Krönika

Valfriheten att inte behöva spela allt

När New Super Mario Bros. Wii och Super Mario Galaxy 2 kom med inbyggda guider som kunde klara moment åt dig var det en liten grupp som gnällde på att det här var nästa steg bort från hur spel brukade vara. Det stod sedan klart att även Zelda: Skyward Sword skulle ha en liknande funktion. Nu har den här funktionen att skippa vissa moment även börjat dyka upp utanför Nintendos spelbibliotek, med LA Noire som senaste exempel. Du kan välja att spelet ska låta dig hoppa över en actionsekvens så fort du misslyckats tre gånger. Det kan handla om pistolstrider, biljakter eller bara det att du försöker skugga någon. Jag har än så länge inte hört samma ramaskri kring det här som jag gjorde med Super Mario Galaxy 2, men när det kommer upp i diskussioner märker man ändå att konceptet att låta spelaren skippa scener är något som delar folks åsikter.

Genom att spåra hur många av spelarna som tagit spelets sista achievement kan utvecklarna på ett ganska enkelt sätt räkna ut hur många spelare som ser slutet. Man kan på samma sätt räkna ut hur många som kommer till kampanjens mittpunkt, eller hur många som struntar i storyn och i stället går direkt på online multiplayer. Antalet spelare som faktiskt spelar klart ett spel är relativt lågt. Det är inte alls ovanligt att bara hälften av alla som köper spelet faktiskt spelar ut det till slutet:
Bara 49% av spelarna har klarat Portal.

Bara 55% av spelarna har klarat Portal 2.

Bara 22% av spelarna har klarat co-opläget i Portal 2.

Bara 30% av spelarna har klarat Half-Life 2.

Bara 40% av spelarna har klarat Assassin’s Creed 2.
Bara 30 % av spelarna har klarat Grand Theft Auto IV.

Bara 50% av spelarna har klarat Mass Effect 2.

Och så vidare, från BioShock till Fable III. Anledningarna till varför folk slutar spela är såklart olika, men till stor del beror det på att man kommer till ett alldeles för svårt eller alldeles för tråkigt parti. Kanske var spelet ganska roligt fram till dess. Det här tycker såklart utvecklarna är riktigt synd. Även om de redan fått pengarna för spelet vill de ju såklart att så många som möjligt får se det de arbetat hårt och länge med. I värsta fall resulterar statistiken i att man lägger ner mindre och mindre pengar och resurser på spelens avslutande timmar eftersom så få ändå kommer se det. Men det här skulle kunna lösas om spel bara lät spelaren skippa de partier som han/hon inte tycker är roliga. Jag vet att tanken skaver rent instinktivt i kärnspelarnas öron, men hear me out. Det är ju ändå mitt spel som jag köpt för egna pengar, så varför ska jag inte ha rätten att spela det precis hur jag vill? Och du som inte vill skippa partier är såklart inte alls tvungen. Men ärligt talat nu, hur många oklarade spel har DU i hyllan?

”Men då upplever du ju inte hela spelet!” Sant. Men det gör de flesta av oss inte nu heller. Förmågan att skippa vissa partier skulle i längden få oss att uppleva MER. Inte mindre. Jag tycker det är bättre att kunna skippa ett 15 minuter långt moment för att sedan få fortsätta uppleva spelets kvarvarande 5 timmar, i stället för att inte orka sig igenom de där 15 minuterna och därför även förlora de fem timmarna. Jag har spelat Chrono Trigger tre gånger, men alltid givit upp alldeles innan slutet eftersom jag går vilse och inte ens kan hitta var jag är med hjälp av en guide. Tänk om jag kunde spola fram, och se det hela utspela sig på löpande band. Eller åtminstone att spelet pekar mig i en riktning. Det är inget du måste använda, men jag tycker det är bra att det finns där.

Kommentarer

  1. Spel-Malmer skriver:

    Alone in the dark var en föregångare med sina DVD-menyer där man kunde hoppa hur man ville, om man så ville (uselt spel säger de dock att det är). I spel som är mer rena upplevelser än kanske Super Meatboyiga så finns ingen anledning att inte låta spelare hoppa över moment, eller för den delen gå tillbaka till ett valfritt moment utan att spela om hela spelet.

