Artikel

Det legendariska Masamune

De flesta känner igen det som vapnet tillhörande rollspelspelvärldens kanske mest älskade boss. Men faktum är att Sephiroth varken är den första eller sista att svinga det legendariska svärdet Masamune. Zeldas mästarsvärd är kanske det mest kända svärdet inom tv-spel, men Masamune är utan tvekan det mest använda. Första gången jag stiftade bekantskap med Masamune var det dock inte som svärd, utan som två små varelser i Chrono Trigger. Den ena vid namn Masa, och den andre vid namn Mune. De förenades sedan till en boss som Crono och hans vänner var tvungna att besegra för att komma över ett legendariskt svärd.

Just då tänkte jag inte på att Masa och Mune förenade blir Masamune, eftersom jag vid min ringa ålder aldrig hade hört om Masamune. Men när jag ett par år senare såg en dokumentär om gammal japansk kultur fick jag höra om legenden om svärdsmeden Masamune, och blev genast intresserad.

Legenden om Masamune berättar om hur Japans bästa och mest respekterade svärdsmed en dag blir utmanad av sin lärjunge. De båda kommer överens om att tävla om vem som kan skapa det allra bästa svärdet. Efter många dagar av smidande och slipande står läraren och lärjungen till slut med sina svärd färdiga. Lärjungen börjar med att demonstrera sitt svärds duglighet genom att sänka ner bladet i floden. Allt som flyter nedströms mot klingan skärs itu. Stockar, fiskar, löv. Till och med vattnet och vinden (något som Wind Slash i Chrono Trigger kanske refererar till) skärs itu av det vassa bladet.

Sedan är det Masamunes tur att doppa sitt svärd i floden. Fiskarna studsar mot bladet. Löven som skärs sönder återförenas och blir hela igen. Lärjungen tror han vunnit över sin mästare, men en munk som iakttagit tävlingen förklarar att Masamunes svärd gör skillnad mellan gott och ont. Medan lärjungens svärd skär sönder allt urskiljningslöst, så skär Masamunes svärd endast ting av ondska.

Lärjungens namn var Muramasa, vilket ni kanske känner igen från förra årets Wii-titel Muramasa: The Demon Blade. Muramasas svärd var ett blodtörstigt och ondskefullt svärd som inte skilde mellan ont och gott. Därav undertiteln The Demon Blade. När svärdet dragits kunde det inte stoppas tillbaka i slidan förrän det smakat blod, även om det innebar att ägaren tvingades begå självmord för att stilla bladets törst. I många versioner av berättelsen blir lärjungen avrättad för att ha skapat ett sådant skoningslöst och farligt svärd.

Därför är det lite konstigt att det är Masamune – det goda och rättfärdiga svärdet – som får agera huvudvapen för Sephiroth. Och det är inte första gången Masamune används av huvudantagonisten i ett Final Fantasy-spel. Faktum är att vi kan finna Masamune är så gott som varenda Final Fantasy som någonsin släppts. Hela vägen från FFI till FFXIII. Även Muramasa går att finna i till exempel Final Fantasy Tactics, Final Fantasy X och Final Fantasy XII.

Men det är inte bara Final Fantasy, och inte bara Square Enix som älskar Masamune. Svärdet återfinns även i Soul Calibur, där det svingas av Mitsurugi. Det finns med i Secret of Mana, och i Golden Sun som en mäktig summon. Och du kan ju prova att skriva Masamune i Scribblenauts, för att se vad som händer. Och i Ninja Gaiden får Ryu utrustning och vapen från en gammal man vid namn Muramasa.

Det här har bara varit några av spelen som de legendariska svärden kan hittas i, och kunniga läsare kan säkert komma på ännu fler. Själv kommer jag alltid hålla ögonen öppna efter Masamune i spel, speciellt om det handlar om japanska rollspel. För chansen är att du kommer hitta Masamune där någonstans, bland spelets starkaste svärd.

