Gömda inlägg

Nördskolan: Det här är Emelie

Idag har projektet inletts, och i skrivandets stund sitter faktiskt Emelie och spelar. Vilket spel hon sitter med kommer upp senare under dagen, men det står redan nu klart att vi kommer behöva tips. Vilka spel tror ni skulle passa Emelie?

Nu ska vi istället försöka introducera Emelie. Här följer då en kortare intervju med min sambo, som kommer ta väldigt mycket plats på bloggen den närmsta tiden.

Så, det är du som är Emelie?
Ja, Emelie Aspenfelt heter jag, fyller 21 under året och agerar som Anders bättre hälft. Som bakgrund har jag en författarlinje på gymnasial nivå, samt en massa ströjobb i olika butiker. Intressen är främst film och litteratur.

Så, vad skulle du säga är mest lockande med detta projekt?
Först och främst att ha något att göra. Efter ha varit arbetslös en längre tid så känns nog det mesta lockande. Sen vore det kul att faktiskt kunna spela och debattera med Anders också, som går igenom massvis med spel, vecka efter vecka.

Minns du ditt tidigaste spelminne?
När jag var väldigt liten spelade jag Super Mario Bros. samt Duck Hunt. Spelade det med min bror, som givetvis var bättre än mig. Tyvärr bet vår hund Pablo sönder sladdarna till vårt NES, så det blev inget mer spelande på ett tag efter det.

Finns det något spel du skulle ge högst betyg/kalla ett mästerverk?
Super Mario Bros. 3 har sedan länge varit mitt absoluta favoritspel. Visst kan man tröttna på spelet för stunden, men i det långa loppet kommer man alltid tillbaka till det. Sen tycker jag att Heavy Rain var en riktigt häftig upplevelse – jag vet inte om jag skulle ge det högsta betyg men det är definitivt ett av de bättre spelen på den senaste tiden.

Vad är mest jobbigt med de spel som Anders prackat på dig?
Jag har ofta svårt att förstå hur jag ska gå tillväga i många olika spel. Detta kombinerat med en rädsla för att dö i spelet i fråga gör att jag hellre tar avstånd från det än att ge det en andra chans. Mirrors Edge är ett typexempel, där de komplicerade kontrollerna var omöjliga att tolka, och när Faith hade dött för femhundraelfte gången var inte spelet så lockande längre.

Skulle du säga att 3D universumet är ett orosmoln för din del?
Framförallt när folk skjuter på en. 😉 Eftersom jag inte spelat så många spel under de senaste åren så har jag inte heller lärt mig hur man kontrollerar en karaktär i en tredimensionell värld i samma utsträckning som de flesta andra har. Jag vill dock inte utesluta alla 3D-spel – bara förvarna er om att jag är lite som Bambi på hal is i dessa situationer.

Så hur mycket förhoppningar har du på det här projektet?
Min förhoppning och mitt primära mål är ju att bredda min spelsmak. Det finns ju några få titlar som jag älskar, men jag ser gärna hur den listan växer till sig väsentligt under de kommande veckorna. Sen hoppas jag ju givetvis också på en rolig bloggserie med många läsare och kommentarer.

Finns det något annat du vill tillägga för våra läsare?
Jag ser gärna att de som läser och kommenterar hellre kommer med ett tips för mycket än tvärtom. Jag kommer kolla upp bloggen och kommentarerna dagligen och försöka svara så fort som jag bara kan. Våra läsare är minst lika viktiga som jag och du i det här projektet, i alla fall som jag ser det.

Då önskar jag dig lycka till!
Tack så mycket, det lär behövas!

Kommentarer

  1. Samson skriver:

    Det här är ju jätteroligt!