  2. HenkusFilijokus skriver:

    Jag brukar inte vara nöjd innan jag tagit mig igenom kampanjen – annars känns det inte som att man spelat ett spel utan bara testat det.
    De enda oklarade spel (förutom det tiotal som ligger orörda i ”att spela”-högen) jag har är Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena och Rainbow Six: Vegas 2, helt enkelt för att jag inte orkade med det sega smygandet. Tanken har dock alltid varit att jag ska gå tillbaks och spela igenom dem när tid och ork finns, men… Det känns inte som att det kommer hända.

  3. Tommy Håkansson skriver:

    Malmer:
    Jag tycker även spel som Super Meat Boy borde ha funktionen. Team Meat vill nog lika mycket som alla andra att vi ska se allt, och jag gav upp i helvetet. Å andra sidan skulle det inte förvåna mig om de hade någon knasig filosofi där. 😀

    Henkus:
    Lustigt att du nämner just Rainbow Six: Vegas 2, för när jag gjorde research inför inlägget fick jag veta att det är ett av spelen med absolut lägst finish rate. Bara lite över 20% har spelat klart det.

  4. metalslime skriver:

    Tycker det är en skitbra funktion.. Hatar när man vill komma vidare i spelet, men nån sadistisk speldesigner har gjort en passage där löjlig skill/flyt plötsligt måste genomföras i en lång sekvens… Man försöker, dör och spelet laddar om… man försöker dör och spelet laddas en gång till…. Efter tillräckligt lång tid tänker jag också ”ÄMEN, SKIT I’T DÅ!!!!” – och hej ragequit.. Det är liksom inte värt det, oavsett. Vissa titlar får man ju nästan, i brist på bättre ord, dåligt samvete för att man inte följt hela storyn til the bitter end.. Demon’s souls är väl mitt senaste… och hl2 undrar jag också om jag nånsin körde hela vägen… ja, finns ju fler.. GTAIV hör jag dock till den inbitna skaran som fixat. Pluspoäng till mig. 🙂 Ja, nämen spelen får ju gärna vara utmanande, men de ska locka fram det bästa i mig – inte det värsta… 😉

  5. Arvid skriver:

    Fast den där statistiken, hur vet man att antalet oavslutade spel beror på att spelarna kört fast på något moment som fått dem att tröttna och inte på att tyckte spelet var dåligt i sig? Man brukar ju säga att vad som helst går att bevisa med statistik. 🙂

    Jag är kluven. Jag personligen är inte så intresserad av dessa funktioner och i SMG2 satt jag hellre och nötte 30 gånger på en bana jag hade enorma problem med än att acceptera hjälpen. Moment som jag kör fast på kan jag se som enormt frustrerande ibland och visst vore det skönt att snabbt komma förbi dessa, men samtidigt kan det kännas otroligt bra att äntligen ha klarat av det av egen maskin när man väl klarar det.
    Givetvis beroende på vad det handlar om. Är det något som bara är svårt så ser jag det som en utmaning. Kör man fast pga att något är så dumt utformat att det t.ex. knappt går att förstå hur man ska komma vidare är det en annan sak givetvis.

  6. Anna Ström skriver:

    Jag håller med! Jag har inte avslutat Enslaved p.g.aett moment som är för svårt. Eftersom det inte går att ändra svårighetsgrad och det största problemet är att jag är dålig på att sikta (inte mycket jag kan göra åt) har jag ingen lust att försöka mig på momentet 780 ggr och KANSKE lyckas. Vill ju bara fortsätta med resten av kampanjen.

  7. Tommy Håkansson skriver:

    Arvid:
    ”Anledningarna till varför folk slutar spela är såklart olika, men till stor del beror det på att man kommer till ett alldeles för svårt eller alldeles för tråkigt parti.”

    Det är ju riktigt bra spel vi snackar om, även om det såklart finns en stor del människor som slutar spela för att de helt enkelt inte gillar spelet. Men nog allt skulle procenten vara mycket högre om man uteslöt alla som gav upp för att de kört fast, eller hamnade i ett parti som de själva tyckte var tråkigt även om de gillade övriga spelet.

