Mitt första intryck är att allt verkar stort och påkostat, men motsägelsefullt nog är belysningen väldigt sparsam. Kan detta vara ett medvetet val för att det blir mer effektfullt med de ljuskällor som kommer från varje utställares sevärdheter? Kanske skulle det bli en dyr elräkning – det är trots allt väldigt högt i tak här. Med dessa lite fåniga funderingar börjar jag promenera igenom södra hallen och förbi EA´s utställningsplats. Det finns sex ”jättar” som har lika stor yta till sitt förfogande i mittskeppet av lokalen – EA, Disney, Microsoft, Ubisoft, MTV Games och Square Enix. På andra plats i storlek finns bland annat Sega och Konami.

Trots detta blir mitt första besök och speltest hos spelstudion Natsume. Lufia-spelen kommer alltid ha en speciell plats i mitt rollspelshjärta från SNES-tiden. Det första spelet i serien var sådär, men jag hade blivit kär i genren och testade allt jag kom över från det facket. Det andra spelet, något jag först fattade en bit in i spelet, var en prequel till det första Lufia-spelet. Följaktligen är den slutstrid man får spela i början av Lufia 1 den verkliga slutstriden man kämpar sig mot i Lufia 2. För mig var detta en del av magin, man fick veta hur det började, men också hur det gick för hjältarna efter den episka slutstriden för mänskligheten. Lufia 2 – Rise of the Sinistrals tycker jag än idag är bland det bästa jag har spelat.

Av detta skäl blev jag förstås nyfiken på Natsume´s remake av denna rollspelspärla som fått namnet Lufia: Curse of the Sinistrals (NDS). Jag ska inte tråka er med detaljer, men det är en speciell känsla att ha en anställd person från spelstudion hängandes över sig när man spelar. Han är förstås där för att informera, svara på mina frågor, hjälpa mig ifall jag fastnar och kanske allra viktigast – få produkten att framstå i bästa dager. Det hela kan förstås kännas lite konstigt till en början, men dessa personer är för det mesta väldigt trevliga och man vänjer sig rätt snabbt.

Med få undantag är de flesta spelen anpassade demoversioner som kan komma att förändras åtskilligt innan de når ut i butikerna. Natsumes representant överöser mig med information när han ser att jag också för anteckningar efter min provspelning – något jag gör för eventuell framtida recension. Jag tackar för hans tid och går vidare bort för att se vad Square Enix hittat på.Detta kan säkerligen låta partiskt, men jag tyckte deras utställning var den bästa på hela E3. Främsta skälet var att de anordnat en slags biohörna med gott om sittplatser och att man där kunde se allt som var värt att se på ett överskådligt sätt via välbearbetade trailers. Att se hela trailerslingan tog runt en halvtimme. Då E3 innebär att man går väldigt mycket är sittplatser en välsignelse och det är lite av ett mysterium att uppenbarligen bara Square Enix tänkt på det.

Störst intryck från Square gjorde Necromachina, Lara Croft and the Guardian of Light och Deus Ex 3: Human Evolution. De två förstnämnda titlarna (som är nedladdningsbara) för att jag tycker det finns för lite bra co-op-spel till PS3/360 och det sistnämnda för att jag fick rysningar av trailern. I Lara Croft-spelet spelar man antingen Lara eller mayakrigaren Totec. Har man ingen kompis sköts den andra karaktären av en AI och det finns då möjlighet att växla mellan karaktärerna. Jag får testa 360-versionen ihop med en SE-representant som förklarar att det finns fyra tempel att besöka i valfri ordning och när man klarat dessa får man tillträde till det femte templet i spelkartans mitt. Spelets miljöer och grafik påminner mycket om något ur Diablo 3 fast nu med skjutvapen inkluderade. Likheten blir ännu mer påtaglig av de två mätarna som representerar hälsa respektive ammunition (som inte ska förväxlas med mana).

Det är kul att se hur de två huvudkaraktärerna kompletterar varandra med olika färdigheter och dessutom gör det på samma skärm. Totec använder spjut och sköld som unik utrustning. Med spjutet kan han förstås dräpa, men genom att kasta spjut i väggar kan Lara hoppa på de för att ta sig upp till högre belägna platser de annars inte kunnat nå. Med skölden kan exempelvis pilar och eld från fällor blockeras. Lara använder förstås två pistoler, men har även en änterhake som unik utrustning.

Änterhaken är kanske intressantast då den låter henne hissa upp sin partner då hon använt hans spjut för att ta sig till högre positioner. Min ”partner”, som spelar Lara, demonstrerar det han flinande kallar the leap of faith. Han ber mig att hoppa ut för ett stup och säger att jag ska lita på honom. När jag glatt skuttar ut i fördärvet skjuter han ut sin änterhake som låter mig fortsätta färden nedåt, men nu i ett mer hälsosamt tempo. Sammanfattningsvis – gillar man co-op ser detta lovande ut.

