SÄhÀr i juletider Àr det lite svÄrt att hÄlla uppdateringstempot uppe. DÀrför Àr det bra att alltid kunna slÀnga in en lista, tills kreativiteten har tid att flöda igen. Och jag har faktiskt fÄtt efterfrÄgan om fler listor. SÄ den hÀr gÄngen tÀnkte jag försöka ranka spelvÀrldens 10 mest minnesvÀrda intron. Jag kommer med stor sÀkerhet rÄka glömma nÄgot fantastiskt intro. Vissa intron kommer jag dessutom vara omedveten om. Andra intron fick helt enkelt inte plats, som Metal Gear Solid 2, trots att de Àr helt fantastiska. Med andra ord sÄ Àr listan vÀldigt personlig och subjektiv, precis som alla mina listor. :p

#10 – Half-Life 2

Ett vÀldigt kort, men otroligt stÀmningsfullt intro. G-man Àr förmodligen spelvÀrldens mest obehagliga spelkaraktÀr nÄgonsin, med enda konkurrens frÄn Zelda-seriens Tingle. Du fÄr ett par glimtar av G-Man om du Àr uppmÀrksam under genomspelningen av Half-Life, men mystiken bryts aldrig riktigt. Half-Life 2-introt Àr kort men effektivt. Michael Shapiros otroligt obehagliga sÀtt att pressa fram den vÀlskrivna monologen gör det till ett av vÀrldens mest minnesvÀrda intron. So, wake up, Mr. Freeman. Wake up and, smell the ashes.

#09 – Left 4 Dead

Valve igen. Men den hĂ€r gĂ„ngen av ett helt annat skĂ€l. Left 4 Dead har ett helt fantastiskt intro dĂ€r det gĂ„r frĂ„n humor till skrĂ€ckblandad spĂ€nning, till stilistisk hopplöshet, till action, till lĂ€ttnad och sedan till hopplöshet igen. FĂ„ intron tar dig pĂ„ en sĂ„dan bergochdalbana under en sĂ„ kort period. Förutom en introduktion av koncept och karaktĂ€rer fĂ„r vi Ă€ven ett par blinkningar mot 28 dagar senare sĂ„vĂ€l som Resident Evil-spelen. NĂ€r en hord av infekterade springer mot överlevarna i slow motion kan jag inte lĂ„ta bli att tĂ€nka pĂ„ den engelska zombierullen. Och piken mot Resident Evil? -”Run, or shoot? Run, or shoot?!” -”Both!”

#8 – Resident Evil

Ännu ett zombieintro. SĂ€ga vad man vill om introts kvalitet. De flesta sĂ€ger nog att det Ă€r uruselt. Men om vi ska diskutera vare sig det Ă€r minnesvĂ€rt eller inte tror jag inte mĂ„nga sĂ€ger emot. Det Ă€r garanterat ett av spelvĂ€rldens intron som för evigt sitter fast i vĂ„ra huvuden. De urusla klĂ€derna, det ostiga skĂ„despeleriet, de dĂ„ligt skrivna dialogerna. Allt blandas i en enda gryta av sug. ÄndĂ„ blir det sĂ„ awesome. Åtminstone med distans till det. NĂ€r jag först sĂ„g introt 1997 tyckte jag absolut inte intro var awesome. Men idag ler jag Ă„t mĂ€nnens frisyrer som stĂ„r upp 20cm i luften. Ingen kan glömma Resident Evils intro.

#07 – Donkey Kong 64

Ännu ett intro som det gĂ„r att inte Ă€lska, men som Ă€r omöjligt att glömma. PopulĂ€rkultur har fĂ„tt se mĂ„nga, mĂ„nga, mĂ„nga pinsamt fĂ„niga raplĂ„tar under de senaste decennierna. Speciellt under det sena 80- och tidiga 90-talet var de oerhört populĂ€ra. Men Donkey Kong 64 slĂ€pptes i slutet av 1999, en tid dĂ„ ostiga raplĂ„tar borde dött ut för lĂ€ngesen. Men Rare kommer undan med det. NĂ€r man i slutet av lĂ„ten börjar rabbla upp olika nötter och frukter nĂ„r det toppen av absurdhet, och blir sĂ„ banalt och pinsamt att vi som sĂ„g det minns det Ă€n idag.

#06 – Mega Man II

Episkt. NĂ€r Mega Man II slĂ€pptes och placerades i vĂ„ra konsoler var det hĂ€r introt oerhört coolt och filmiskt. Kameran zoomar lĂ„ngsamt upp med staden i bakgrunden och OMG DÄR STÅR HAN MED VINDEN I HÅRET MED AWESOME MUSIK! Det finns inte mycket att sĂ€ga om introt eftersom det i stort sett Ă€r det enda som hĂ€nder. Man kan summera hela introt i en enda mening. Men det har blivit sĂ„ ikoniskt att Ă€ven de som aldrig sĂ„g det nĂ€r de var yngre kan det Ă€ndĂ„. Bilder, referenser, parodier har kĂ€rleksfullt hyllat introt i över 20 Ă„r. Och mer lĂ€r det komma. Trots att vi redan passerat ”in the year of 200x”.