    Min sambo har för övrigt samma sits som du vad gäller 3d-spelen. Mitt tips är att testa Mass Effect 2 (Du måste inte ha spelat ettan), det är visserliggen 3d och folk skjuter ppå dig, men spelet har en jättefiffig grej att du kan när som hlst hålla inne en knapp så stannar allt och du kan i lugn och ro vrida ditt sikte på fienderna. Det hjälpte min sambo att ta sig över de första trösklarna för att kontrollera i en 3d-miljö. Med tiden ”växer man ifrån” och kan göra samma sak utan att pausa spelet.

  2. ohlssonexe skriver:

    Intressant är det minsta jag kan kalla detta. Spännande värre. Jag har stalkat lite och har koll på att ni har ett PS3. Därför tänkte jag skicka lite spännande tips.

    Först vill jag påpeka att inga av tipsen i fråga är färgade av att det är en kvinna jag skickar tipsen till.

    1. Flower – Förutom att vara ett av de vackraste och mest avkopplande spelen någonsin så kan man inte dö i det. Jag älskar verkligen spelet och är helt perfekt att plocka upp när man behöver koppla av.
    2. Portal – Men jag misstänker att det redan försökts. GLaDOS är en underbart karaktär. Hon vändes mot mig :/ jag tror inte jag kan förlåta henne.
    3. ICO – Själv har jag inte klarat spelet, hann aldrig. Spelade ungefär 3 timmar men efter bara en kvart var jag helt förlorad. Interaktionen mellan karaktärerna känns väldigt genuin. Men det kan såklart bara vara jag som är tagen av atmosfären.

  3. bleunt skriver:

    Phoenix Wright-serien för den litterära ådran, och New Super Mario Bros. Wii för att hon älskar SMB3.

  4. Anton (EGV) skriver:

    Ett stort tips är enligt mig att bara spela sålänge det känns stimulerande och roligt. Bland de mest bortslösade spelupplevelserna jag har haft är när jag spelar någonting ”bara för att”, istället för att gå på magkänslan jag har. Det svåra, å andra sidan, är att man kan känna på förhand att ett spel inte kommer bli så roligt, men att när man väl har suttit en timme så har man skitkul. Men om det mest känns motigt och som att du sitter i kassan på ICA när du spelar så ska du ta en paus eller byta spel.

    Om 3D-miljöer måste jag bara säga att det är någonting man bara måste träna på och lära sig. Min flickvän har precis samma problem (fast förmodligen värre) och det brukar sluta med att hon riktar kameran rakt upp i himlen, ner i marken eller mot en vägg, och hon ser inte ett piss. =)

    Ett bra sätt skulle jag säga är Zelda the Wind Waker, som har ett lungt tempo i början så att du kan gå runt och känna på kontrollen, ett bra sätt är att leka mycket med den högra analogstickan när du springer.

    Du är ashäftig som vågar dig på det här! All cred ska du ha! ^^

    Lycka till!

    PS. Om det var några termer som du inte förstod eller om jag var otydlig är det bara att fråga. Min såg ut som en sån-som-svampar-kommer-ur-i-mario när jag pratade om ”kameran”… ”VILKEN KAMERA, VEM FILMAR?”… 😉

  5. EmSlem skriver:

    Tack för alla tips och kommentarer, kul att projektet verkar uppskattas!

    Jag har läst igenom allt och det är många titlar som jag inte vet någonting om men har frågat Anders om dem och Phoenix Wright-serien som Bleunt tipsade om verkade intressant, dock har vi inget DS men ska fråga min bror om jag får låna av honom.

    New Super Mario Bros har jag redan spelat och älskat. Likaså med Flower.

    Det känns bra att veta att jag inte är ensam om att ha problem med 3D-miljöer, tycker det är lite pinsamt när jag inte ens kan gå ut genom en dörr utan att behöva be om hjälp men förhoppningsvis kommer jag lyckas bättre i framtiden.

    • Anton (EGV) skriver:

      Det kommer du nog. Så länge du hittar 3d-spel som är tillräckligt kul och som känns lagom lättstyrda kommer du också lära dig kontrollera kameravinklarna, såvida du testar på att leka lite med dem ibland såklart ^^

Skriv en kommentar