Jag spelar vĂ€ldigt, vĂ€ldigt sĂ€llan dĂ„liga spel. Men sedan jag började recensera spel 2008 har det blivit mĂ„nga fler Ă€n förut. Det Ă€r liksom det som Ă€r den stora nackdelen med att fĂ„ spel att recensera – man mĂ„ste spela spel man absolut inte vill spela. Och tv-spel Ă€r inte som sex eller pizza. En dĂ„lig pizza Ă€r ju Ă€ndĂ„ pizza, och dĂ„ligt sex Ă€r ju Ă€ndĂ„ sex. Men ett dĂ„ligt tv-spel Ă€r nĂ„got förfĂ€rligt trĂ„kigt. Och hĂ€r Ă€r de fem sĂ€msta (och förmodligen enda) riktigt dĂ„liga spelen jag rĂ„kade ut för Ă„r 2010.

#5: Quake Arena Arcade

Åh, vilken smĂ€rtsam och inhuman stympning det hĂ€r spelet genomgĂ„tt. Visst Ă€r den fantastiska bandesignen frĂ„n Quake III: Arena fortfarande intakt, men det Ă€r i stort sett allt. Tempot fuckar helt upp vapenbalansen eftersom fienderna rör sig för fort för en joystick, och det Ă€r nĂ€st intill omöjligt att fĂ„ upp tempo med strafejumps. Kontrollens kĂ€nslighet har tvĂ„ lĂ€gen: ALLDELES FÖR @&!Ϥ$ TRÖG, och ALLDELES FÖR @&!Ϥ$ KÄNSLIG.

LÀgg sedan till en laggig spelupplevelse pÄ tomma servrar, och du har Quake Arena Arcade i ett nötskal. Den som betalade 2000 poÀng för den hÀr styggelsen ska kÀnna sig rejÀlt grundlurad, och borde genast införskaffa Quake Live i stÀllet. Gratis.

#4: Alien Breed 2

Bungies teori att man kan bygga ett helt spel pÄ en sekvens om den Àr underhÄllande i 20 sekunder (eller nÄgot sÄnt, watever) Àr nÄgot som Team17 verkar tagit till sig. Men tyvÀrr missuppfattade de citatet, och resultatet Àr ett spel som loopar samma 20 urtrÄkiga sekunder om och om igen.

Tryck pÄ en switch, gÄ till nÀsta switch, döda fiender, tryck pÄ switch, gÄ mot nÀsta switch, döda fiender, tryck pÄ switch, gÄ mot nÀsta switch, döda fiender. Och sÄ vidare. Aldrig förr har jag spelat ett spel i mer behov av setpieces. En actionscen av nÄgot slag, som bryter det monotona tempot och de bedövande rutinerna.

#3: Pokémon Heart Gold

Det Ă€r exakt samma PokĂ©mon. IGEN! För i helv
 Egentligen Ă€r det inte ett dĂ„ligt spel. PokĂ©mon-spelen Ă€r inte dĂ„liga. Men om du redan spelat Blue/Red, Silver/Gold, Pearl/Sapphire etc sĂ„ Ă€r du sĂ„ jĂ€vla trött pĂ„ det vid det hĂ€r laget. Det Ă€r samma sak om och om och om igen. Jag har inget mer att tillĂ€gga.

#2: Final Fantasy XIII

Årets besvikelse. Vad Ă€r grejen med det automatiserade stridssystemet? Vad Ă€r grejen med bossarna som tar över 30 minuter att klara? Vad Ă€r grejen med de ostiga dialogerna? Vad Ă€r grejen med den inkonsekventa och röriga storyn? Vad Ă€r grejen med de superlinjĂ€ra banorna? Vad Ă€r grejen med det omstĂ€ndliga level up-systemet? Tittade Square Enix pĂ„ Mass Effect och tĂ€nkte att ”sĂ„nt hĂ€r vill vĂ€stspelarna ha”? Är det dĂ€rför halva vĂ€rlden bestĂ„r av korridorer?

Ge mig tillbaka stora vÀrldar att utforska fritt. Ge mig tillbaka simpla berÀttelser med ÀlsvÀrda karaktÀrer. Ge mig tillbaka turbaserade strider med minst fyra deltagare, dÀr JAG fÄr vÀlja vad alla ska göra. FFXIII gör mig sÄ arg! Det hade sÄ sjukt mycket potential, hade sÄ bra musik och en sÄ otroligt vacker presentation. SÄ blir det sÄ hÀr. Gah!

#1: Alan Wake

Ja du, Ludde. Nu sitter vĂ€l kepsen din i taket. Men det Ă€r ingen fara, för jag skojar bara med dig. Nog för att Alan Wake blev oerhört enformigt nĂ€r jag för tjugofemte gĂ„ngen var tvungen att springa genom Ă€nnu en svart skog med samma vapen att skjuta samma fiender med, men det var Ă„tminstone stĂ€mningsfullt och hade hjĂ€rta. Nej, min riktiga etta Ă€r…

#1 (pÄ riktigt): Dead Rising 2

Dead Rising 2 har nÀstan allt jag hatar i spel. En dÄlig karta som gör det onödigt svÄrt att navigera. Ge mig en fucking radar bara. Jobbig framerate som hackar mer Àn Frank West i en knivbutik full av zombies. En AI som fÄr mig att tro att personerna jag ska rÀdda redan fallit offer för zombiernas hjÀrnsnaskande. Kontroller som gör bosstriderna allt annat Àn rÀttvisa, och ett sparsystem som aldrig hört om vettigt placerade check points. Men det som fÄr mig att hata Dead Rising 2 mest Àr inte den dÄliga navigationen, den jobbiga bilduppdateringen, den korkade AI:n eller de sega kontrollerna.

Det som stör mig allra mest Àr att spelet ger dig en hel massa saker att göra, samtidigt som det tvingar dig att stÀndigt titta pÄ klockan med Ängest över allt du missar medan du försöker ha roligt. Du kan inte stÀnga in ett barn i en leksaksbutik och sÀga att om han spelar laser tag för lÀnge sÄ missar han den radiostyrda helikoptern. Sen Àr helikoptern borta. Du kan inte ha bÄde en fri vÀrld dÀr du kan göra vad du vill, samtidigt som du mÄste passa tider och utföra sysslor. Du mÄste vÀlja en!  Dead Rising 2 Àr det sÀmsta jag spelade 2010.

Det var nĂ€r jag hade försökt spela Dead Rising 2 i ett par timmar som jag förstod varför jag fick ett basebolltrĂ€ med det. Men eftersom jag verkligen gillar basebolltrĂ€et och gĂ€rna inte vill fĂ„ repor pĂ„ det, sĂ„ gav jag bort spelet till Svamprikets recensent Andreas i stĂ€llet — som i sin tur Ă€lskade det. Smaken Ă€r som baken, och jag antar att Andreas smak representerar den hĂ„riga mitten med lite konkelbĂ€r. 😉