Gästrecension

Dragon Quest 6 – Realms of Revelation

Japanska rollspel har en speciell plats i mitt hjärta. Det är genom, bland annat, Final Fantasy-serien jag hittat till en av mina favoritsysselsättningar. När Ludde då frågade hoppade jag på möjligheten att få spela och recensera Dragon Quest 6 för Svampriket.

Dragon Quest 6 – Realms of Revelation är en DS-remake av Super Famicom-spelet som släpptes första gången 1995, då endast i Japan. Bakom produktionen ligger, som i alla tidigare Dragon Quest-spel, Yuji Horii och bakom karaktärdesignen ligger Akira Toriyama vars stil vi känner via serier som Dragonball och en myriad andra rollspels, exempelvis Chrono Trigger.

Med såna frisyrer vet man att de är häftiga!)

Storyn följer standardmallen med en ung pojke med (surprise!) taggigt blått bananklasehår som vaknar upp lyckligt ovetandes om sitt öde men snart får reda på att han måste rädda världen från en växande ondska. Genom hans resa möter han fler som slår följe med honom, alla med spännande frisyrer och bakgrunder.

Trots att spelet innehåller mer klichéer än låttexter i Eurovision Song Contest och mina tvivel på en 17-årings kapacitet att rädda världen fastnar jag i storyn. Den är välskriven och jag hade snabbt spelat bort en helg utan problem. Det är en underbart vacker värld där grafiken verkligen föll mig i smaken med bedårande fiender (ja, jag tycker kängurus med dödskallar är söta!) och med en mångfald av enastående platser att besöka. Ytterligare ett plus är musiken av Koichi Sugiyama som verkligen gör sitt för att skapa myskänslor.

Dragon Quest 6 har också en hel del nackdelar där den största är random encounters. Jag blir snabbt irriterad när jag inne i en svårorienterad grotta eller slott och hela tiden avbryts av fiender. Det känns lite som att försöka få något gjort på en plats där folk ständigt frågar vad du gör.

Striderna är ganska ospännande och har du någonsin spelat ett turordningsbaserat rollspel kommer du snabbt känna igen dig i systemet. Man har både vanliga attacker och magier som kostar olika mängder magipoäng, inga konstigheter.

En charmig detalj är att man kan välja olika taktiker för enskilda personer eller hela partyt och på så sätt reducera knapptryckandet avsevärt. Taktikerna heter saker som “No Magic”, “Focus on healing” och “Show no mercy” och förklarar sig själva. Det finns många olika varianter och man kan verkligen anpassa sin stil efter egen smak.

Andra positiva sidor är till exempel att alla i partyt får erfarenhetspoäng även om du inte spelar med dem. Du behöver alltså inte ha den svagaste karaktären med dig för att levla upp den. Det är praktiskt då spelet innehåller yrken som man kan lära sig och mästra. Man kan exempelvis välja att bli “Warrior” och få ökad styrka och hälsa eller “Mage” där karaktären blir betydligt sämre i vissa områden men får bättre vishet och högre magipoäng. I yrken kan man också lära sig olika stridstekniker och magier genom att tjäna erfarenhet genom att vinna ett förbestämt antal strider för varje yrke. De kunskaper karaktären lärt sig behåller den till nästa yrke vilket är väldigt trevligt. Utöver ett par grundyrken som finns tillgängliga i början så man man även genom att lära sig exempelvis “Warrior” och “Martial Artist” bli “Gladiator”, alltså en slags kombinationsyrke eller hybrid som kan kräva en hel del investerad speltid.

Om man trots det inte fått nog finns det även en del minispel. Bland annat Slime Curling som jag fastnade för. Där använder man pekaren som sopkvast och ska hjälpa den lilla slimegubben fram till mål. Lite för få banor men annars ganska kul.

Allt som allt tycker jag att spelet inte kommer med mycket nytt, det finns inget här jag inte sett förut. Har du ledsnat på traditionella japanska rollspel ska du nog satsa på något annat. Du blir snabbt irriterad på att det inte alltid ges tydliga direktiv om vart du ska och med random encounters kan det leda till ett eller två mindre nervösa sammanbrott.

Om du däremot gillar den här typen av spel är det värt att ge Dragon Quest 6 ett försök med ett löfte om att du, med stor sannolikhet, kommer spendera lite för mycket tid med din DS. Storyn är välskriven och man dras lätt in. För en sån som jag som har en tendens att bli besatta av att mästra allt och alla mini-spel som ger dig extra glädje är Dragon Quest 6 värd min tid.

 

 

//Frankie Andersson

 

Kommentarer

  1. metalslime skriver:

    Jamen det låter ju helt lysande! Inklusive random encounters och det faktum att det inte är så mycket nytt. Är det ett DQ spel, så ska man veta vad man får. Vill de göra nåt annat, får de kalla det nåt annat.

    //Självutnämnda fanpojken 🙂

  2. Niklas Sintorn skriver:

    Jag har alltid varit sugen på att spela något i Dragon Quest-serien, men aldrig vetat var man ska börja, vad som finns på engelska etc. Hade jag haft tillgång till ett DS hade ju detta varit ett bra ställe att börja på. Kanske kan man hitta någon som har en 3DS och inte längre behöver sitt… Hmm…

    Anyway, bra recension, rakt på och enkelt utan krusiduller. Det gillar jag!

  3. metalslime skriver:

    Tycker du ska köra DQ VIII – journey of the cursed king, om du har möjlighet att spela ps2-spel(?) Det är bra.

  4. Kletet skriver:

    Tre och ett halvt år senare…

    Tack för en bra recension Frankie! Den fick mig att slå i spiken i kistan och köpa spelet. Hurra! 🙂

Skriv en kommentar