Under en tid tillbaka har min kollega här på Svampriket, Tommy, retat och hånat mig. Detta är väl inget nytt, det har han gjort ända sedan vi startade upp Svampriket, men på sista tiden har han slutat med angreppen som handlar om min fysik och mitt utseende och istället riktat in sig på det som han och jag älskar mest!

Nämligen tv-spel. De senaste veckorna har han gjort sig lustig på min beskostnad över mitt synsätt på spel. Eller rättare sagt hur han tror sig veta, hur jag ser på spel. Han påstår nämligen att jag inte kan tycka att ett spel är dåligt!

Vilket så klart är helt fel. Jag kan inte bara tycka att ett spel är dåligt, jag kan även hata ett spel, om det skulle behövas.

Fast det där stämmer faktiskt inte helt, det heller. Under alla mina år som tv-spelare kan jag faktiskt bara komma på ett enda spel som jag verkligen hatar. Men mer om det snart, åter till Tommys teori om mig och min oförmåga att ogilla ett spel.

För helt ärligt så har han nog en liten poäng. Jag har en tendens att alltid hitta något som jag finner underhållande med de spel jag tar för mig. Plus att jag, ända sedan jag var liten, har varit väldigt noga med vad jag har lagt ut mina pengar på. Spel kostar. Spel är roligt. Har jag betalat för något som ska vara roligt, då ska det vara det också. Har varit noga med att inte köpa grisen i säcken, eller om man ska tala i tv-spelstermer, Mega Man i fodralet 😉

Just Mega Man är ett bra exempel på spel som jag personligen inte finner ett dugg underhållande, men med det sagt, betyder det inte att jag hatar den spelserien. Jag kan förstå storheten med den, men som sagt, det passar inte mig. Samma sak gäller storspel som Fallout 3, Mass Effect, GTA IV, Bayonetta och valfritt Final Fantasy. De är inte min kopp av te, men jag kan ändå förstå vad det är som gör att de är älskade av så många.

Visst låter det konstigt? Jag tycker inte om ett spel, men kan förstå att andra gör det?

Men vilket är då det enda spelet som jag hatar? Jo, Trojan till NES! Det är den värsta jävla skit som någonsin har producerats för att sedan säljas till oskyldiga små pojkar och flickor. Ren och skär barnmisshandel var det. Så många timmar jag har spenderat med det där jävla skitspelet, gråtandes och skrikandes om vartannat! Fy fan!

Där ser du Tommy, jag kan ogilla ett spel på riktigt 🙂