Krönika

Ingen bör sörja Sonics död

Illustration av DeviantArt-användaren Sensational22

I veckans avsnitt av Retroresan möts ni av ett mastodontavsnitt som klockar in på över tre timmar. Jag och Samson har gjort ännu en specialare, denna gång tillägnad Sonic.  Del 1, 2, 3 och 4 tas upp, diskuteras och får i slutändan alla en varsin pizza. Har ni inte lyssnat ännu så gör det nu.

Karaktären Sonic stod en gång i tiden för det nya, det häftiga och de som faktiskt vågade gå mot strömmen. Det som inte var Nintendo, helt enkelt. Detta var dock en väldigt lång tid sedan och mycket har hänt sedan dess. Sonic är helt enkelt inte så cool längre. Eller snarare så är det nu i efterhand som man fattar att han aldrig var vidare cool.

Pärlan i samlingen är Sonic 2. Där funkar faktiskt det mesta, även idag. Musiken är som svängigast, bandesignen grym och det är lagom utmanande. Del ett fungerar mest som en introduktion. Sonic saknar viktiga funktioner, bandesignen känns inte genomtänkt kontra huvudkaraktären. Det är ett godkännt spel, men inte mycket mer än det.

Skiten börjar sedan regna i och med Sonic 3. Jag vet inte vad jag tänkte med när jag placerade spelet på min topp 100-lista, efter min vecka med spelet står det klart att just detta spel inte hör hemma där. När listan väl uppdateras ska spelet få flyga all världens väg. Det är ett spel skapat av ett team som skitnödigt funderat över vad de ska göra med sin älskade plattformshjälte, som på papperet endast kan göra två saker; hoppa och springa fort. Och han hoppar ju inte vidare bra heller. Helt värdelöst, faktiskt.

Sonic 4 är ju huvudrätten i veckans avsnitt och det är också lyckligtvis bättre, men efter ha spelat igenom det två gånger känner jag mest att jag fortfarande är mätt. Sonic är för mig förknippat med 90-talet, tillsammans med Vanilla Ice och bleka piké-tröjor. Och precis som dessa två bör Sonic fått stanna och dött där.

Så jag är nog inte vidare sugen på  Sonic 4: Episode 2. Jag tror jag gör det bäst i att försöka glömma den blå igelkotten nu och låta honom dö. Det blir nog bäst så.

Kommentarer

  1. Tommy Håkansson skriver:

    Om han bara kunde få hamna i händerna på utvecklare som förstår konceptet.

  2. […] Jag har sagt en hel del om Sonic under det senaste halvåret och visst får jag mer vatten på min kvarn när Sonic Adventures drar igång. För det första; ingen bör prata. Aldrig någonsin bör någon karaktär prata över huvudtaget i ett Sonic-spel. Det blir bara jobbigt. Men här är det istället själva spelandet som glänser, om än med sina skönhetsfläckar. Trots att spelet utspelas i 3D så bibehåller man den hastighet och den flipperkänsla som Sonic är synonymt med. Kameran ställer till med mycket problem, givetvis, men eftersom majoriteten av gameplay-tekniken ändå bygger på att du bara chansar dig fram och hoppas på det bästa, så gör det inte så mycket. Av de spel jag testade är det helt klart Sonic som jag är mest sugen på att spela vidare i, trots att jag ganska tidigt i spelet råkade ”förstöra” spelet. […]

Skriv en kommentar