Krönika

Länge leve konsolexklusiviteteten

Till skillnad från många andra tv-spelare tycker jag att det här med konsolexklusivitet är bra, rent ut sagt mysigt!

Jag anser att det främjar utvecklingen av bättre spel. Skulle inte några spel vara exklusiva till en specifik konsol, finns det en risk att utvecklarna inte gör ”det där lilla extra” som gör att just deras spel blir lite bättre, lite vassare, eftersom de vet med sig att spelet förmodligen kommer sälja hyfsat, eftersom (som det ser ut idag) det släpps till tre konsoler, istället för en.

Sen tror jag att det kan vara en generationsfråga också. Jag är nämligen så gammal, att när jag var liten så fanns det bara konsolexklusiva spel, i stort sett. Vem kan glömma kriget mellan NES och Master System? Mario VS Alex Kid?

En syn jag hoppas aldrig blir verklig...

Sen när 16-bits eran startade började det lätta, tänker då på t.ex Street Fighter II, som först släpptes exklusivt till SNES, men sedan (till alla Nintendo fan-boys förtret, mig inräknad) även släpptes till (usch å fy) Mega Drive! 😉

Tycker det är en viss känsla att sitta med en konsol och spela ett riktigt bra spel som är exklusivt, och verkligen känna att utvecklarna verkligen har pressat musten ur konsolen och vad den kan erbjuda, för att jag ska få en underbar spelupplevelse!

Vidare tror jag att de tre stora, Nintendo, Sony och Microsoft, personligen inte vill ha bort exklusiviteten, för då skulle de inte sälja lika mycket konsoler, eftersom just deras konsol inte kan erbjuda något extra. Tänker vi i sådana banor, borde vi inte bara ta bort konsolexklusiviteten, utan även själva konsolerna, och så får de tre jättarna göra gemensam sak och producera den ultimata spelmaskinen! Nintendostation 720 🙂

Inga kommentarer

  1. […] dör ut helt. Innan jag hann få tummen ur så var dock Tommys bloggkollega Ludde framme och skrev ett inlägg mot detta argument. Jag ställer mig i hans led, därav den smått skandalösa […]

Skriv en kommentar