Retroresan

Smalbenssparkar med en 100 m hög robot är fan kärlek

Så har vi spelat Mighty Morphin Power Rangers till SNES och funderar över palettbyten, endimensionell 2D, stereotyper och vi har inte blivit klokare över varför någon kan föredra Power Rangers framför en viss grupp muterade sköldpaddor. Sagostunden utgår tyvärr men istället har vi Anders spoilerfyllda lista över topp tio bossar att gå genom. Vi höjer ett varningens finger för er som inte vill få 10 slutfighter avslöjade.

Musikpaus

Länkar

Retroresan: Smalbenssparkar med en 100 m hög robot är fan kärlek (MMPR klart, WBIMW start)

Kommentarer

  1. […] This post was mentioned on Twitter by . said: […]

  2. lephyrius skriver:

    Jag kan säga att: Varför skall allting hända just på våren? Jag vet inte men det känns som att folk stressar extra mycket på våren innan semestern. Man kan säga att jag har haft stressigt för att andra har haft stressigt men nu har jag hittat en lucka. Jag var sugen på Kobra Triangle och Rocket Knight Adventures men hann inte eftersom det var extremt dålig planering inte ifrån min sida men ifrån andras.

    Min lista är klar kanske men problemet var att jag inte hittade en webserver för min kommande blogg jag hade tänkt att skapa. Kanske jag borde ha valt något annat än Ruby on Rails att göra den i. Hmmm… Kanske jag borde använda något färdigt som t.ex. wordpress..

    Natsume är nog mest kända för Harvest Moon där 1:an är en riktig pärla. Men det har de gjort för mycket av, istället vill jag se ett nytt Wild Guns till Wii eller någon annat typ Kinect eller Move sedan kunde dom lägga in en klassisk kontroll för de som föredrar det.

    Metroid Fusion och Metroid Zero Mission är ett par riktigt bra spel som jag varmt kan rekommendera.

    Wonder Boy in Monster World (MD):

    1.Grafiken: Väldigt enkel och fungerande sedan så tycker jag att det är jobbigt att alla mätare tar upp en tredjedel av skärmen. Gulliga spöken i pyramiden.
    2.Ljud: Ljudet väldigt enkelt höjdpunkten är när man är under vattnet den melodin känns verkligen passande.
    3.Kontroll: Ganska stel men i övrigt är den bra sedan har vi den jobbiga kontrollen under vattnet. Nåja efter poseidon templet så har man i princip gjort all simning i hela spelet. Coolt att man kunde snurra på spjutet.
    4.Gameplay: Jag trodde att svärd och spjut var till för att inte behöva komma så nära fienden . När man hade ett svärd i början och sedan kom till en butik med ett spjut så trodde man att det skulle vara det ultimata vapnet besvikelsen blev total när spjutet typ hade en pixels längre räckvidd än svärdet. Enklast att stå och vänta på motståndaren och slå vid rätt tillfälle vilket kan bli lite tråkigt. Plattforms är bra förutom den jobbiga maneten alldeles i början.
    5.Utmaning: Utmaningen ligger mest i att ”farma” guld och bara köpa det man verkligen behöver för att priserna stiger rejält. Förutom ”Gragg och Glagg” och Slutbossen(som var väldigt oväntat mest för att jag inte förväntade mig ett rymdmonster eftersom jag trodde det var slut när jag dödade demon kungen) så var bossarna ganska enkla.
    6.Slutsats: Ett bra spel som jag verkligen blev överraskad på och det behöver inte vara speciellt komplicerad story bara det är roligt att spela. Jag har ganska svårt att sätta fingret på vad som gör det så bra eftersom allt har skavanker här och där. Kanske spelet har en mysfaktor eller så var jag i precis rätt stämning för att spela det här. Jag ser framemot Monster World IV.

  3. Lance McCloud skriver:

    Jag kan ju förtydliga lite angående Power Rangers bakgrund. 1975 sändes den första delen av TV-serien Super Sentai, vid namn Himitsu Sentai Goranger. Varje år kommer en ny del i serien med ett nytt team och en ny story och serien har ignen koppling till någon manga (men flera manga har säkert skrivits efter serien istället). 1992 hette serien Kyōryū Sentai Zyuranger, som Saban Entertainment följande år gjorde om till Mighty Morphing Power Rangers. Man behöll främst actionscener, klippte bort alla japanska skådespelare och allt med referenser till japan, filmade nytt material med amerikanska skådespelare och pusslade sen ihop allting till vad som blev Power Rangers. Formatet var först att behålla dom amerikanska skådespelarna varje år, men Super Sentai som löper parallellt med separata serier varje år gjorde att det blev svårt att följa med och ha Power Rangers storyn fortlöpande. Efter fyra år så gick även Power Rangers över till Super Sentai formatet med en separat story för varje år (även om nästan alla säsonger har ett par avsnitt där förra årets team möter det nya för en crossover).

    Jag vill dock påpeka att även om Power Rangers har en platt story och verkar rätt barnslig så fans en del förvånansvärt välskrivna sekvenser och vissa karaktärer fick en del riktigt intressant utveckling… men mycket av detta kantas av dåliga manus och hastigt hopsatta lösningar.
    För den som vill ha mer info om Power Rangers så hållen en person som kallas Linkara på med en video serie där han går igenom varje säsong med välgjorda analyser med både kritik och hyllningar till alla säsonger av Power Rangers. Videos finns på hans blog Atop the Fourth Wall.

  4. Jiggeh skriver:

    Asch, jag hade ju tänkt läxa upp Anders och Samson angående Super Sentai, men jag får väl tacka för att jag nu slipper besvära mig med det. 😉 Dock kan jag påpeka att karaktären ”Rita Repulsa” är en kvarleva från Zyuranger vilket förklarar att hon är dubbad, som Anders mycket riktigt påpekade i avsnittet. En annan lite kul anekdot, som kanske också förklarar hjältarnas något androgyna utseende, är att den gula rangern i den japanska serien är manlig! (Notera bristen på kjol på gruppbilden där uppe) Eftersom i stort sett alla scener som involverar dräkter, gummimonster eller action av något slag är saxade direkt från den japanska förlagan så innebär det att stackars Trini spelas av en man så fort hon ska slåss. Det är förvisso inget ovanligt att även kvinnliga skådespelare använder manliga stunt doubles emellanåt, men det är lite komiskt att de helt och hållet bytte kön hos en karaktär på det här sättet.

    Även jag är dock en aning nyfiken på hur det kommer sig att en japansk utvecklare gjorde Power Rangers-spel för den amerikanska marknaden (och japanska släpp är väl nästan ännu mer förbryllande), och inte Super Sentai-spel. Det finns ett Famicom-spel baserat på Zyuranger, som jag tror är utvecklat av Bandai om jag inte är helt ute och cyklar, och det finns några enstaka Super Sentai-spel till PlayStation, men just till Super Famicom är det mycket skralt. Jag vet inte på rak arm om det finns något över huvud taget.

    Trevligt avsnitt som vanligt, och för mig som är helt ointresserad av Final Fantasy så gör det absolut ingenting om sagostunden utgår med jämna mellanrum, ert smågnabb är minst lika intressant. 😉

    Det ska bli kul att höra vad ni har att säga om Monster World. Jag har många goda minnen från det spelet, och en viss förtjusning för det i allmänhet, men det ska väl erkännas att det inte är helt utan svagare sidor. Jag ser fram emot ett friskt perspektiv, men det kanske är bäst att jag stålsätter mig för ännu en sågning av ett kärt MD-spel… 😉

Skriv en kommentar