Recension

From Dust, till Yawn

Jag såg verkligen fram emot From Dust. Jag är inte ett fan av genren, men spelets visuella kvaliteter hjälpte att förföra mig. Jag var dessutom nyfiken på spelets typ av problemlösning, och hur olika material samt element skulle spela en roll i det. Och visst lever From Dust upp till förväntningarna jag hade på spelets yta. Tyvärr brister spelmekaniken ganska rejält på djupet. Spelets berättelseläge går ut på att guida dina primitiva undersåtar genom karga och ogästvänliga öar, där du ska hjälpa dem att etablera små byar kring utplacerade totempålar. Varje etablerad by ger dig som gudalikt väsen nya egenskaper, med vilka du ska forma och påverka miljön runt omkring för att guida ditt folk till nästa totempåle. Och så vidare. Det finns även utplacerade stenar som lär ut sånger med vilka du skyddar byar från lava och vatten. Ofta gäller det att hinna skicka ut någon löpare till de här stenarna innan nästan tsunami eller vulkanutbrott drabbar byn. Om du hinner kommer lavan och vattnet stoppas av ett osynligt kraftfält, och gå runt byområdet på säkert avstånd. Det är sannerligen en spektakulär vy och jag är imponerad över hur mäktig och skräckinjagande man faktiskt lyckats skildra en tsunami när den närmar sig.

Fyra idioter på led.

Det är alltså upp till dig att med hjälp av dina förmågor som deras gud att anpassa omgivningarna så att människorna kan leva länge och frodas. Till en början känns det väldigt spännande att kunna påverka allt omkring dem, men till slut inser du att det nästan alltid handlar om att bygga väggar. Ibland presterar du något som att till exempel förvandla vatten till gelé och delar det á la Exodus, men oftast handlar det om att bygga väggar av sand eller stelnande lava. Här finns inte mycket till problemlösning att tala om, och väldigt snart börjar spelandet kännas som en syssla när du gång på gång öser en massa sand för att bygga en vall mot vattnet. Det är heller inte ovanligt med eskortuppdrag, vilka dessutom ofta sker under tidspress då du måste ta dina pionjärer förbi farliga vattendrag innan nästa vulkanutbrott utlöses om två minuter. Vilka här gillar eskortuppdrag och tidsbegräsningar i sina spel? Upp med en hand. En, två… Två stycken? Då kommer ni nog bli nöjda. Resten av er, inte så mycket.

”De ställer sig vid en flodkant och ropar på hjälp medan vissa av dem bestämmer sig för att hoppa i plurret och dras med i strömmarna”
Men jag hade inte haft så mycket emot allt det där om det inte vore för att stammedlemmarnas AI var helt uppåt väggarna. Deras hopplöshet är nämligen vad som förstör spelet för mig när jag desperat försöker få dem att gå dit jag vill. Jag klickar på en totempåle, men de ställer sig vid en flodkant och ropar på hjälp medan vissa av dem bestämmer sig för att hoppa i plurret och dras med i strömmarna. Så jag bygger en bro, men de vägrar gå över. Till slut resulterar det i att jag sitter och försöker jämna ut brons alla kullar så att mina små män ska förmå sig att använda den. Som sagt, det blir som en syssla till slut. Det här problemet gjorde till slut att jag inte kunde komma förbi spelets tredje sista ö, eftersom undersåtarna jag skulle guida över en lavaflod vägrade ta rampen jag byggt åt dem. Du kan inte plocka upp dem eller påverka dem på något sätt, annat än att skicka ut dem till specifika förutbestämda punkter som totempålar och sångstenar. När undersåtarna som skickades ut gång på gång ställde sig och gapade på hjälp nedanför den 90 grader branta väggen gav jag till slut upp hoppet om att någon av dem någonsin skulle hitta mina ramper.  Mitt tålamod brast.

De lever på öar, men kan inte simma.

Men så hittade jag spelets miniuppdrag, vid sidan om storyläget. Efter att ha spelat de två första uppdragen insåg jag att det här var precis allt jag hade önskat mig. Kluriga fysikpussel med smart design och variation, där det handlar mycket mer om hur du manipulerar omgivningarna och mindre om de små krabaternas AI. Genast satte jag ett pluspoäng på spelbetyget i mitt huvud, och under ett dussin av dessa uppdrag kändes det som att From Dust lyckades leva upp till mina förväntningar. Det gäller att betrakta omgivningarna och händelseförloppen, för att sedan förstå hur du ska förhindra eller avfärda dem. Det bjöds till och med på ”wow”-ögonblick när jag till slut insåg att jag ibland måste göra saker jag inte förväntat mig för att klara uppdragen. Men så hände något som fick mig att dra bort den där extrapoängen i huvudet igen. En bit in upptäckte jag nämligen att de sista uppdragen var låsta. För att låsa upp dem måste jag spela igenom storyläget. Jag måste alltså genomlida något dåligt för att få uppleva något bra. Det är som när jag måste spela miniuppdragen själv, utan vänner, i Brink för att låsa upp alla coola vapen och egenskaper som gör att jag ens vill spela spelet från första början. Så eftersom jag varken vill eller kan komma vidare i spelläget jag ogillar, så får jag heller inte fortsätta i spelläget som jag faktiskt gillar. Var finns logiken i ett sånt beslut?

