Krönika

När tar ett spel slut?

När jag var liten, för en  ungefär 23 år sedan, så var det inte alls svårt att veta när man hade klarat av ett spel. Det stod där på tv-skärmen. Grattis, vad duktig du var, nu är allt frid och fröjd igen.

Efter att ha sett det, tagit några djupa andetag och torkat bort svetten ur pannan, så fanns det två alternativ. Spela om spelet från början eller kasta sig över nästa titel.

Riktigt så är det inte nu för tiden. När jag i början av detta år spelade igenom Assassins Creed fick jag inte ens några eftertexter. Jag bara stod som ett fån i labratoriumet och fick en känsla av tomhet. Hallå, var är min belöning? Visst, jag fick 100G, men det kändes inte som något avslut?

Självklart förstår jag varför det är på detta vis, för på så sätt hoppas utvecklarna på att vi som spelare ska känna att vi vill spela mer, även fast själva äventyret är färdigt. I de flesta fall är det som så, att den känslan infinner sig,  men jag kan ändå inte hjälpa att jag saknar det där som säger till mig: nu är det klart, du har gjort ett bra jobb grabben! Det känns bättre, än som det är nu förtiden, att efter eftertexterna har rullat färdigt så ser man sin karaktär stå utanför ingången till den sista bossen igen, precis som att ingenting har hänt.

Och helt ärligt, i de flesta fall beror det i mångt och mycket på att det fortfarande finns gamerscore kvar att plocka, som gör att jag/vi fortsätter spela, även fast kungariket är räddat och den onde rymdpiraten har besegrats.

Att spel nuförtiden är uppbyggda på detta sätt, gör att illusionen av att jag gör något bra, på riktigt, försvinner. Det blir ungefär samma känsla som vid ett parti Yatzy, där det är poängen som är viktig inte själva resan, eller äventyret i sig. (har aldrig tyckt det har varit särskilt spännande att kasta en tärning)

Men jag är medveten att det ligger hos mig själv, som spelare, att se till så att illusionen inte spricker. Jag kan själv välja hur jag vill spela mitt spel och jag måste inse att det inte är 1988 längre, en tid då prinsessan var i ett annat slott 7 gånger, innan jag till slut fick pussa henne och kände mig så nöjd!

Inga kommentarer

  1. Tommy Håkansson skriver:

    Hur man gjort i Super Mario Galaxy 2 är oerhört pundigt. Otroligt korkat att man valt att lägga upp eftertexterna halvvägs in i spelet. För övrigt vill jag gärna kunna springa omkring i en värld Efter att jag spöat sista bossen. Och se hur bra allt blev. Det saknade jag verkligen i Ocarina of Time.

  2. Peter skriver:

    Ja, i dagens spel vet man inte riktigt när ett spel tar slut.
    Är det när man klarat sista bossen eller är det när man tagit alla achievements?
    Och så finns det ju onlineläge som aldrig tar slut.

    Och man får faktiskt se eftertexter i Assassins Creed (i ettan om det är den du menar).
    Du skall använda den där eagle-synen eller vad det heter och kolla upp ovanför sängen. Om jag inte missminner mig.

  3. Victoria skriver:

    Jag håller med, ett bra slut på ett spel gör så att man känner att bravaderna man har kämpat igenom har varit betydelsefulla, inte att man efter en filmsekvens står där tomhänt och inte riktigt vet vad man ska göra här näst, där av tycker jag att Fallout 3 slut är magnifikt.

  4. Elin skriver:

    Jag ser så sällan eftertexterna i spel så jag får väl välja att säga: ett spel tar slut när jag tröttnat på det. När jag inte ser någon underhållning i att spela det.

  5. Ina (NG+) skriver:

    Spel tar slut när man känner sig klar med dem. Om du anser att storyns slut är slutet på spelet så är det så. Tycker personligen att det är skönt O:

  6. EmmyZ skriver:

    Jag tycker det är oerhört tillfredsställande att se eftertexter i ett spel. Då känner jag att: Yes! Där satt ännu en. Belöning, som du säger.

    Jag tycker att de gjorde det ganska bra i RDR. För visst fick man både eftertexter och fortsättning där? När texterna rullat klart, ja då kunde man fortsätta rida runt i världen ändå. En bra lösning imo.

  7. Ludde Lundblad skriver:

    @EmmyZ – Klarade av RDR igår och du har helt rätt 🙂

  8. Henrik Blomgren skriver:

    @Tommy Håkansson: Du vet ju vad som skedde efter OoT. Det som The Wind Waker spelar upp :p

    Och alla andra Zelda spel. Då det känns som att OoT är början. I alla fall av de Zelda lir jag spelat.

    @ Ludde Lindblad: Bra tankar. Känner igen mig. Nog därför som jag gillar JRPG genren. Där får man ett definitivt slut, det står The End och så kan man antingen spela om från början eller så kan man i vissa spel börja på de möjligen mer eftertraktade bonus kapitlen som finns efter huvudstoryn.

    Och i vilket spel finns prinsessan i ett annat slott 7 ggr innan du får pussa henne? Genom åren är det Mario som fått pussen, inte delat ut den :p

    Sedan om man applicerar denna tankebana på MMORPG genren som inte har något slut, utan bara fortsätter, mer levels, mer platser att besöka och mer mer mer.

    Det är konstigt att ett spel som WoW som känns oändligt är så populärt, framför allt då man måste betala för att få spela det varje månad.

    Ett avslut på storyn och kanske några filmsekvenser om hur det gick sedan skulle fungera ypperligt. Annars blir det bara strul känns det som.

    Ypperligt exempel: FFX-2 som känns som att det utspelar sig under eftertexterna till FFX plus att det har multipla slut beroende på hur man agerar.

    Vad är det verkliga slutet liksom?

  9. Retro-Kim skriver:

    @Elin: Yrkesskada jag känner igen då jag också jobbat i spelbutik 😉 Det blev inte bättre när jag började jobba för EA. Har för många spel och för lite tid. Ibland inför jag spelstopp. Inga nya spelköp förrän jag klarat minst två av de spel jag har hemma. Antar att även du har inplastade spel därhemma? Känner mig mer som spelsamlare än gamer i perioder. 😉

    Därför är det också viktigt att spel har ett hyggligt och definitivt slut…tror jag.

    @Henrik Blomgren: Ja, RPG är bra spel på det sättet. Problemet är att de också ger mest valuta för pengarna tidsmässigt. Skulle behöva spela spel några månader på heltid för att få undan lite 🙂 Får mig att tänka på det här citatet från Seinfeld…
    ”Should I quit my job!?” George Costanza (När bankkassörskan föreslår att han stoppar sina mynt i rör för att få de inväxlade. Han har en ganska stor burk fylld med mynt.)

Skriv en kommentar