    Själv skulle jag, som du säger, inte vilja använda funktionen bara för att något är svårt. Det är när man tycker det är korkad design eller helt enkelt skittråkigt som det skulle vara nyttigt. Som när man ska samla lila mynt i Super Mario Galaxy 2 genom att borra sig fram bland gravitationsfält, och det går på tid. Det hatade jag. :p

    Anna:
    Jag började spela Enslaved nu i maj, och har hört om det ökända momentet mot spelets senare delar. Så jag räknar redan nu inte med att någonsin ta mig till slutet. 🙁

  8. Pierre skriver:

    Förstår inte vad man har emot en sån här funktion.
    Det är väl inte så att utvecklarna tvingar en att hoppa över sekvensen?
    Vill man vara duktig och klara det helt själv så finns det ju möjlighet till det och är man trött på att dö om och om igen, ja då kan man enkelt hoppa över den lilla sekvensen för att sedan glatt fortsätta med resten utav spelet.

  9. Anders Brunlöf skriver:

    Förbluffande statistik i detta inlägg, därtill mycket intressant läsning! Jag tenderar att klara de spel jag sätter mig med nu för tiden, mest för att spel är snällare nu, mer strömlinjeformade och med valbar svårighetsgrad. Men det finns undantag, givetvis.

    I hyllan är det inte vidare många spel som förblir ”ofärdiga” när jag väl spelar dem. AC2 förvisso, men det beror mer på en YLOD-incident som jag nu ordnat upp och det ska spelas under sommaren. Annars är det väl mest racing och sportspel som man aldrig avrundar, även om det ofta finns ett definitivt slut i dessa med. Men vem orkar och hinner det?

    Men jag är helt klart för denna funktion. Det finns många anledningar till att vilja spela LA Noire och actionsekvenserna behöver verkligen inte vara en av dem. Däremot ser jag gärna olika slut beroende på hur man har presterat, som i Heavy Rain. På det sättet kan de inbitna fortfarande kämpa sig igenom tuffa partier, medan de som inte orkar fortfarande kan ta sig vidare och få ett slut på spelet.

  10. Anders Brunlöf skriver:

    Btw så ska det här ocks meddelas att jag har klarat GTA IV mer än fem gånger. Bara för att, liksom.

  11. Tommy Håkansson skriver:

    Brunlöf:
    Jag är dålig på att klara spel jag inte tycker är väldigt bra. Och spelen jag tycker är väldigt bra är väldigt få. Lärde mig snabbt att jag måste spela på Easy om det är ett spel jag ska recensera och förmodligen inte kommer gilla, så att jag har så stor chans som möjligt att orka klara det. Men ibland går det helt enkelt inte.

    GTA IV hann jag plocka 5G i, innan jag helt enkelt inte orkade längre. 😀

  12. Ludde Lundblad skriver:

    @Tommy – Jag har 80G i GTAIV! Ägd ;D

  13. pixelviking skriver:

    Att inte spela igenom alla spel är i alla fall för min del en dålig vana som jag har sedan barnsben. På 80-talet fick man inte lika mycket hjälp som idag, via guider i spelet, och webbplatser som kunde få en att komma vidare om man fastnat fanns förstås inte…
    Så många spel blev förblev oavklarade. Det var ok.

    Förra året (hela 2010) gjorde jag ett experiment med att aldrig påbörja ett nytt spel innan jag klarat av ett annat. Det funkade faktiskt förvånansvärt bra… men ett par månader in i 2011 så är jag tillbaka i gamla vanor igen. 😉

    So what om man har en pile of shame med massa oavklarade spel? Det är DIN fritid och du bestämmer vad du vill lägga din tid på.

  14. Tommy Håkansson skriver:

    Pixel:
    Absolut! Det finns inga som helst skäl att spela ett spel för att klara det. Man ska spela för att det är skoj, och när det slutar vara skoj ska man sluta. 🙂

    Minns förresten hur jag — innan GameFAQS och allt vad det heter — ringde till Nintendo hotline och frågade nervöst efter tips och tricks. Det var tider det.

  15. Om spel inte klaras av finns det en väldigt enkel anledning: folk tyckte inte det var tillräckligt bra. Visst ibland tar andra spel över och ett bra spel får hamna åt sidan men tillslut kommer jag att spela igenom även det om det är tillräckligt bra.