From Dust gjorde mig arg och besviken. Mest för att jag hade så höga förhoppningar, och det är så uppenbart var det brister. Det hade varit så lätt att fixa. Fans av genren som kan bortse från inkompetent AI och evigt väggbyggande kan säkert uppskatta upplevelsen, men resten av oss borde inte spendera våra poäng på den här titeln såvida den inte rabatteras ner till 800msp. Om spelet hade låtit mig spela det som jag vill, i stället för att låsa mig ute från miniuppdragen, hade omdömet garanterat varit ett snäpp högre. Men som det är nu blir det knappt godkänt, och det är på grund av presentationen och det faktum att de underbara miniuppdragen faktiskt finns där.

Kommentarer

  1. Micke skriver:

    Usch då, jag kan verkligen se det framför mig, så som du beskriver. Blir nog ett köp i alla fall, men mina förväntningar är justerade. Tidsbegränsade eskortuppdrag… spelet kunde lika gärna skeppas med en tillhörande gaffel att applicera på ömma delar av kroppen medan man spelar.

  2. Fredrik skriver:

    Hur står det här spelet sig i jämförelse med Populous och andra gudssimulatorer? Jag är lite smånyfiken på spelet, men inväntar PlayStation 3-versionen som kommer ”någon gång”.

  3. Familjenspel skriver:

    Tyckte det verkade rätt schysst men efter att ha läst detta finns det annat att lägga pengarna på helt klart!

  4. Tommy Håkansson skriver:

    Fredrik: Jag tror inte man ska förvänta sig att spelet är så mycket som Populus och liknande titlar. Inte heller att det är som Black & White. Man ska inte förvänta sig den sortens djup som resourcehantering och utplacerandet av byggnader för med sig. Det finns inga menyer för sånt ingående. Du kan heller inte interagera up-close och direkt med invånarna på något sätt. Byarna poppar upp ur marken när du når totempålen, och sen är det klart. Det enda du någonsin gör är att påverka sand, vatten, träd och lava. Det är mer ett fysikbaserat ”pussel”-spel än ett Populus.

  5. SpeLinnea skriver:

    Om man ska tänka filosofiskt så är det ju gudssimulator om något, där man endast kan påverka miljöerna men inte varelserna i den. Men som spel verkar det onekligen frustrerande när AI:n kan ta sig nånstans. Jag vet varken ut eller in, det verkar jäkligt intressant med fysikpusslen, men jag är inte en av dom som räcker upp handen att gilla tidsbegränsade eskortuppdrag.

  6. Samson Wiklund skriver:

    haha Intressant poäng Linnea!

  7. Fredrik skriver:

    @Tommy:

    Det enda du någonsin gör är att påverka sand, vatten, träd och lava. Det är mer ett fysikbaserat ”pussel”-spel än ett Populus.

    Perfekt! Det var världsmodifierandet, klurandet och att få folk att gå dit jag ville som jag gillade med Populous. Att få tillräckligt med folk för att få en Knight och sedan attackera fienden var aldrig lika roligt för mig som att modellera om världen. Så på de premisserna låter ju From Dust som ett spel i min smak, även om jag också har vissa aversioner mot eskortuppdrag.

  8. Herrkilman skriver:

    Hmmmm. Jag tycker personligen att det låter underbart att slippa ingående menyer för resurshantering och liknande saker. Det finns andra spel där man kan rota med sådant.

    From Dust är för mig mer ett meditavt och vackert spel där jag tillåts leka Gud med stor men ändå begränsad makt. Jag gillar spelet just på grund av att det begränsar sig, inte trots.

  9. Tommy Håkansson skriver:

    Herrkilman: Avsaknaden av ingående menyer att fördjupa sig i är absolut inte ett skäl till varför jag inte gillar spelet. Det är skönt att slippa en massa interfaceklickande.

  10. Herrkilman skriver:

    Tommy: Jag läste din text snabbt och slarvigt, men jag försökte mest sätta fingret på vad jag gillar med det.

