Recension

Recension – Epic Mickey

Det är aldrig kul att bli bortglömd. Alla vill väl bli ihågkomna? Att bli utstött måste vara något riktigt hemskt. Tänk om du skulle bli förpassad till en plats, och tvingas leva där i resten av ditt liv, med vetskapen om att den enda anledningen till att du befinner dig där, är att det är ingen som kommer ihåg dig. Ingen tycker om dig längre? Låter inte direkt skoj, eller hur?

Det är nämligen detta som Epic Mickey till stor del handlar om. Att inte passa in, att vara utstött. För tro mig, till ytan kanske det ser ut som ett mysigt Disneyspel, men skrapar du på ytan, kommer du märka att det till stor del är en mörk färg som tar överhand. Jag har faktiskt haft mina upplevelser tillsammans med Alan Wake i bahuvudet, när jag har spelat Epic Mickey. Liksom Alan kommer Musse till en plats, som känns overklig, men ändå så verklig på samma gång. En plats där mörkret har tagit över. Alan behöver använda sig av sin ficklampa för att få bukt med mörkret. Musse har beväpnats med en pensel istället, för att kunna sprida lite ljus på tillvaron.

Visa miljöer skulle Lasse Åberg trivas i

Tyvärr har Musse och Alan även en annan likhet. De båda är inte direkt lättstyrda. Kontrollen i Epic Mickey är inte vad den skulle behöva vara. Jag vet inte hur många gånger jag har haft siktet riktat mot något, men när jag sprutar min färg blir det ändå inte färglagt. Men flyttar jag Musse ett par steg fram eller bak, ja då funkar det. Kan bli rätt så irriterande, speciellt då man är under attack och är en aningen stressad. Notera att det är vid användandet av penseln, som kontrollen kan vara taskig mot dig. När du styr Musse funkar den som den ska. Speciellt i de sekvenser då Musse befinner sig i gamla svartvita teckande filmer och spelet blir ett plattformsspel i 2D. Fick lite mysiga Castle Of Illusions vibbar kan jag säga.

Den största behållningen med spelet är utan tvekan miljöerna. Förutom de ovan nämda svartvita filmbanorna, får du besöka allehanda knäppa, obehagliga och mysig ställen. Det häfigaste var när jag kom till ”Musses skrotberg” och jag såg mig gå omkring på gamla NES-kasseter med Mickey Mouse etiketter på. Eller varför inte en av bossfighterna mot Svarte-Petter, som var en enda stor hyllning till den gamla kultrullen TRON. Det är vid sådana tillfällen som spelet lever upp till sitt namn.

Svartvitt = episkt

På det stora hela är Epic Mickey ett riktigt bra spel. Det som gör att jag inte kan sätta ett toppbetyg är dels för att spelet har fått mig att svära alldeles för många gånger på grund av kontrollen, men till största del, för att det känns som om utvecklarna inte riktigt har vetat vilken fot de ska stå på. Ville de göra ännu ett Disneyspel riktat mot den yngre målgruppen, eller ville de göra ett mera vuxet Musse Pigg spel? Hade de bestämt sig för det sistnämnda, istället för att göra någons slags blandning hade 1-up svampen suttit här nere, men istället får det bli en eldblomma, En väldigt stark sådan!

Epic Mickey till Nintendo Wii

Kommentarer

  1. kalleankaochco skriver:

    Håller med precis!
    Fast det med kontrollen vet jag inte…

    Spelet vore vara lite mer action, det började bra men blev sämre =(

Skriv en kommentar