Retroresan

Krajm siin invästigäjchön

Vi har luskat fram alla hemligheter och besökt alla Europas allra charmigaste platser i Broken Sword: Shadow of the Templars till PC. Anders har spelat specialversionen medan Samson har varit mer ”old school”. Vi diskuterar pusselromantik, matinéäventyr och modern soundtrackteknik och framförallt en hel drös med accenter.

Musik

Retroresan: Krajm siin invästigäjchön

Kommentarer

  1. Trazh skriver:

    ”Kommande: RollerGames (NES) ”
    Vad roligt! Då hakar jag på och spelar med er nästa vecka och delar med mig av mina intryck!

    Sedan som vanligt lite musiktips:
    Har snart lyssnat ikapp på alla avsnitt av Retroresan i mobilen (ni har räddat mig från många tråkiga mattelektioner) och lyssnade just på Journey to Silius-avsnittet. Kom då och tänka på en artist ni borde ha med som gör liknande musik vid namn Rushjet1.
    Även Kola Kid är något att spana in.
    Ha det bästast.

  2. Robidoo skriver:

    Fan va najs att det äntligen kom avsnittet. Blev så bra som jag hade hoppats på med ett vackert spel. Ser fram emot Aladdin.

  3. s_o_n_y skriver:

    Det var ett trevligt avsnitt !

    Har aldrig spelat detta spel men blev klart sugen.

    Var ganska exter i början när ni skulle läsa upp postsäcken och så kom inte mitt inlägg med som jag gjorde på Anders prolog avsnitt, tråkigt. Men jag antar att man inte kan få plats med alla lyssnare =)

    Ser fram emot en till Sega Snes battle =D

    /Robin

  4. Trazh skriver:

    Förresten apropå röstlägen, en stund efter när Samson imiterade pipigt, så hände något med filen i mobilen (tror det blev något fel med överföringen eller något). Helt plötsligt så lät ni skitmörka i rösterna. Tänk Michael Clarke Duncan i the Green mile. Hysteriskt roligt!

  5. Lephyrius skriver:

    Jag tycker ni inte skall skrämma iväg Gippan.
    Fredrik Lindström är som en väldigt mysig vis man och Samson är väldigt kunnig.
    Jag tycker jag gör alldeles för mycket kommentarer. Ush vad hemskt att man var tvungen att anmäla för två grenar man gjorde det för slippa skolan.

    Vilket fantastiskt TinTin spel det skulle ha blivit om de hade gjorts ett med Broken Swords motor.

    Jag tycker väldigt mycket om Monkey Island 3.

    Gargamell och trädgårdsmästaren vilken fantastisk liknelse.

    Oj vilken noob version BS1: Directors Cut verkar vara.

    Broken Sword 2 så är det mycket mera djungel och tropiska öar.

    Allt som har CSI i namnet är bara så hemskt och jag mår lite illa nu när Anders har nämnt det så många gånger. Jag får bara ”enhance enhance” i huvudet av det , sedan mår jag dåligt av hur det bajsar på oss mördar genom att säga åt vad vi skall göra, alla interface som är kodade i Adobe Flash(men som de säger är kodade i Visual Basic) som kräver att man skriver långa kommandon på tangentbordet och tillslut hur de behandlar datorer som en svart låda som kan göra en massa saker.

    Jag har lyssnat på Samson i P3 Spel och han verkade låta som något konstigt och inte som den Samson jag känner. Alldeles för mjukt ljud. 😛

    Hade inte tid med 2 spel. Så nästa vecka blir det RollerGames (NES) men jag har hört talas om spelet.

    Men jag kan säga att Aladin till MegaDrive var det 3:e spelet jag köpte i mitt liv. Jag minns var scaraben när man startade spelet. Sedan hade jag svårt med banan med lavafloden. Hmmm… Kollade in det på YouTube och såg en massa ”Programmers Art”. Ahhh.. Man var nog inte så kräsen på den tiden.

  6. Gippan skriver:

    Oroa dig inte Lephyrius, jag är inte så lättskrämd. Dock funderar jag på om jag ska byta namn eller är det positivt att bli förknippad med Anders mor? Jag kan leva med att vara en liten blå varelse som blir jagad utav stora läskiga gubbar, dessutom hade man ju kunnat stöta på den kvinnliga smurfen som är skitsnygg!