  11. Jag hade höga förväntningar på From Dust, inte minst för att det är Eric Chahi’s första spel på ungefär 15 år och jag har gillat mycket av det han gjort innan dess (Another World, Future Wars mm). Det andra var just fysiken och möjligheten att forma omgivningarna runt om dig, det kändes precis som att From Dust kan bli Populous 2011.

    Jag blev inte besviken, From Dust är helt underbart mysigt. Det är en oerhört skön känsla att leda om vatten genom att gräva diken och sjöar. Allting beter sig precis som du förväntar dig att naturens olika element ska bete sig, vilket i sin tur gör att fysikmotorn aldrig är i vägen för just din spelstil. Dränker du en by genom att fördämma en flod på fel ställe så blir du inte irriterad, du får snarare en aha-upplevelse och inser att det var du som gjort fel, inte ettorna och nollorna.

    Det finns vissa banor som står ut från mängden och det är dom där du på flera olika sätt kan lösa ett och samma problem. Om ni går tillbaka och spelar om dom efter att de är klarade så kan det sluta precis hur som helst. Jag tänker då främst på en bana där man börjar i botten på en aktiv vulkan. Ge det några timmar och lavan har stelnat och istället gjort så att du befinner dig på toppen av ett berg. Med en aktiv vulkan under, vilket i och för sig kanske inte är så lämpligt. 😉

    Angående AI så är det faktiskt lite lustigt att jag, till skillnad från Tommy, endast stötte på problem med denna under ”miniuppddragen”. Även om jag gillar utmaningarna är sig så är det här en helt annan tidspress och krav på att dina gubbar ska ta sig förbi hinder på rätt så inrutade vägar, något som AIn inte alltid klarar. I huvudspelet var det inga problem alls med detta, visst dom kanske fastnade någon gång men det var inga större bekymmer att fixa och ska sanningen fram så är detta ju en av anledningarna att man spelar det.

    Jag är ingen fantast av eskortuppdrag och tidsbegränsningar och i From Dust så är egentligen det enda stället där det finns fasta tidsbegränsningar och eskortuppdrag under ”miniuppdragen” inte huvudspelet. Därför blev jag lite förvånad att det är just här spelet fått pluspoäng. Det enda jag kan tänka på som tidsbegränsningar i huvudstoryn är just att naturen tar över mer och mer med tsunamis, lava och liknande. It’s life. 😉

    Om ni som jag mest spelade Settlers för att expandera och bygga byar (tyckte fienderna mest var i vägen) och beundra omgivningen med kvittrande fåglar under någon form av terapeutisk trans så ska ni definitivt spana in From Dust.

    Som en fotnot kan väl sägas att jag körde Populous 1 och delar av 2an på Amigan när det begav sig, så det är väl dom jag jämför med närmast och för mig handlade det uteslutande om att modifiera omgivningarna.

    Eftersom våra åsikter gick isär såpass var jag bara tvungen att skriva av mig så inte ni som är intresserade p g a tidspress o eskort.

    /Erik

    PS. I mitt From Dust kunde dom simma, så länge det inte är för stora vågor.

  12. ”Eftersom våra åsikter gick isär såpass var jag bara tvungen att skriva av mig så inte ni som är intresserade p g a tidspress o eskort.”

    Ska vara:

    ”Eftersom våra åsikter gick isär såpass var jag bara tvungen att skriva av mig så att inte ni som är intresserade avstår från att testa det p g a tidspress o eskort. Något som jag inte upplevde alls på samma sätt.”

    Dock kan jag säga att jag tyckte det var i kortaste laget. Det hade varit kul med mer innehåll och lägen som t ex online coop. Man kan väl hoppas dom gör en retail variant eller liknande.

  13. Tommy Håkansson skriver:

    Erik:
    Kul med ambitiösa kommentarer som dessutom bjuder på ett annat perspektiv! 🙂 Andra utlåtanden är ju viktigt. From Dust är även ett sånt där spel som jag kan förstå om andra gillar.

    Tidsbegränsningarna jag talar om är mycket riktigt nedräkningen till nästa vulkanutbrott eller tsunami. De finns även i miniuppdragen, men där var knepet mer att lista ut hur man skulle göra snarare än att hinna göra det. Så jag stördes inte så mycket.

    PS. Bildtexten som säger att de inte kan simma syftar på att de inte kan simma (eller vada) tvärs över den lilla bäcken framför dem på bilden. Fast ja, eftersom de kan simma när de blir spolade till havs beror det nog mer på ovilja än förmåga. De vill helt enkelt inte. :p

Skriv en kommentar