    Sedan känns det i och med dina 5G i GTA IV som att du ger upp betydligt enklare än medelspelaren, vissa spel kräver trots allt lite hängivenhet för att komma in i storyn 😉

  16. Tommy Håkansson skriver:

    Jocke:
    Jag spelar inte för story. :p
    Vill jag ha story ser jag på en film.

  17. Retro-Kim skriver:

    Tommy:

    För mig är det det omvända – fast vi är ju som natt och dag =P
    Eller så tar jag bara story för givet i film, men inte när det gäller spel…

  18. Ina skriver:

    ”med LA Noire som senaste exempel. […] Jag har än så länge inte hört samma ramaskri kring det här som jag gjorde med Super Mario Galaxy 2”

    Kan det inte vara så enkelt att det i exempelvis SMG2 är för att man får hjälp med spelets huvudpunkt, alltså plattformandet, medan man i L.A. Noire får hjälp med något som inte anses vara spelets huvudfokus? Varför vill man spela SMG2 om inte för plattformandet?
    Jag har inte spelat SMG2 och vet inte hur mycket ”hjälp” man får där, men det såg lite ut som det på bilden där. I L.A. Noire är ju inte eldstriderna det som säljer spelet, utan bevisletande och förhör så det blir väl lite av en annan sak?

    Jag tror att den där statistiken är mycket missvisande om man utgår ifrån att det är folk som slutat pga att något blev för svårt eller så, förutom Portal. De andra spelen är långa och rätt så enformiga i sitt upplägg… jag tror att majoriteten helt enkelt tröttnade på spelen 🙂

  19. Tommy Håkansson skriver:

    Ina:
    Super Mario Galaxy 2 hjälper dig genom att visa hur du gör. Man får inte stjärnan på riktigt innan man klarat det själv.

    Att Half-Life 2, Assassin’s Creed 2, Mass Effect 2 och GTA IV skulle vara långa och enformiga är subjektivt. Likaså att Portal inte är det. En del tycker säkert det, och som jag skrev i texten (och repeterar i kommentarerna för andra gången nu): ”Anledningarna till varför folk slutar spela är såklart olika, men till stor del beror det på att man kommer till ett alldeles för svårt eller alldeles för tråkigt parti.” Så jag räknar inte på något sätt med att alla som inte avslutade spelet slutade pga svårighetsgraden. Jag säger bara att procenten hade varit högre om man fick hoppa när man tyckte något blev för svårt eller för tråkigt, även om det bara är 5% högre eller hela 25% högre.

  20. Ina skriver:

    Ah, fast det måste väl ändå anses vara mer hjälp med spelets huvudfokus än i L.A. Noires fall? som sagt bara spekulationer om varför det blir ramaskri i ett fall och inet ett annat. Dumt med ramaskin i _alla_ fall ändå 😀

    Jag tror inte siffran skulle bli markant högre alls. Det är ju inte ”subjektivt” att Portal (ettan) är kort om man jämför med AssCreed 2, Mass Effect 2 och GTA IV. Enformigt upplägg har de flesta spel, så även dessa. Spring, skjut, lönnmörda, kör runt, prata med folk, skjut, spring, hoppa runt. Ungefär. Nog extremt vanligt att folk lägger ner dessa spel för att de inte har tid/ork snarare än att det är för svårt. Möjligt då att en del är extra tråkig och känns jobbig pga det… och att man skulle vilja skippa just den för att sedn spela vidare? Äsch, bara funderingar ^^

    Däremot tycker jag att ja, det är klart det vore bra om man fick skippa partier i alla spel. Så länge det är valfritt är det ju ingen som förlorar på det.

  21. Retro-Kim skriver:

    Enformigt och hög svårighetsgrad i all ära, men då jag tillhör de lite äldre spelarna som varit med ett tag – är inte trenden att spelen blivit lättare överlag och spelarna i det avséendet mindre tålmodiga/sämre?