#05 – Street Fighter IV

Street Fighter IV ville pÄ sÀtt och vis ta tillbaka serien till sina rötter. Fyran har fler likheter med tvÄan Àn vad trean har, och man lyckades utmÀrkt med att blanda nutid med dÄtid. Introt Àr en utmÀrkt symbol för det, dÄ den frÀscha och sjukt snygga estetiken blandas med lagom ostig 90-talsmusik. Den första lÄten som spelas osar visserligen 90-tal av helt fel anledningar, och lÄter som nÄgon gammal dÀnga av nÄgra töntiga Backstreet Boys-kopior. Men nÀr den lÄten trycks undan av synth och tjutande elgitarrer kÀnner man hur nytt möter gammalt i perfekt symbios. Och det Àr ju sÄ snyggt. SÄ otroligt, jÀvla sjukt snyggt. Kanske det snyggaste introt den hÀr genrationen, och helt klart nÄgot att minnas om 20 Är.

#04 – Ocarina of Time

Det var svÄrt att vÀlja mellan Twilight Princess och Ocarina of Time. BÄda Àr otroligt stÀmningsfulla, och bÄda Àr otroligt snygga. Men det som avgjorde var att Twilight Princess intro egentligen bara Àr en hyllning till Ocarina of Times intro. BÄda visar Link pÄ Epona över Hyrules slÀtter till tonerna av lugn och stÀmningsfull musik. I Twilight Princess Àr det skymning, medan det i Ocarina of Time Àr gryning. Ocarina of Time Àr förmodligen det vi minns bÀst. 1997 kÀnde jag för första gÄngen hur tv-spel kunde vara nÄgot vuxet och moget nÀr jag sÄg Aeris dö i Final Fantasy VII. Introt i Ocarina of Time hjÀlpte mig ett Är senare att ytterligare övertygas om att tv-spel inte bara var för barn och unga tonÄrskillar. Det var nÄgot vackert. NÄgot sofistikerat. Det var konst.

#03 – Conker’s Bad Fur Day

Jag förstod inte storheten i det hĂ€r introt första gĂ„ngen jag sĂ„g det. Jag var för ung och obildad för att plocka upp referensen. SĂ„ döm till min förvĂ„ning nĂ€r jag sedan sĂ„g A Clockwork Orange för första gĂ„ngen. Plötsligt förstod jag allt, och plötsligt fick jag en helt ny kĂ€rlek för bĂ„de introt och spelet. Och det hĂ€r var innan Rockstars alla populĂ€rkulturella referenser i GTA-spelen. Egentligen borde jag spela om Conker’s Bad Fur Day, bara för att se vad mer jag missade. Vi behöver flera spel som parodiserar och refererar till populĂ€rkultur.

#02 – Final Fantasy VI

Precis som Mega Man II hÀnder det inte speciellt mycket i det hÀr introt, men ÀndÄ har det etsat sig fast i vÄra hjÀrnor. Redan frÄn start Àr det otroligt snyggt och stÀmningsfullt, med blixtar som bryter igenom molnen. Musiken som succesivt kryper mot dig för att bryta ut i ett episkt klimax nÀr titeln uppenbarar sig. Sedan slÄr storyn och miljöerna fast vid att det hÀr inte Àr din storebrors Final Fantasy. Men det Àr inte förrÀn tre minuter och fyrtio sekunder in som vi fÄr se det som idag Àr ett av de mest minnesvÀrda intron nÄgonsin. Tre magitekrustningar som gÄr över en snöklÀdd tundra. Mot gruvstaden Narshe. Till tonerna av vÀrldens kanske bÀsta ledmotiv nÄgonsin. Snön som faller. Animationerna. Staden som till slut uppenbarar sig lÄngt dÀr borta i berget. Ett av vÀrldens mest minnesvÀrda spelintron.

SÄ vilket Àr dÄ det bÀsta, mest episka och minnesvÀrda spelintrot nÄgonsin? Kanske har du redan gissat det med hjÀlp av listig slutledningsförmÄga. Antingen det, eller sÄ blir du enormt besviken. LÄt oss gÄ igenom plats 10 till 2 först.

10: Half-Llife 2 (Wake up, Mr. Freeman)

09: Left 4 Dead (Run or shoot? Run or shoot? Both!)

08: Resident Evil (Noo! Don’t leave us!)

07: Donkey Kong 64 (DK Rap)

06: Mega Man II (Vinden i hÄret)

05: Street Fighter IV (Nytt möter gammalt)

04: Ocarina of Time (Flöjt i gryningen)

03: Conker’s Bad Fur Day (Clockwork Orange)

02: Final Fantasy VI (SnöbeklÀdd tundra)

Och vĂ€rldens mest minnesvĂ€rda intro Ă€r…

#01 – Ninja Gaiden

Du gissade det kanske redan innan du klickade pÄ inlÀgget. Ninja Gaidens intro var sÄ otroligt före sin tid, och det Àr svÄrt för mig att vÀlja ett annan intro som fick oss att sÀtta awesome i halsen nÀr vi först sÄg det. Visst har det kommit intron som Àr snyggare, coolare och hÀftigare. Men jag tror aldrig ett intro har stÄtt ut och varit sÄ avant garde som Ninja Gaidens NES-intro var nÀr det kom. SÀga vad man vill om de övriga nio placeringarna, och vilka spel jag uteslöt frÄn listan. Jag kan vika mig pÄ varenda en av dem. Men Ninja Gaiden pÄ första plats bestÄr. Och dÄ Àr jag inte ens ett fan av serien. Att se det hÀr introt nÄgon gÄng under 80-talet mÄste vara det mest minnesvÀrda.