmaning eftersom man skall spendera en massa pengar i arkaden. Ett bra spel enligt mig definieras av att man inte kan skylla på kontrollen när man dör och det gör man inte i Metal Slug 3 eller de andra delarna i serien.
    6.Slutsats: Har man spelat ett så har man spelat dem alla men det är de små sakerna som gör det. Det här är det spelet som introducerade mest av det vi kallar Metal Slug om man inte räknar ettan och det är nog det som gör det så älskat.

    Ibland undrar jag om hur lite man kan kräva av ett spel?
    Då tänker jag Metal Slug serien är nog det som har kommit närmast.
    Vad är eran uppfattning? Vad är det minsta man kan kräva av ett spel?

  5. Vargavaka skriver:

    Mina intryck om Metal Slug 3.

    Metal Slug är som jag tidigare nämnde en spelserie jag gillar skarpt. Om jag inte är helt ute och cyklar var det Metal Slug 3 som blev min riktiga inkörsport till ”Run ‘n Gun” och shooters. Mycket från tidigare (och senare) spel i Metal Slug serien går igen i Metal Slug 3; den otroliga pixelgrafiken, de (oftast) sidoscrollande banorna med mycket skjutande även i vertikalt led, de mastiga vapnen, humorn och givetvis de (ganska söta) pansarvagnarna som ger spelet sitt namn.

    Just det grafiska i Metal Slug måste lyftas fram lite extra. Det här är definitionen av pixelperfektion. Animationerna, explosionerna, fiendedesignen, detaljrikedomen. Det är helt klart bland det vackraste som har gjorts i spelväg.

    Vad som jag stör mig på litegrann i Metal Slug serien är den något slöa kontrollen när det kommer till hoppandet. Metal Slug har generellt en bra kontroll, men själv dör jag relativt ofta på grund av att ett misstajmat hopp skickar mig rakt in i en projektil. Jämfört med, säg vertikala shooters a’la Cave, är responstiden ganska långsam i Metal Slug. Som kompensation är det betydligt mindre kulor som flyger runt på skärmen men resultatet är att du måste spela mer metodiskt och planerande och kan inte lita lika mycket på snabba reflexer. Det kanske är en smaksak men just i run ‘n gun och shooters föredrar jag den senare spelstilen.

    En annan sak som går igen i alla Metal Slugs (och många shooters) är svårighetsgraden. Spelet är ett renrasigt arkadspel med allt vad det medför. Det är gjort för att slurpa tiokronor och det märks. I en arkadkabinett blir det en slags naturlig barriär (plånboken är tom) och om man spelar regelbundet blir det en utmaning att flytta ribban för hur långt man kan ta sig på en plånbok full tior. I en portning är det här elementet borta och då det egentligen inte är några problem att ta sig igenom spelet i en genomspelning blir det lite otillfredsställande mot slutet då jag är titt som tätt utan någon egentlig konsekvens. Det känns lite tomt. Jag tycker att de löste det här bättre i Ikaruga där, om jag inte missminner mig, standardinställningen är 5 continues delat över de två spelarna. Någon liknande inställning hittade jag inte i min (PS2) port.

    Nåja, Metal Slug 3 då. MS3 är troligtvis mitt favoritspel i serien. Det var det första jag spelade igenom men jag tror inte det är där det ligger. MS3 är det första spelet i serien med så många olika vägar igenom spelet, och det sista spelet med en koherent ”historia” med fokus på General Morden och Mars People.

    Banorna i MS3 är dessutom väldigt mysiga. Min personliga favorit är den andra banan. Även om jag går emot mig själv med att tumma upp för en bana som går extra långsamt kompenserar den andra banan mycket med väldigt mycker stämning och en kul slutboss. Vad som dock är synd är att den andra banan har en väldigt mysig elefant-slug som tyvärr är ivägstoppad i en grotta full av dryga fiender. Att ta sig igenom den grottan bara för att förlora sin elefant igen känns demotiverande. Annars giller jag även biten då man följer en konvoj med jetpack samt sista banan. Framförallt sekvenserna där man måste springa sig igenom horder av röda små robotar och hjärnrobotarna som skjuter rockringarna tycker jag är roliga partier. Synd bara med de vertikala flygsekvenserna, det funkar lite halvdannt i Metal Slug. Vad jag förresten i min omspelning märkte var att den sista bossen gör något intressant; du får börja säkert ivägstoppad i en slug. Därefter går bossen igenom sitt attackmönster vilket förstör slugen och du får slåss på riktigt. När du börjar fighten har du redan ett hum om vad du ska göra. Ganska intressant, även om det är lustigt att de tar i med så pedagogiska metoder på sista bossen av alla ställen.

    Summan av kardemumman; en riktig arkadrykare som avnjutes bör i goda vänners lag. Mer shooters tack 🙂

  6. Vargavaka skriver:

    @ Lephyrius: Jag tycker inte att spel i stil med Metal Slug gör lite. Shooters och Run ‘n Guns är visserligen ganska nischade med starkt fokus på spelmekanik (och mindre på historiebyggande och liknande) men jag ser inget fel med de. Shadow of the Colossus och Portal var även de spel som gör en grej men gör det bra. Själv kan jag verkligen uppskatta det.

  7. Lephyrius skriver:

    @Vargavaka:
    Du får min recension att framstå som en riktig plutt 🙁 Jag skall skärpa mig till Oddworld!
    Mer shooters håller jag med om jag har suttit och hoppats på Radiant Silvergun!(Ni måste förvarna ganska långt då eftersom jag måste få tag i en saturn och spelet)
    På svaret på mina funderingar om Metal Slug är essensen av spel:
    Du har rätt. Det var en ganska dum kommentar ifrån min sida. Framförallt så kanske den var dåligt formulerad.
    Men jag tycker det är svårt att hitta spel som är mer fokuserad på spelmekanik är Metal Slug eller Ikaruga.
    För mig är och ska grunden i ett spel vara spelmekanik för det är de som gör spel till spel annars blir det en typ av pseudofilm upplevelse.
    Jag anser att t.ex. Shenmue har mycket spel men väldigt varierad spelmekanik och jag hoppas det blir så i framtiden också. T.ex. Metal Slug var ett mycket bra komplement till Endless Ocean 2.
    Hmmm… Man kanske skall tänka att spelmekanik och story/uppleverser är som ying och yang.

Skriv en kommentar