    Det är i alla fall så jag upplever spelklimatet.
    Easy – mode, övergödslandet av checkpoints, save-points och möjligheten att regenerera hälsan osv. – detta är ganska nya företeelser och mängder tycker jag tillkommer för att alla ska komma igenom ett spel. Känslan av att bli lyft under armarna igenom ett spel kan ofta provocera och få mig att förbanna casual-spelarna.
    Det måste ju vara deras fel då allt fokus idag läggs på att göra de nöjda! =)

    Själv spelar jag flera spel parallellt och i perioder.
    Jag föredrar att spela ihop med andra – även i singleplayer-spel.
    Vi turas om under devisen: delad glädje är dubbel glädje.

    Anledningen till att jag säkert hamnar i statistiken över de som inte klarat ett spel beror på att vi spelar så sabla sällan.
    Livspusslen för oss äldre spelare (och vi är ju några stycken) innebär att det ibland kan gå månader mellan spelsessioner – oavsett om det är online, ett single-player eller co-op-spel.

  22. Tommy Håkansson skriver:

    Retro-Kim:
    Jag tror absolut att spelens fokus gått från utmaning till story och gameplay. Och det tycker jag är bra. Det handlar inte längre om att arkadhallarna ska suga så mycket småmynt som möjligt ur våra fickor. Men allra mest tror jag det handlar om att spel idag är rättvisa. Bättre kontroll, bättre hitboxes, bättre speldesign, färre orättvisa dödsfall. Ovanpå det tror jag det handlar om att det är lättare att ge upp om man har 2-3 andra spel som står och väntar. Jag vet inte hur ni andra hade det, men när jag var liten fick jag spel på födelsedag, julafton och när jag sparat ihop till ett själv. Det blev kanske bara tre spel om året. Det är svårare att ge upp om man inte har något annat att byta till, medan jag idag alltid har något i spelhyllan som jag inte spelat än.

    Sen tror jag det måste ha att göra med att vi helt enkelt blivit bättre på spel än vi var som små. När jag spelade Unreal Tournament fick jag lära mig att en människas finmotorik, reflexer och hand/öga-koordinationer är på topp kring 23 års ålder. Plus att vi nu mer lärt oss hur spel fungerar, vilka regler det finns att följa och vilken form av logik som går att anpassa. Vi kan tips och trix, och det är sällan vi spelar något som är 100% nytt på riktigt. Något vi aldrig sett förut.

    Om du inte vill bli lyft under armarna är det bara att hålla sig borta från Easy mode. 😉 Själv lägger jag inte så stor fokus på utmaning som har med motorik och reflexer att göra, såvida jag inte spelar mot mänskligt motstånd. Jag föredrar utmaning i tanke och strategi.

  23. Retro-Kim skriver:

    Ursäkta allt mitt svammel – jag skyller på min ålder =)
    Dags för en topic-kommentar!

    Jag tycker definitivt det ska finnas möjlighet för de som vill komma igenom sina spel att göra det.
    Låt det finnas någon förnedrande Casual-player/Loser-mode som gör att man på olika sätt alltid kommer vidare med evig energi, liv eller möjligheten att göra mer skada eller slippa lösa ett problem/pussel. När du trycker på Pause får du upp alternativet: ”Too hard? – wanna cheat?”

    Anledningen till att jag inte vill att denna funktion ska finnas på på ”Normal” eller ”Hard” är för att det i så falll blir för lockande att ”fuska” om man bara kör fast det allra minsta.
    Se även till att höja upp statusen för de som spelar Normal/Hard i menyn.

    Hard – You belong to the elite among gamers and love real challenges.
    Normal – You are a true gamer and like a challenge.
    Loser – You just want to finish the game and hate challenges. You must be a casual-player!

    Okej, sista meningen där behöver förstås inte vara med. =P

  24. Retro-Kim skriver:

    @Tommy – *Gapskrattar* Jag har inte spelat på Easy-Mode sedan Super Probotector (SNES). Anledning? På Easy-mode får man inte spela igenom hela spelet och allt tar slut efter första bossen. Antar att det inte är så längre, men jag vill inte ta risken igen. =P

    Exempel på när jag blev lyft under armarna trots att jag inte valt Easy?
    När jag spelade Metal Gear Solid 4! Dog man för mycket blev det märkbart lättare.
    Minns att jag blev extra arg i en sekvens när man ska skugga en person och efter några misslyckande blev jag framflyttad i spelet precis som om jag hade klarat det – TROTS MINA MISSLYCKANDEN!!!

Skriv en kommentar