Krönika

Överskattade spel – Okami

Okami är enligt mig ett av de mest överskattade spelen jag spelat. Vi vill så gärna kunna peka på ett spel och utropa att titta, titta, det är konst! Det verkar även vara populärt att peka på ett spel och jämföra det med Zelda. Och visst, i vissa fall är det rättfärdigat, som med Darksiders. Och det är svårt att inte tänka på Zelda när man spelar till exempel Beyond Good & Evil eller Okami. Men hur mycket gemensamt har de egentligen med Links äventyr? Jag vill själv inte jämföra Okami med Twilight Princess. Men när jag ständigt hör folk jämföra spelen och utnämner Okami som ett bättre Zelda-spel än Twilight Princess, kan jag inte låta bli.

Vad har Okami gemensamt med Zelda som spelserie? Båda är äventyrsspel. Jaha, och sen? Både Twilight Princess och Okami har fokus på vargar som bringar ljus och liv till dött mörker. Okej. Okami har även ett par ställen som kan klassas som tempel eller grottor, samt låsta dörrar som behöver nycklar. Men det som verkligen känns som Zelda är såklart två saker – föremål och problemlösning. Och det har Okami nästan inget alls utav.

Okami är helt enkelt Zelda utan pussel, utan föremål och nästan utan någon utmaning alls. Medan Twilight Princess fått ganska mycket skit både av mig och andra fans av serien för att det inte gav oss nog med utmaning, så får Okami av någon anledning frikort i det området. I Twilight Princess körde jag åtminstone fast ett par gånger, och dog en gång. I Okami flyter allt bara på utan att man behöver tänka efter, och jag var aldrig ens i närheten av att dö.

Okami är lite som den där vackra men totalt blåsta tjejen från gymnasiet. Hon som var så skön att vila ögonen på, men som inte kunde föra en meningsfull konversation för fem öre. Visst, Okami är vackert. Men vad finns egentligen under skalet? Fighterna är inte bara envist påtvingade, utan även otroligt repetitiva med sitt simplistiska buttonmash. Det mesta kan lösas med penseln, som förresten är otroligt oprecis. Att få något att växa fram kan ta tre till sex penseldrag innan spelet inser vad man vill göra. Det är frustrerande.

Förtjänade Okami sitt öde? Både ja, och nej. Det förtjänade inte att sälja så pass dåligt. Clover förtjänade inte att läggas ner. Men Okami förjtänade heller inte kultstatusen och martyrskapet. Det är en ihålig Zelda-klon med fin grafik. Det är svårt att hitta mer än så att säga om Okami, för det är inte mycket mer än så. Det är ett originellt designat skal som smakar substanslös luft och lyckas aldrig vara vad det försöker vara.

Inga kommentarer

  1. Ina (NG+) skriver:

    Här kan jag inte alls hålla med dig 🙂
    Okami är vackert och har underbar musik. Det är ibland det enda man behöver. Att springa över fälten i formen av Amaterasu till underbar musik och se blommor och liv sprudla upp i hennes spår är helt enkelt underbart.

    Att skaffa alla beads var en utmaning, precis tillräckligt mycket sådan. Spelet är lätt, ibland störde jag mig på Issuns dumförklaring av mig som spelare. Men det gjorde inget i slutändan. Vissa spel får vara lätta, spel som har något annat. Det har Okami i mina ögon, och speciellt i mina öron <3

  2. Tommy Håkansson skriver:

    Jomen precis, det är det jag menar. Spelet är jättevackert och fint. Men inget mer. Det fick mig aldrig att tänka till och känna mig smart. Jag fick aldrig kämpa och känna mig duktig. Man sprang till vacker musik och tittade på vackra blommor. Det känns helt off att jämföra det med Twilight Princess när det inte ens har problemlösning.

    Men jag älskade faktiskt Okami, bara inte lika mycket som alla andra. :p
    Okamiden är förmodligen det spel jag ser fram emot allra mest i år (låt oss hoppas det kommer i år). Men då vill jag ha bättre strider och mer djup, tillsammans med allt det vackra. Då kommer jag älska det mer än någon annan. 🙂

  3. Ina (NG+) skriver:

    Jag är av uppfattningen att spel inte alltid behöver vara utmanade, de behöver inte alltid ha en mening eller ett djup. Ibland vill jag bara drömma mig in i en annan värld, och det var det Okami lät mig göra. Det blev årets spel det året, helt utan minsta konkurrens.

    Jag förstår din syn på spelet, och jag är en av dem som håller spelet högre än Zelda. För jag tycker att de påminner om varandra… även om det inte är på samma sätt som Darksiders och Zelda. Okami är mycket mer min grej än något Zeldaspel någonsin varit. Men då tycker jag iofs att Ocarina of Time är ospelbart och Twilight Princess har jag inte orkat spela mer än 30 min av 😉

  4. Tommy Håkansson skriver:

    ”Men då tycker jag iofs att Ocarina of Time är ospelbart”

    http://www.onlineaware.com/images/inserts/shocked.jpg

  5. nintengotte skriver:

    Gillar spelet jättemycket och det enda jag stör mig på är 1. penseln, precis som du sa. 2. Det engagerar än aldrig att fortsätta spela. Det enda man får ut av att fortsätta är att det är kul.

    Pussel däremot, tycker jag faktiskt finns. Kanske inte Zelda-pussel men ändå.

    Och varför folk jämför spelet med Zelda förstår inte. Alls.

  6. Familjenspel skriver:

    Nu har jag inte spelat Okami men kom det inte före Zelda TP? Isåfall var det väll det som apade efter Okami. Sen kan jag tycka att ibland behöver man spel som bara ger dig yta.. Folk älskar ju Flower men det var ju rätt självspelande det med… eller? Kanske något att ta upp bland andra överskattade spel?

  7. Tommy Håkansson skriver:

    Familjenspel:
    Okami apade inte efter Twilight Princess. Och Twilight Princess apade inte efter Okami. Det var nog bara en slump med vargarna och att driva iväg mörker, skulle jag säga. Man hade nog jämfört Okami med Zelda även om TP inte funnits.

    Har inte spelat Flower än, men hoppas verkligen inte det är överskattat. 🙁

  8. Retro-Kim skriver:

    Jag tycker Okami är ett originellt spel som dessvärre är för udda för att tilltala den mainstreampublik som borde vara målgruppen och samtidigt för simpelt för att göra intryck på inbitna spelare.
    Själv ser jag spelandet som lite av en utveckling. När jag var yngre var grafik viktigast och med stigande ålder fick handling och utmaning en större betydelse. Bra spelmusik har alltid varit viktigt! 🙂 Som förälder har nu dessutom spelens kvalité blivit det senaste tillägget. Förr i tiden gick det nämligen att spela alla spel som släpptes till ett format – idag är det omöjligt.
    Inte minst för att jag idag spelar på minst 5 olika format (nix, inte XBOX 360 ännu Ludde).

    Av detta skäl blir många utmärkta spel som exempelvis Okami någonting man lånar av en kompis och lägger 1-2 timmar på för att utröna – är det här värt min tid? Det finns trots allt så ruskigt många spel att välja bland idag.
    Eftersom min lista på spel jag ”måste” spela är lång (och flera står i bokhyllan inplastade), trots avsaknaden av XBOX 360 – nej, det finns inte tid för att varva Okami.
    Finns kanske inte ens tid för Flower trots att även jag har ett behov av att spela spel med tunn eller noll handling som omväxling.

    För övrigt anser jag att (Kartago?) Gamex bör besökas
    http://www.gamex.se/

Skriv en kommentar