Även Konami bjöd på ett nedladdningsbart co-op spel för PS3/360 som fått arbetsnamnet Hard Corps: Uprising. Contra-serien är alltså inte död och där fanns allt man kan förvänta sig i form av vapen, fordon, fiender och lite till. I den västra hallen av E3 fanns det inte lika mycket att prova som besökare och den största ytan användes av Sony. Trots detta var det Nintendo som, utan tvekan, hade E3´s längsta köer. Främsta skälet till detta var deras handhållna nysatsning 3DS. Medan Sony valt att satsa på 3D-spel (som kräver dyr tv och glasögon) valde Nintendo en prisvärd hårdvara där 3D kan upplevas utan glasögon.

Då jag är lite allergisk mot köer missade jag nog en hel del tyvärr, men det spel jag helst ville prova till 3DS fanns ändå inte tillgängligt. Jag talar förstås om Kid Icarus: Uprising. Efter att ha sett trailern var jag helt såld! Äntligen en uppföljare och den ser ut att bli något alldeles extra. Tack och lov kunde jag stilla min längtan med det nya Metroid-spelet som jag gärna rekommenderar alla Wii-ägare.

Jag är rädd att jag måste göra er lite besvikna när det gäller Kinect och Move. Då ingen av dessa koncept/teknologier intresserar mig valde jag att titta på andra som provade istället. Exempelvis hade Microsoft en väldigt bra lösning med något som närmast kan beskrivas som skyltfönster. Orkade man inte köa gick det med andra ord utmärkt att se allt i ett av de många skyltfönster som fanns tillgängliga. Helhetsintrycket var att Kinect var lite vassare, men att Killzone 3 och Move var mest imponerande.

Såg jag några kändisar då? Jodå, en kändis såg jag faktiskt – Steven Spielberg. I ärlighetens namn hade jag inte lagt märke till honom om inte en upphetsad kvinna förvarnat mig. Sen tror jag att jag såg Paris Hilton, men jag är inte säker. Här fanns gott om cosplay artister, boothbabes och förstås jediriddare som tillfälligt valt att gräva ner stridsyxan och därför traskade ihop med stormtroopers. Deras närvaro berodde förstås på Biowares ambitiösa MMORPG-spel Star Wars: The Old Republic. Fansen var som pirayor när presentatören vid filmduken mellan trailers och små tal kastade ut exklusiva t-shirts för spelet och andra EA-spel.

Själv hamnade jag långt bak och gav tidigt upp tanken på att få någon t-shirt. Därför var det svårt att inte skratta när ett långkast resulterade i att en t-shirt studsade på Need For Speed-sportbilen och i huvudet på mig. Jodå, jag fångade den. Sedan passade jag på att smyga runt i Kabul via en multiplayer-runda Medal of Honor.

Bland mina favoriter av det jag provade måste jag nog räkna Vanquish och Castlevania: Lords of Shadow. Är du (liksom jag) en gammal Castlevania-spelare och uppskattar God of Wars kommer du inte bli besviken på Lords of Shadow. På plats fanns även professionella spelare att utmana i diverse spel. Du kunde vinna mellan 50 och 100 dollar ifall du hade det som krävdes. Jag utmanade en tjej i lila hår på en omgång Street Fighter 4 och fick förstås stryk.

Här fanns också tredjepartstillverkare som erbjöd diverse tillbehör. Då dess representanter var så entusiastiska provade jag till exempel en arsenal skjutvapen till PS3 och 360. Det revolutionerande var att vapnen var i originalstorlek, hade rekyl och ”rätt” vikt. Min favorit bland produkterna var Retron. Med Retron kan du spela NES, SNES och Megadrive på samma konsol. På maskinen fanns även uttag för samtliga konsolers handkontroller, men det ingick också två trådlösa som fungerade för alla spelformaten. För den som är intresserad går den nu att få tag på för runt 800 kr inklusive frakt.

Så här i efterhand önskar jag verkligen att jag haft med mig en bättre kamera då belysningen var så dålig. Önskar också att jag tagit fler bilder – allra helst där jag själv inte ser så knasig ut. I slutänden är det förstås ens intressen som gör att vi upplever E3 så olika. Själv hade jag hoppats på en del titlar som aldrig visades, men jag är långt ifrån besviken och någonting säger mig att detta inte var mitt sista E3. Faktum är att det nog är ganska många av oss som vill åka, men inte vet att de uppfyller alla kraven. Fast, detta, vad det kostar och lite annat kan ni läsa om nästa vecka…