    Tycker Broken Sword verkar vara ett riktigt shysst spel jag genast ska sätta tänderna i, inte vågat lyssna på avsnittet förrens nu pga teknikstrul (Läs: iPod + träningsbyxor + tvättmaskin = en besatt, tickande bomb). Håller med om att Tintin hade fungerat mycket bättre som ett sådant spel i Monkey Island eller Broken Sword tappning!

    Är lite pinsamt att erkänna att jag inte spelat ett spel med er än men såg nu att Aladdin är kommande vilket jag har stora minnen utav och ger er nog min oskuld till den spelupplevelsen!

    -Keep the going strong up work!

  7. ozzy88 (Emil.B) skriver:

    Alladin till SNES har jag spelat igenom idag och tänkte säga ett och annat om min upplevelse.

    Presentation:
    Grafik: Grafiken är okej, funktionell och till och med charmig ibland.
    Musik: Musik i 16-bitars tappning fungerar väl enligt mig. Skapar rätt stämning för spelet.
    Ljudeffekter: Man märker att de vill höras och vara effektfulla. De gör det på ett bra sätt.

    Gameplay:
    Kontroll: Fungerar nästan alltid bra. Hade stora problem med vissa ”stunt” som finns på Andens bana, då man ska studsa på vissa föremål fick jag inte tillräckligt mycket fart men ibland gick det. Vet inte vad som avgör vilken hastighet och höjd man får när man studsar på saker, men jag misstänker att det beror på hastigheten man hade innan man rör vid den.
    Bandesign: Jag gillade inte de första banorna så värst mycket, andens bana och framåt är roligare.

    Svårighetsgrad och livslängd:
    Svårighetsgrad: Jag tyckte det var ganska svårt, i och för sig så vill jag hitta snabba sätt att ta sig igenom banorna som ibland gjorde det svårt men ibland blir det lättare om man skynda på lite. Så man får försöka anpassa sig lite om man vill ta sig vidare. Andens bana fastnade jag på, efter den var avklarad dog jag väldigt lite innan jag hade klarat av spelet.
    Livslängd: Det var ett helt okej spel, inget som stör mig speciellt mycket så jag kan tänka mig att spela det igen.

    Slutord:

    Jag tycker att spelet fungerar bra och är roligt men jag tror inte jag skulle rekommendera det till andra. Att spela Alladin känns som att spela en bättre version av Djungelboken. Jag har aldrig klarat Djungelboken men det är samma känsla i styrning, musik och ljud. Om jag hade haft detta spel när jag var mindre så skulle jag nog minnas detta spel som väldigt roligt och bättre än Djungelboken på så vis.

    Pizza time!

    Min pizza blir en Hawaii. Hawaii är en pizza som jag brukar ta på en ny pizzeria för att testa hur bra den är. Det är en ganska simpel pizza så det är lätt att bedöma skillnaden mellan bra och dålig pizzeria på så sätt. Denna Hawaii är helt okej men jag skulle inte rekommendera pizzerian till mina vänner.

    P.S

    Om man ska få in någon på att spela SNES så kan detta vara en bra inkörningsport, det är ganska simpelt, det är inte fult, och styrningen fungerar bra. Kan tänka mig att det är svårare för någon ny att ta sig an Super Metroid eller Legend of Zelda: A link to the past.

    Vad tror ni?

  8. ozzy88 (Emil.B) skriver:

    Btw, Anders sagostund var mycket bra till skillnad från förra gången. Känns dock som att han inte kommit någon vart. Jag väntar utanför the mortuary 😉

  9. Pibb skriver:

    Aladdin har jag spelat en del av nu, både till SNES och till Mega Drive. Mestadels till SNES dock, i vilket jag kom allra längst. Så, här kommer mina intryck och jämförelser:

    Grafik:
    SNES, Väldigt mysig och trogen filmen, med en del snygga parallaxscrollningar i bakgrunden. Gillar speciellt i början av spelet när man kommit upp högt över staden och ser Agrabah ovanifrån i bakgrunden i olika lager.

    Mega Drive, känns som ett stort steg nedåt på grafikskalan efter att ha spelat till SNES. Färgerna känns tråkiga och detaljerna lyser med sin frånvaro. Men helt funktionell ändå. Aladdin är snyggt animerad, vilket han också är på SNES!

