Krönika

Den sista leende clownen

”- Sten/Sax/Påse, i 200 blås, med eldkastare och maskingevär”

Med de orden beskriver David Jaffe sin senaste kreation, Twisted Metal som släpps nu under 2011. Min relation till serien är på gränsen till minimal; jag har spelat en hel del Twisted Metal: Black till Ps2, men jag fastnade aldrig riktigt, även om jag tror att det var mer en tidsfråga än rörande spelets kvalité.

Men för mig och säkerligen för många andra kommer Twisted Metal till Ps3 alltid vara spelet som visades upp istället för The Last Guardian under förra årets E3-gala. Hur coolt och häftigt spelet än må vara så kan det inte riktigt sudda bort den besvikelse som man kände då. Att Twisted Metal sedan är ett svulstigt överdådigt typiskt amerikanskt spel, medan The Last Guardian är mer svårmodigt, vackert och finstilt, hjälper inte till heller.

Men David Jaffe har förtroendet kvar hos mig. Hans sätt att skapa spel fungerar fortfarande på mig och jag hoppas att han fortsätter den fina traditionen med årets upplaga. För ärligt talat så är han inte vidare bra på att debattera kring spel.

Och därtill så får vi ju förhoppningsvis också spela The Last Guardian innan året är slut. Och det kan ju inte bli annat än helt fantastiskt.

Kommentarer

  1. Sivert Karp skriver:

    Heh, Twisted Metal. Har en märklig relation till de spelen. Å ena sidan *vet* jag att det är skit jag lirar – kass kontroll, oinspirerade banor, och så vidare. Samtidigt kan jag inte låta bli att älska dem en smula. Fan vet varför. =/

Skriv en kommentar