Krönika

Ludde är nervös

Nu på fredag är det upp till bevis för ett av mina favoritspel all time. Är det spelet lika fantastiskt som jag minns det?  Det är nämligen som så att de trevliga herrarna tillika programvärdarna för Sveriges bästa spelpodcast Retroresan Samson Wiklund och Anders Brunlöf, har efter mycket tjatande från min sida äntligen satt tänderna i James Pond II – Codename Robocod.

Det kan inte finnas ett bättre sätt att ta reda på om ett spel håller fortfarande, efter 20, än att låta Samson och Anders spela igenom det. Jo, jag skulle så klart kunna spela igenom det själv, men det vågar jag inte. För tänk om jag minns fel och det bara är skit? Då är det bättre att låta Samson och Anders genomlida det.

För er som inte har en aning om vad det är för ett spel kan jag kort berätta att det är ett plattformsspel, där du iklär dig rollen som James Pond – ”part fish, part machine, all secret agent” – Robocod! Du ska stoppa den elaka Dr Maybe som har bestämmt sig för att ta över världen. Det tänker han göra med hjälp av elaka leksaker, som han så klart har tillverkat i Tomtens verkstad, som han har tagit kontroll över. Visst låter det fantastiskt?

Jag fick först upp ögonen för Robocod, när jag läste den numera utdöda speltidningen Mean Machines . Jag hade spelat del 1 på Amiga 500 och tyckte det var helt ok. Men efter att ha läst recensionen (här kan du läsa vad skribenterna tyckte) av uppföljaren inhandlade jag det så fort jag kunde. Vilket jag inte ångrade. Tillsammans med Castle Of Illusions, anser jag att det är det bästa spelet till SEGA Mega Drive!

Som sagt, minns jag det som ett fantastiskt plattformsäventyr, så det ska bli väldigt spännande att se vad det blir för pizzor på fredag. Om det blir något ätbart, eller något kräkbart!

Inga kommentarer

  1. Ercarret skriver:

    Jag är lite förvånad över hur lite jag har till övers för de spel jag spelade på 90-talet. Jag minns att jag gillade Red Alert, men jag har knappt några spel från Sega Mega Drvie som jag minns med något sorts nostalgiskt skimmer. Sonic, givetvis, men mer än det? Njae. Jag minns att jag hade en del spel som jag tyckte var roliga då, men jag har inga illusioner om hur jag skulle uppfatta dem idag. Elitserien -95, liksom, eller de Spindelmannen- och Musse Pigg-spel som jag inte minns namnen på. De var jätteroliga, men tror jag att jag skulle gilla dem idag? Tveksamt.

    Det känns lite konstigt när folk pratar så retroromantiskt, för jag har lite svårt att relatera till det. Jag har gamla spel som jag (förmodligen) har ett nostalgiskt skimmer kring, men inte från den tiden.

  2. Ludde Lundblad skriver:

    Förstår hur du tänker, men jag kan ge ett kul exempel från mig själv, från bara förra veckan. Då inhandlade jag ett NES, och veckan innan fick jag hem mitt SNES och jag kan meddela att flertal titlar var precis lika roliga (om inte roligare) än ”back in the days”. Jag pratar då särskilt om Super Mario World och Super Soccer till SNES och ICE HOCKEY till NES <3

    Förra sommaren spelade jag igenom The Legend Of Zelda - A Link To The Past för första gången sen jag på typ 100 år och det är fortfarande det bästa spelet genom tiderna 🙂

  3. metalslime skriver:

    Men hur fasen hinner du med det Ludde med 2 kids!?
    Jag har bara EN liten skrutt, men min ”att-spela-lista” bara växer och växer… :-/
    Du får baske mig blogga fram lite tips! Nintendo DS på dasset har jag snappat upp redan.. 😉

  4. Ludde Lundblad skriver:

    @Metalslime – I mitt hem finns det TRE kids 😉
    Hmm, bra ide för ett inlägg 🙂

  5. Tuve skriver:

    Vad tyckte du nu om pizzorna och åsikterna om spelet Retroresan gav?

  6. Ludde Lundblad skriver:

    @Tuve – Personligen skulle jag inte äta någon av pizzorna, men jag förstod deras poäng. Men huvudsaken är att de verkade ha haft kul med spelet 🙂

Skriv en kommentar