Inga kommentarer

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Ludde Lundblad, Tommy Håkansson . Tommy Håkansson said: Jag berättar om Masamune i ett av mina bästa inlägg någonsin. 🙂 http://www.svampriket.se/21/det-legendariska-masamune/ […]

  2. Henrik Blomgren skriver:

    Varför är det konstigt att Sephiroth använder Masamune?

    Han må vara spelets slutboss, men man måste ändå tycka synd om honom. Efter allt det som han tvingas gå igenom tycker jag han förtjänar ett riktigt bra svärd.

  3. Tommy Håkansson skriver:

    Jag menar att han snarare borde ha det blodtörstiga svärdet Muramasa, som skär ihjäl allt utan urval. Inte det svärdet som enligt legenden inte skär oskyldiga ting.

  4. Aglet skriver:

    Följdfrågan blir väl antagligen då, hur oskyldiga var de egentligen? Är Final Fantasy VII det enda spel man spelat på fel sida lagen?
    Tiggde Aeris om det från början? Var Nibelheims invånare rövhål från barnsben? Var det egentigen Cloud som skulle åkt på däng i slutändan?

    Jag vill tro det.

  5. Henrik Blomgren skriver:

    Frågan som jag skulle fundera på är huruvida Masamune reagerar på sin ägares tankar.

    För enligt Sephiroth så var ju Aerith det största hotet mot hans mor Jenova. Tillsammans med ett stort antal andra människor.

    OM Masamune reagerar på sin ägare och på så sätt bestämmer vad som är gott och ont är ju förklaringen enkel. Är det redan allvetande om vad som är gott och ont så är det konstigt ja.

    Sedan så vet vi ju inte om de menade Muramasa men att det översattes fel till Masamune då FFVII ju har ganska många konstiga saker i översättningen.

    Men jag ska även vara ärlig och säga att jag inte tänkte på det sambandet först. Men det blir ju en intressant tankegång med det hela.

  6. Tommy Håkansson skriver:

    Nu blev det attans djupt här! 😀

  7. Benny Holmström skriver:

    Tummen upp, detta blogginlägg får! 🙂

  8. Henrik Blomgren skriver:

    Givetvis. FFVIIs storyline är djup i sig. Tar man då i begrundande sådana detaljer som detta så blir det djupare än aldrig förr 🙂

    Men jag får tacka för att du öppnade upp ögonen på mig litet extra.

  9. Tobias skriver:

    Intressant, intressant indeed.

  10. The Koma Kid skriver:

    Det var en gång en samuraj. Den mäktigaste samurajen i hela Japan. Han hade besegrat alla sina motståndare och drev runt planlöst runt landet. Samurajen blev laglös och tillika en ronin. På sina resor träffade han på den legendariska svärdssmeden Masamune. Smeden erbjöd sig att göra ett mäktigare svärd än vad världen hittills hade skådat till denne ronin. Arbetet skulle ta ett år. Masamune påbörjade sitt arbete. Masamunes lärling Muramasa som hade hört denna överrenskommelse erbjöd roninen att göra ett lika kraftfullt svärd till honom på halva tiden. Krigaren accepterade Muramasas förslag. När väl Muramasas svärd var klart och denne ronin drog upp det ur svärdsslidan förvandlades krigaren. All ondska som Muramasa bar på hade ingjutits i bladet och fördes nu över till krigaren. Av denna ondska som fanns i svärdet – som kallades Domens svärd – förvandlas han till den Svarte Samurajen. När ett år hade gått och Masamune var klar med sitt arbete gav han detta mäktiga svärd till en drake vid namn Gröna Draken. Detta svärd fick namnet Ödets svärd. I en kamp mellan den Gröna Draken och den Svarte Samurajen så skälvde världen. En episk kamp mellan ont och gott. Den Gröna Draken lyckades i slutändan besegra den Svarte Samurajen och fängslade honom i Domens svärd.

    En liten historia i detta ämne. Var har jag plockat uppe detta? Jo i en film, och inte vilken film som helst utan Scooby Doo och mysteriet med samurajsvärdet!! 😀

Skriv en kommentar