Jag var säkert inte ensam om att bli upprörd och irriterad när Grand Theft Auto: Chinatown Wars kom till iPhone för bara en sådär 20-40kr (vad de nu tar för spel till iPhone). Detsamma gäller även spel som Ace Attorney. Det är svårt att se det som annat än en loska i ansiktet på alla som köpte DS- och PSP-versionen av spelet för ett par hundralappar. Så mycket kostar inte en kassett.

Det hela vittnar om att det inte alls handlar så mycket om att de måste ta 400kr för ett spel, utan snarare att de gör det för att de kan. Eller handlar det mer om att DS- och PSP-försäljningen täcker produktionskonstnaderna, medan iPhone-försäljningen bara är en bonus? Mycket möjligt. Tidigare i år släpptes Puzzle Quest 2 till både Xbox Live Arcde och Nintendo DS. Till Xbox Live Arcade kostade spelet 150kr, medan man var tvungen att punga ut med det dubbla för den underlägsna DS-versionen. Varför?

Nu när det supersöta Ivy The Kiwi? ska släppas till både DS och Wii, återstår det att se hur mycket den fysiska versionen kommer kosta jämfört med den som släpps över Wii Ware. Men här gör Ivy The Kiwi? något rätt — man släpper miniversioner av spelet till WiiWare och DSiWare, medan spelet kostar mer och bjuder på mer om man köper det på kassett eller skiva. Fler borde ta efter det. Gränsen mellan DLC-spel och fysiska fullproduktioner minskar mer och mer för varje år.

Det handlar inte bara om att fysiska spel ska kunna konkurrera med sina nedladdningsbara versioner, utan även om att inte fucka konsumenterna totalt. Nu ska Plants Vs. Zombies släppas till både Xbox Live Arcade såväl som Nintendo DS, där det på det sistnämnda formatet ska kosta $20. Frågan är hur mycket det översätts till här i Sverige.

Billigare spel brukar nämnas som en av fördelarna med digital distribution, och även om det verkar vara fallet så kan man ju undra varför spelen som ligger på Microsofts On Demand-tjänst kostar så mycket. Hur många av våra 100-lappar går till skivor, fodral , distribution och butikernas hyllplatser egentligen?