Jag vill börja den hÀr texten med att sÀga att jag egentligen inte bryr mig. Det spelar ju faktiskt egentligen ingen roll. Det pÄverkar ingen och inget. Men dels stör det mig att mÀnniskor som tar pÄ sig att göra nÄgot, inte gör det bra. Speciellt nÀr det blivit en ganska stor grej. Men dels Àven för att det Àr en liten del av en större bild. Plus att det Àr ganska kul att gÄ pÄ en ranting spree dÄ och dÄ. Att det fÄr mig att framstÄ som en stjÀrtöm fanboy Àr bara en bonus, och texten kommer handla om mer Àn bara Nintendo.

SĂ„ idag publicerade man nomineringarna för Dataspelsgalan. I listan över nomineringarna för Ă„rets spel sĂ„g jag ett par saker som gjorde min dag lite, lite sĂ€mre. Det första jag sĂ„g överraskade mig inte det minsta: Super Mario Galaxy 2, förra Ă„rets mest kritikerhyllade spel, Ă€r inte ens nominerat. År 2008 vann Super Mario Galaxy, men uppföljaren blir inte ens nominerad. Okej. Det Ă€r bara de tvĂ„ mest hyllade spelen den hĂ€r generationen. Whatever.

Men Tommy, kanske ni suckar. Super Mario Galaxy 2 Ă€r en uppföljare. SjĂ€lvklart blir det inte samma grej med en uppföljare. Nyhetens behag lĂ€gger sig fort, speciellt i spelvĂ€rlden. Och pĂ„ det skulle jag svara att ja, det Ă€r en möjlighet. Men dĂ„ kan man ju frĂ„ga sig varför uppföljare som Assassin’s Creed: Brotherhood, Call of Duty: Black Ops, Mass Effect 2, Red Dead Redemption och Starcraft 2 nominerades.

Det andra som slog mig var kategorin ”Barnspel”, dĂ€r man hade placerat bĂ„de Donkey Kong Country Returns och Super Mario Galaxy 2. Varför Ă€r de barnspel? För att de innehĂ„ller glada starka fĂ€rger, men inget blod eller skjutvapen? För att de Ă€r tvĂ„ av de absolut svĂ„raste spelen som Nintendo nĂ„gonsin givit ut till konsolen? Om man hade kallat dem för familjespel skulle jag inte reagera alls lika mycket. Det Ă€r verkligen spel för alla, oavsett om du Ă€r 8 Ă„r eller 48 Ă„r. Trodde jag i alla fall. Men nej, det Ă€r tydligen barnspel. För barn. Visst.

Men det som gjorde mig allra mest ilsken var faktiskt nĂ„got som inte har ett skit med Nintendo att göra. I kategorin ”BĂ€sta plattformsspel” ser vi Super Mario Galaxy 2, Donkey Kong Country Returns, LIMBO och
 Epic Mickey? Verkligen? Epic Mickey? Spelet vars plattformsmoment Ă€r vad som fick det att falla ner i en grop av misslyckande? Plattformsmomenten var det absolut sĂ€msta i hela spelet! Och menar ni alltsĂ„ att Epic Fucking Mickey var bĂ€ttre Ă€n, Ă„h jag vet inte, Super Meat Boy? Eller VVVVVV? Eller Mega Man 10? Eller Bit.Trip Runner? ELLER SUPER MEAT BOY?!

Nomineringarna Ă€r kommersiella, och jag tror det handlar mindre om Ă„rets BÄSTA spel och mer om vilka spel som kommer dra mest publik. Det Ă€r lite som nĂ€r MTV Movie Awards nominerar Twilight till bĂ€sta film. Det Ă€r inte en av Ă„rets absolut bĂ€sta filmer, men det stryker galans mĂ„lgrupp medhĂ„rs och gör dem mer angelĂ€gna att uppmĂ€rksamma evengemanget. Kommersiell appeal för en specifik mĂ„lgrupp. Men det varken förklarar eller ursĂ€ktar att Epic Mickey gĂ„r före Super Meat Boy. Är det för att Disney har djupare fickor Ă€n Team Meat? I’m not saying


Jag vill veta vilka som nominerade spelen, och hur de resonerade. GÄr de efter personlig smak? GÄr de efter sÀljsiffror? GÄr de efter spelmedias kritik? Vad? Vad fÄr dem att fatta sÄdana beslut som att sÀtta Epic Mickey framför Super Meat Boy? Vad fÄr dem att dra slutsatsen att Super Mario Galaxy 2 och Donkey Kong Country Returns bara Àr för barn? Vad fÄr dem att inte ens nominera Super Mario Galaxy 2 nÀr föregÄngaren kammade hem förstaplatsen under spelhistoriens bÀsta spelÄr? Jag vill veta.

PÄ Dataspelbranschens hemsida skriver Ove Kaufeldt att han tycker nomineringarna speglar spelÄret bra, och att de representerar bredden. Vi fÄr Àven veta att listan tagits fram av en EXPERTjury. En expertjury dÀr majoriteten tydligen tycker att uppföljaren till den hÀr generationens mest hyllade spel inte Àr nÄgot att hÀnga i granen, och att bottennappet Epic Mickey Àr bÀttre Àn Ärets kanske mest hyllade indiespel. Det Àr tur att de Àr experter, för dÄ behöver jag inte tala om för dem att de borde skÀmmas.

Som sagt, det Àr egentligen inget att bry sig om.
ÄndĂ„ Ă€r jag lite för passionerad för att helt kunna lĂ„ta bli. Även om jag riskerar att framstĂ„ som en 35-Ă„rig oskuld som sitter i sina förĂ€ldrars kĂ€llare och blir förbannad över fanboy issues.