Krönika

Wii – ett crocket för 2000-talet?

Jag kommer aldrig glömma den upprymdhet och glädje som strömmade genom min kropp, första gången som jag hade en remote i min hand och Wii Sports snurrandes i Nintendos nya och helt fantastiska spelkonsol!

Eller ska man kanske säga, Nintendos nya underhållningsstation?

För är det inte det som den har förvandlats till? En rolig sak man tar fram när man får besök, för att visa kompisen, mormor eller hunden, att det här med tv-spel det är jätteballt och framför allt, något för alla!

För det kan vi inte sticka under stol med, att Nintendo har lyckats på den punkten. Wii är verkligen en konsol för alla. Glädjen som förmedlas när du för första gången svingar ditt fejkade tennsracket är omedelbar! Du tänker att detta är något du själv bara måste ha, så att du kan visa det för alla dina vänner!

Men det var då! Hur är det nu?

För mig personligen, samlar mitt Wii mest damm. Visst, jag inhandlade Mad World, för inte så lång tid sen, men det var (precis som det mesta) kul för stunden, och säkerligen något jag kommer visa när en vän kommer på besök, som inte sett just det spelet.

Jag har flera bekanta, de flesta i 30 + åldern och småbarns föräldrar, men även några i kategorin ”mormor och morfar”, som köpte ett Wii, direkt efter att de testat det, men som nu i stort sett aldrig nyttjar det personligen, utan det gör deras barn och barnbarn.

Visst, jag är medveten om att det finns en massa Wii-titlar där ute, som riktar sig till såna som dig och mig, men det känns som att ingen orkar bry sig. Förutom då, kanske du, för jag gör verkligen inte det! Och det skäms jag för…

Är det som så, att Wii har blivit vad crocket alltid har varit? Något som är väldigt roligt, men som den mesta tiden av året bara står och samlar damm?

Skriv en kommentar