Gästkrönika

På djupt vatten simmar jag som bäst

Den senaste tiden har diskussionerna gått höga angående recensenter som inte spelar klart spel. Kritikerna har skrikit om att man inte upplevt hela spelet om man inte spelar klart det. Att de missat viktiga delar när de sen ska sätta sig ned för att skriva en recension. Men vad innebär det då att uppleva ett spel fullt ut? Är det att ha sett slutet av storyn? Att ha hittat alla föremål och tagit alla troféer? Eller är det att ha bemästrat spelsystemet?

Jag spelar för att uppleva känslor. Jag kan ryckas med i en bra story eller bli hänförd av vacker grafik men framför allt spelar jag för att uppleva en känsla av bemästring. Att jag klarar av vad spelet skickar mot mig pga att jag är så jävla bra. Men jag får inte den känslan om jag inte får motstånd, därav att jag alltid väljer den högsta tillgängliga svårighetsgraden. Att spela på Hard innebär att man dör, ofta och mycket. Man vill slänga kontroller i väggen och skrika ut sin frustration. Men så händer det, man bryter igenom och plötsligt ser man mekaniker bakom den grafiska ytan. Man förstår plötsligt. Man rensar rummet i Modern Warfare på Veteran utan att bli träffad, sätter en perfekt kombo i Devil May Cry 3 eller får A+ på en av slutbanorna i Super Meat Boy. Känslan är överväldigande, lite som att äntligen få något man längtat efter länge. Jag minns än idag känslan jag fick när jag klarade Dr Wily i det första Mega Man, åtta år gammal och efter månaders nötande.

Den här känslan kan väl inte bara vara en slump? Att jag dunkar mitt huvud mot väggen och den sköna känslan kommer av att jag faktiskt slutar? Självklart är det inte så. Duktiga utvecklare skapar nyanser i sina spel som bara kommer fram för de som verkligen gräver. Bungie har tex berättat att Heroic är svårighetsgraden Halo är skapat för, att de var tvungna att fördumma AI:n i de lägre nivåerna. Fighting-spel har tagit det här till en helt annan nivå. Där de flesta ser Arcade Edition av Super Street Fighter 4 som några nya gubbar så ser hardcore-spelarna hur spelmekanikens nyanser förändrar spelet radikalt. Likaså de bespottade sportspelen som varje år ser likadana ut för de oinsatta. Det handlar om att bemästra spelets mekaniker för att det verkligen ska börja ge något tillbaka.

”Att dö i ett spel är helt OK så länge du känner att det är ditt eget fel och inte spelets”
Tyvärr gör det här spelsättet att spelens kärna verkligen sätts på prov. Man kan maskera ett dåligt spel med yta och story men en dålig spelmekanik kommer alltid lysa igenom. Att dö i ett spel är helt OK så länge du känner att det är ditt eget fel och inte spelets. Dålig spelmekanik gör att du just får känslan av att spelet fuskar. Ibland hör man folk fråga var storheten ligger i spel som Modern Warfare eller Halo, att de inte ser något speciellt med dem. Svaret är att de ger ruskigt mycket tillbaka för dem som vågar investera lite tid. Det är inga spel som fuskar; dör du är det ditt fel.

Det här skulle kunna vara en text om Tomonobu Itagaki eller Demon’s Souls men det handlar inte om svårighetsgrad för svårighetsgradens skull. Springer man genom spel på Easy så kommer man aldrig uppleva vad jag upplever när jag spelar. Känslan av att vara så jävla bra. Jag tycker det är tråkigt att fler inte får uppleva den känslan.

Kommentarer

  1. Ina skriver:

    Det lätta folket? Är det vi som gärna spelar på easy alltså? Ja tyck synd om mig du, men jag har jävligt kul med mina spel på mitt sätt 🙂 Jag har ingen som helst lust att känna det du gör, fasen vad skönt 🙂

    Kul att du (och många andra) uppskattar svåra spel, men det är inte på nåt sätt synd om folk som gläds av helt andra saker.

  2. Tobias Andersson skriver:

    @Ina Ja jag tycker synd om folk som inte får uppleva den där känslan som en riktigt bra spelmekanik kan ge. Hela poängen med texten är att dedikation ger utdelning, precis som de flesta hobbies. Det är inte menat som ett påhopp på folks sätt att spela utan snarare visa på vad de kanske missar.

  3. Louise skriver:

    Jag respekterar din åsikt och ditt sätt att uppleva spel. Är just därför spel ska ha olika svårighetsgrader. Men andras upplevelser kan du inte uttala dig om eller döma ut som mindervärdiga. Det finns olika sätt att avnjuta spel på. =)

  4. Louise skriver:

    Tobias: Spelmekanik har ingenting med svårighetsgraden att göra. Oavsett om man spelar på casual eller godmode så är spelmekaniken detsamma. Det jag gissar att du pratar om är utmaningen och tillfredsställelsen av att klara svåra utmaningar.

  5. Tobias Andersson skriver:

    @Louise Som jag skrev till Ina så dömer jag absolut ingen, jag vill snarare få upp ögonen på folk för mervärdet många missar i spel.

  6. Louise skriver:

    @Tobias: Då tror jag lite ödmjukhet skulle få fram poängen bättre. 😉
    Jag förstår precis vad du menar, hade bara lite svårt med hur du lade fram det.