    Ljud:
    SNES, Här vinner alla tiders ljudchip lätt över MegaDrivens blippbloppande ljud. Den passar perfekt till spelet.

    Kontroll:
    Här tycker jag att man har lite bättre kontroll över Aladdin på MD. Han är snabbare och rörligare än på SNES. Han har också ett svärd som man får kontrollera, vilket gör det lite lättare att möta fienderna. Det känns som att man på SNES har överanimerat Aladdin och gjort honom långsam på grund av det.

    Bandesign:
    SNES, känns mer logisk uppbyggd än MD. MD är mer ett oldschool-spel när man ser till banuppbyggnaden. Där går det upp och ner och hit och dit innan man kommer till slutet, medan det känns som att SNES-Aladdin mer följer en röd tråd genom banorna.

    Pizza:
    SNES-varianten är en rullpizza som man kan avnjuta på Umeås torg, sommartid, i solsken. Mysigt och härligt på samma gång.
    MD: En rullpizza som är köpt på ett lite billigare gatukök i Umeås avkrokar, av någon gubbe som kallar sig för falaffelkungen.

    Tack för en najjjs show grabbar! Väntar på att ni ska spela UfouriA till NES snart! 🙂

  10. Avgrundsvrål skriver:

    Aladdin stavas med två d, nu vet ni det också. 🙂

    Det här är min upplevelse av Aladdin till Megadrive.
    De smidiga animationerna är awesome, det är de små sakerna som imponerar. Som att när man slår svärdet mot en vägg så avbryts animationen halvvägs som den slår i väggen, svärdet slår inte rakt igenom den. En onödig men tänkvärd detalj. En annan sak är att om man kastar ett äpple mot en fiende kan de lyckas slå det med sabeln och det delas då i två skivor.

    Musiken är Aladdin, simple as that. Vad jag istället noterar är att Aladdins huvud låter PLOPP när det slår mot ett tak som om det vore gjort av plast. Det kanske är hans lilla hatt som låter?

    Bandesignen känns väldigt typiskt 16-bitars plattformsspel, komplett med stup som ofta medvetet leder rakt ner på fiender. Men jag började gilla det, spelet flöt på relativt väl tills banan där man hoppar över lavapölarna. Här visar spelet stolt upp alla sina brister. Blir Aladdin träffad i mitten av ett hopp så saktas hastigheten ner på vägen fram och man missar nästa plattform. En del av de svarta plattformarna smälter ibland in i den röda bakgrunden vilket gör att man inte alls vet var man kan springa. Det gjorde att jag missade väldigt många hopp till en början. Googlar fram hur man tar sig till fuskmenyn så man kan spela om banan igen, det jävla spelet har ju varken sparfunktion eller koder!

    Men det VÄRSTA av allt är att Aladdins springanimation fortsätter om han springer av en plattform, så det blir helt omöjligt att avgöra när han verkligen står på de otydligt utformade plattformarna och när han är i luften.

    Nu är jag långt över 60:e försöket på den här banan. Nä… jag skiter i det här. Aladdin är ett jävla retardo och det här spelet är en möglig pizza!

    Fuskmenyn är förresten rätt skum, det kommer fram en bild på ett ansikte och hälsar mig välkommen genom att kalla mig David Perry… =/

  11. Avgrundsvrål skriver:

    Just ja, visst talade ni om den färgade triangeln på ryggen av Wii och DS spelen? Kan ha varit i Skitsnack men iallafall…. Färgen på triangeln indikerar vilken fabrik som det själva fysiska spelet tillverkats i. Det är vad jag fått höra, hurvida det stämmer vet jag inte men det låter mest logiskt hittills! 🙂

  12. Dark2 skriver:

    Jag har spelat Snes versionen och måste säga att den är ganska charmig rätt igenom. Dock har jag några funderingar.

    Varför glider man så fort man har gjort ett hopp och ska byta riktning när man har landat?
    Varför är kalkonerna (maten som ger tillbaka hjärtan) från Street of Rage med?
    Innan jag insåg att man kunde ”glidflyga” med L knappen hade jag dött x antal gånger i onödan.
    Skönt att man kan döda fienderna när man hänger i och svingar med fötterna.
    Varför studsar man iväg med en slags volt efter att man har hoppat på en fiende?

Skriv en kommentar