Recension

Homefront – Om kampanjen

Homefront är ett kort spel. Ett väldigt kort spel. Det tog mig 4 timmar att spela igenom kampanjen! Ja, du läste rätt, 4 timmar! Då ska ni veta att jag rusade inte igenom kampanjen utan några problem, utan jag dog ett flertal gånger och var tvungen att köra om vissa partier. Så för en gångs skull kunde jag uppskatta att ett spel var lite för utmanande, för annars hade det nog varit över på 2 timmar istället för 4. Som ni alla säkert vet vid det här laget, föredrar jag ett kort spel, framför ett 40+ timmar spel! Skulle jag enbart ta hänsyn till tiden det tar att spela Homefront, skulle det vara ett ultimat spel för mig.

Men det går ju inte. Jag kan inte bedöma ett spel bara efter dess längd! Det skulle vara som att påstå att Popular med Eric Sa-aaade är en bättre låt än Led Zeppelins Stairway To Heaven, eftersom den är kortare! Det går helt enkelt inte. Den tid det tar att spela spelet måste kännas meningsfull också!

Tyvärr når inte Homefront ända hem på den fronten. Men med det sagt, vill jag inte att du som läser detta ska döma ut spelet på förhand. Homefront är inte ett genomruttet fps, långt ifrån! Det har vissa moment som  är värda att upplevas. Ta till exempel introsekvensen, som innehåller en väldigt stark scen, med ett litet barn i fokus. Eller när du måste ta hjälp av en massgrav för att komma undan de elaka koreanerna! De är två scener som jag personligen fann väldigt intressanta, berättarmässigt. För en liten stund kände jag krigets fasa. Dock endast för en väldigt liten stund, för direkt efter blev det ordinärt fps-pangande igen, enligt formuläret märkt COD!

Det går nämligen inte att spela Homefront utan att hela tiden jämföra det med Call Of Duty-serien i allmänhet, och då Modern Warfare 1 och 2 i synnerhet. Självklart finns det sämre spel att apa efter, men hela tiden tänker jag att detta har jag gjort förut och att det var lite roligare då! Det som Homefront gör bättre eller sämre, beroende på hur man gillar att spela ett fps, jämfört med COD är att du i Homefront måste vara en aningen mera taktisk än vad du behöver i COD, för att överleva. Väldigt många gånger rusade jag rakt ut i stridens hetta, i sann COD-style, för att i nästa sekund ligga död på marken.

På det hela taget är Homefront ett kompetent fps, men om du ska inhandla det eller inte låter jag vara osagt. Det jag kan säga är att det har en fantastisk och episk slutstrid på en väldigt bekant bro och att det inte är den COD-dödare som det har utgett sig för att vara!

Edit: Nästa vecka kommer det komma en text som redogör för om multiplayern är något att hänga i julgranen. Det är Svamprikets gode vän Henke ”Spelgubben” Elsberg som kommer stå för intrycket!

Inga kommentarer

  1. André Lundahl skriver:

    Kan helt klart tänka mig att spela igenom det, men med tanke på dess längd tror jag att jag lånar ett ex av någon i så fall, alternativt införskaffar det för en väldigt billig peng i framtiden. Känns verkligen inte intressant nog för att köpa för nypris i alla fall.

  2. aidsbrain skriver:

    Det skulle vara kul att höra någonting om flerspelarläget, för ett sådant parti är ju det som verkligen sätts på prov när det gäller shooters. Håller multiplayern längre än några veckor/någon månad eller överges det direkt?

  3. Niklas (Kraid) skriver:

    Kul att det verkar finnas vissa bitar som visar på hur hemskt krig kan vara, vill ha mer sådant i krigsspel! Läste förresten att Heavy Rain-skaparen var sugen på att göra ett krigsspel som fokuserar på känslor mer än skjutande. Låter hur tufft som helst!

  4. Tug Speedman skriver:

    Ok, så homefront är inte något att höjja ögonbrynen över då alltså, kvalitetsmässigt.
    Fick lite inspel på att multiplayern skulle kunna innehålla några nya vinklar, men ingen mer info på den fronten.

