Recension

Recension — Donkey Kong Country Returns

I stället för att göra om Donkey Kong Country helt och hållet som man gjorde med Metroid-serien, har Retro Studios bestämt sig för att ta vad Rare skapade och bara bygga vidare på det. I stort sett det enda som saknas från originalspelen är kremlings. Spelaren förväntas även att ha spelat SNES-spelen. Ingenting förklaras egentligen, och redan under första banan krävs ganska invecklade moves för att kunna ta alla KONG-bokstäver.

Vet du inte att man kan utföra ett sorts dubbelhopp genom att göra en kullerbytta över en kant, då kommer du inte kunna ta den där bokstaven. Så fortsätter det hela spelet igenom, det är svårt och oförlåtande. Även om du spelat SNES-trilogin och N64-titeln kommer du finna massor av utmaning och nytt gameplay i Donkey Kong Country Returns.

Men eftersom Retro Studios använt originalen som en grund innebär det även att spelet till stor del delar deras svagheter. Jämfört med Mario-spelen låg Donkey Kong alltid steget efter när det kom till kontroll och perfekta plattformshopp. Så är även fallet här, och att behöva skaka dosan för att rulla gör inte saken bättre. Men det är inte så irriterande som jag trodde det skulle vara, även om jag hade några orättvisa dödsfall på grund av det. Hurvida jag träffar fienden eller den träffar mig känns även det lite tveksamt ibland.

Men mestadels är det mitt eget fel när jag dör, och Retro Studios har oftast balanserat bandesignen på så vis att den sällan kräver mer av kontrollen än den kan prestera. Banorna handlar helt enkelt sällan om pixelperfekta plattformshopp, utan om spektakulära actionsekvenser i perfekt avvägt tempo.

Bandesignen är nämligen spelets absolut bästa sida, och är det som lyfter Donkey Kong Country Returns hela vägen upp till att vara ett riktigt bra spel. Jag har nog aldrig spelat ett så hetsigt plattformsspel med så mycket action på skärmen samtidigt. Det känns som plattformsgenrens svar på Uncharted, och jag trodde inte det gick att skapa såna här adrenalinrushar i ett sidoscrollat spel. Men Retro Studios använder sig av både för- och bakgrunder tillsammans med välplacerade explosioner, fallande berg och snabba kruttunnor i välregisserade sekvenser där du agerar med all den adrenalinpumpande fingerinstinkt du samlade under 90-talet.

Tillbaka är de älskade och fruktade gruvvagnarna, tillsammans med nya moment som att rida på rakettunnor. Även noshörningen Rambi gör en återkomst, även om jag jättegärna hade sett mycket mer av de gamla djuren. Att man struntat i de långsamma vattenbanorna känns som ett otroligt medvetet val. De hade helt enkelt inte gått hand i hand med Retro Studios vision.

Donkey Kong Country Returns har sina skavanker. Co-opläget är till exempel en besvikelse, då kameran bara följer en karaktär och vägrar zooma ut när avståndet mellan aporna ökar. Kontrollen är fortfarande inte upp till Marios nivå, även om banorna sällan kräver det. Och bossarna agerar mestadels som antiklimax när de inte lyckas leva upp till banornas fantastiska tempo.

Men tack vare den fantastiska bandesignen lyckas Retro Studios verkligen leva upp till föregångarnas retroskimmer. Och bestämmer du dig för att hitta alla pusselbitar och stava till KONG på varenda bana kommer du få sitta en bra bit in på 2011, då jag aldrig sett ett plattformsspel har så många hemliga vrår och skrymslen. Du kan även gå tillbaka och köra time trial-utmaningar på alla banor. Donkey Kong Country Returns är absolut en värdig återkomst för en av spelvärldens äldsta veteraner.

Inga kommentarer

  1. Wictor skriver:

    Jag lägger fram min idé här också.
    Jag hade gärna sett ytterligare spel i ”New”-serien.

    Tänk att få spela en uppföljare till detta spel med tre (o)vänner.
    Donkey, Diddy, Dixie och Kiddy Kong.
    Det hade varit underbart roligt. Om man hade skippat viftandet, då.
    New Donkey Kong Country. Perfekt.

  2. Tommy Håkansson skriver:

    Wictor: Håller helt med, och önskar de hade satsat mer på co-op. Lite förvånad över att de inte gjorde det, med tanke på vilka framgångar NSMBW skördat. Men Retro Studios hade väl en annorlunda vision, och mycket av det som görs i bandesignen hade nog inte funkat med 4 spelare.

  3. ohcean skriver:

    Helt lysande recension och ett väl passande betyg! Blir bara mer och mer sugen på spelet då jag inte ens provat det ännu. Köpa det SKA jag. Men när är lite tveksamt så här innan jul då plånboken skriker av plågor!

  4. Kindo skriver:

    Tack! Spelet låter helt fantastiskt roligt, av din text att döma. Precis vad jag hade hoppats på. Det är definitivt synd att co-op inte fungerar så bra som det kunde, förstås, men om det i övrigt är så pass awesome som det låter, så går det att leva med. Hoppas så klart på vidareutveckling i en möjlig uppföljare. Jag har ingenting emot att de bantar ned spelet lite, och ger oss en mer fokuserad produkt, men några bitar kanske man saknar ändå; även om att göra co-op bättre bör prioriteras, förstås. Hur som! Längtar efter att själv få lägga vantarna på detta.

  5. Tuve skriver:

    Jag har bara spelat lite av spelet. Tycker hela Co-op känns lite weird. Lite småskoj dock. Men Diddy känns ju så mycket bättre än Donkey i.o.m hans jetpack.

  6. Tommy Håkansson skriver:

    Co-op känns absolut wierd. 🙁
    Och jetpacken gör det nästan lite för lätt ibland.

  7. Spelet är fantastiskt – men visst är jobbigt att man ska skaka Wiimote (för min del både Wiimote och Nunchuck)
    Men musiken, grafiken och den fantastiska bandesignen är underbar!

Skriv en kommentar