Recension

Spelsommaren 2010: Joe Danger

Det börjar minst sagt bli dags att runda av sommarens spelande. Faktum är att jag redan klarat ut spelen, men inte riktigt hunnit med att skriva om dem ännu. Men nu är det inte många kvar – efter detta inlägg finns det bara ett spel till att ta upp.

Idag fokuserar vi på ett lite mindre spel, en nedladdningsbar titel som släpptes exklusivt på Playstation Network nu under sommaren.

Joe Danger

 

Plattform: Playstation 3
Speltid: 5-6 timmar
Troféer/Achivements: 50%

Ni minns alla Excite Bike? Det extremt spartanska men ack så underhållande motocross-spelet till NES? Det var just det spelet som dök upp i mitt huvud när jag såg de första bilderna på Joe Danger. Men jämförelsen är egentligen inte så bra, för även om man i båda spelen tar sig fram på en cross och att man kan bygga egna banor, så slutar egentligen likheterna där. För att vara ett racingspel är nämligen Joe Danger mer likt ett plattformsspel. Visst finns de klassiska loppen där målet endast är att komma först i mål, men de är få i antalet om man jämför med all den speltid man lägger på att nå den högsta plattformen, få till det perfekta stuntet eller plocka den sista stjärnan.

Joe Danger är en förlegad stuntman som med spelarens hjälp ska göra comeback. Och det är en storstilad återkomst vi får bevittna, grafiken är riktigt snygg med ett lekfullt men ändå lagom tydligt utseende. Karaktären Joe Danger yttrar inte ett enda ord under spelets gång, men lyckas ändå vinna mitt hjärta, inte minst för hans charmiga leendet han har på sina läppar medan han flyger genom luften i en klockren superman-pose.

Spelet är riktigt bra avvägt i det faktum att man inte behöver samla alla stjärnor för att ta sig vidare. Känner man inte för att spendera närmare en timme med en enda bana så behöver man inte det. Och även om du ger dig fan på att ta alla stjärnor under en och samma nivå så är det heller inte vidare smärtsamt att försöka om och om igen. Hello Games har verkligen lagt upp konceptet på ett lättillgängligt sätt, även om vägen dit är rätt utmanande. Måste jag starta om ett lopp eller ett försök så sker detta direkt – inga laddningstider så långt ögat kan nå. Man har hittat ett sätt att göra grindingmoment njutbara och för det förtjänar de verkligen en eloge.

En annan viktig aspekt som gör Joe Danger till en smärtfri spelupplevelse är den helt klanderfria kontrollen. Flera gånger reagerade jag på hur väl jag och Joe kom överens, hur följsam och exakt hans rörelser blev. Det är verkligen enkelt att göra svåra saker, allt tack vare en kontroll som inte är annat än helt perfekt.

Det var väldigt länge sedan jag spelade ett sådant matigt och ändå lättillgängligt spel som Joe Danger. Konceptet ”pick-up-and-play” har aldrig passat in så bra som här och summerat med den härliga kontrollen och den charmiga presentationen är Joe Danger ett spel som är värt dina pengar flera gånger om.

Bäst: Charmigt, grym kontroll och underbart lättillgängligt.
Sämst: Satanistiskt svåra partier påskyndar mitt håravfall..

9/10

Kommentarer

  1. […] Under det senaste halvåret har Joe Danger varit min personliga favorit, ni kan läsa min recension här. Men under de senaste dagarna har det kommit in en ny(?) titel som slåss om platsen på […]

Skriv en kommentar