    Jag undrar om man gjorde ett spel, som var en närmast klon i alla spelmekaniska huvuddelar men med ett helt innehåll, än Black Ops.
    Jag ser scenariot framför mig, följ med i min tanke.
    Spelet innehåller totalt 20 banor/episoder.
    3 av banorna är de vanliga intensiva stridsbanorna som man hittar i vilket givet COD/BF spel som helst, men övriga 17 banor är fyllda med det som 80% av krig är fyllt av nämligen:

    5 banor är ”patrullera vägen där matsändingar till by X går”. Ingenting händer på dessa skeenden i spelet. Du står vid en väg med vapnet redo, väntar på en lastbil som efter 14 minuter, kommer från fjärran horisont, åker förbi dig vidare in mot horisonten. Alla 5 banorna är mycket lika, men med variationen att du ibland står på andra sidan vägen, på en bana går vid ett tillfälle 3 kossor över vägen, och som sista variation får du köra lastbilen de sista 2 kilometrarna.

    3 Banor sitter du på en bas och gör ingenting. Det finns några militärtält som du kan gå in och ur i och höra vitsar som dina kompisar berättar. den sista av banorna har du valet att spela kort, gå på muggen och dra en självutlösare. Kombinerar du båda aktiviteterna är det game over.
    En detalj är att dessa 3 banor utgör 70% av spelets totala speltid, som i sig är ca 60 timmar.

    Övriga 9 scenarier är uppdelade på olika tragiska och stressande minispel, som med ljud och bild suggestivt sätt ger spelaren utmaningar som ”rädda svältande barn” med havregrynsgröt och red bull, medla i konflikten mellan två dementa byäldste – Scenariot heter ”Gagier then hell”(obs denna konflikt har inget med kriget att göra, utan var lika infekterad innan kriget som under), samt ett fullständigt innovativt uppdrag med pedagogisk inriktning, där du genom argumentation(tänkt Monkey Island-valbara dialoger)ska utbilda en grupp människor inom området konflikthantering med lektionsrubriker såsom ”Varför stening egentligen inte är civiliserat”, ”Hedersmord – hur vi trodde vi lämnat stenåldern bakom oss” och ”Homosexualitet – Förvånande nog inte en nervsjukdom”.
    Dessa sista 9 scenarierna kommer du få spela om 3 gånger. Lite grindigt, men det passar bra.
    Detta består i speltid av ca 26% av totala speltiden.

    Vem är nu intresserad av att spela ett sånt spel? Om någon är det, vore det intressant med en liten utläggning kring tankarna…
    Det borde finnas några som är beredda att göra det, om man beklagar sig över att spelen glorifierar kriget, och mer borde ge hela bilden.
    Behöver jag vara så övertydlig att jag säger att nog ingen skulle spela ett sånt spel?

  5. Ercarret skriver:

    Till Ludde: såg att Spelgubben reccar MP:n. Bra val! Inte för att du är dålig, utan för att han och jag har ganska snarlik smak.

    Sedan: Tug, du missade ju det givna från kriget: att sitta och bevaka radion i åtta timmar medan alla andra (även på andra sidan radiolinan) sover. Ingenting händer. På åtta timmar. Men man måste vara alert. Bara utifall att.

    Nicka inte till!

    Men, för att sluta skämta, så måste det ju gå att fixa gameplaymotsvarigheten till någonting som INTE är en Michael Bay-rulle. Problemet med att alla kikar på CoD är att det blir så fruktansvärt likriktat, och att den likriktningen inte passar för alla typer av spel. Det finns ju trots allt andra sätt att göra spel på. Half Life 2 är ju ett klockrent exempel, och, även om jag inte spelat något spel ur den serien, Brother’s In Arms. Jag skulle kunna tänka mig att deras gameplay skulle fungera bättre i lite allvarligare kontexter, men nej, i stället kikar man allt som oftast på CoD nuförtiden. Som, åtminstone till viss del, verkar vara fallet här.

    Det är lite som att man vid nästa Terminator-film kikade mer på Transformers än T2: Judgement Day. :/

  6. Tommy Håkansson skriver:

    Niklas:
    Om Cage skulle göra det spelet kanske jag slutar hata honom.

    Ludde:
    ”Tyvärr når inte Homefront ända hem på den fronten.”

    Höhöhöhöhö.

Skriv en kommentar