  7. Tobias Andersson skriver:

    @Louise Spelmekaniken kan vara milsvid mellan svårighetgrader. Det handlar inte alls bara om att fiender tål mer och du mindre i ett välproducerat spel. Ta Halo som exempel där du tvingas spela betydligt mer taktiskt pga den mycket bättre AI:n

  8. Louise skriver:

    Med spelmekanik menas bara det man gör i spelet och vilka medel man har för att göra det. Sen att spelsättet ändras betydligt mellan svårighetsgrader påverkar inte spelmekaniken men det påverkar hur spelaren spelar. Du tycks ha en annan förståelse för termen, men inom speldesign så är definitionen: ”typen av utmaningar spelaren ställs inför och vilka medel spelaren har för att hantera utmaningarna” Spelets regler, if you will.

  9. Tobias Andersson skriver:

    @Louise Okej du har rätt, spelets regler är desamma. Jag säger dock ingenstans i texten att mekaniken förändras, bara att den blir tydligare och att du tvingas få en djupare förståelse av den.

  10. Louise skriver:

    @Tobias: Spelmekaniken aside, (eftersom den inte har någonting med saken att göra ;P), så håller jag med. Jag kan ofta välja en enklare svårighetsgrad om jag är ute efter en annan typ av upplevelse och/eller inte har lust att lägga ner den tid som krävs. Men jag vet känslan av att känna sig riktigt frickin awesome på ett spel. Det ökar spelets livslängd och djup i många fall, och tvingar en att använda taktik och strategi som man annars inte skulle upptäcka.

  11. *MrKacK* skriver:

    OMG! Att spela ett spel efter en sådan perfektionism är något som jag avundas och tycker är avundsvärt. En spelare som Tobias bör uppskattas inom varje genre istället för ett sådan recensent som nämns där de i BT nämner filmer som LOTR och ger de en tvåa för att den ”liknar för mycket boken” och en film som Prety Woman en fyra för att det är en ”bra film”. Tobbe: CREED till dig och det vet du!!!

    Avundas spelare med din hållfasthet som att man inte skall ge sig på ngt nytt innan man klarat av tidigare!!

    *Keep it up*

    Mr Kack

  12. Tobias Andersson skriver:

    @Ina & Louise Jag tonade ner sista meningen lite, textens mening var inte att hoppa på någon 🙂

  13. Tommy Håkansson skriver:

    Jag brukade spela spel på Normal. Men eftersom jag avskyr att börja om spelar ju ofta på Easy nu, beroende på spelets nivå samt hur bra utplacerade check points är. Måste jag spela om mer än 5 minuter när jag dör blir jag galen. Det känns som att behöva spola tillbaka och se om en filmscen bara för att man inte riktigt hörde var en av skådespelarna sa.

    Mario Kart kommer jag alltid kräva svåraste nivån på, och co-opspel kommer bara funka i Normal för mig. Jag kan uppskatta tillfredsställelsen som kommer med att behärska en spelmekanik, men då ställer jag även lika höga krav på spelet som det ställer på mig. Och inte många spel lever upp till mina krav.

    Mest beundrar jag spel som inte har svårighetsnivåer, som Mario och Zelda. Eller nu senast Bastion. Love it. Mest hatar jag spel som inte låter dig byta nivå under spelets gång, så om du en timma in upptäcker att det är för lätt måste du gå tillbaka och spela om. Urgh.

  14. Tobias Andersson skriver:

    @Tommy Special World i Super Mario World är ett lysande exempel på att man inte behöver svårighetsgrad. Den bara finns där för dem som mig 🙂

  15. Ludde Lundblad skriver:

    Jag tror att Tobbe har någon slags bokstavskombination eller så är han en savant! Ja, så måste det vara!

  16. Lania skriver:

    Först av allt vill jag säga, bra rutet Ina! W00t! 😀

    Sen vill jag säga, som svar på Tobias svar till Ina: du säger att dedikation ger utdelning. Det finns väl flera olika typer av dedikation, wouldn’t you say? Eller anser du att ditt sätt är det enda rätta?
    För mig är dedikation att spela igenom ett rollspel, jag kanske inte hittar alla skatter (en annan persons dedikation), jag kanske inte tar alla achievements (någon annans dedikation), men även jag kämpar, svär, blir frustrerad, även fast svårighetsgraden inte är den högsta.

    Sen kan man se det som såhär också. Jag är dedikerad en viss genre. Inte heller skam på torra land, skulle jag vilja påstå. Ina är dedikerad sina moddar – något som kräver mycket av hennes tid.

    Du talar om att du tycker synd om folk som kanske missar nånting. Är det då inte stor sannolikhet att du, med ditt sätt att spela, missar mycket av det spel har att erbjuda? 🙂

  17. Tobias Andersson skriver:

    @Lania Tycker du inte att din dedikation till JRPG har skänkt dig ett djup som du annars inte hade sett? Om så är fallet så är det precis min poäng omän att jag i min text skrev om just min infallsvinkel på dedikation. Jag har väl aldrig klankat ner på någon annans intressen bara för att jag vill att fler ska uppleva det djup jag upplever.

    Jag skulle gjärna se en text av dig om varför du är en så dedikerad rollspelare. Vad driver dig, storyn? Vi har alla våra anledningar till varför vi spelar och det här var en text om en av mina. Ser gjärna andra som berättar om deras 🙂

  18. joynez skriver:

    Olika människor kräver olika typer av utmaningar. Personligen blir jag inte nöjd med mig själv om jag inte klarar spelet på den högsta svårighetsgraden, men det viktiga är förstås att man har roligt när man spelar.

    Men jag är en person som troligen bara spelar igenom spelet en gång och det känns så konstigt att man måste göra ett val från början. Jag har aldrig ens gillat iden att det ska finnas olika svårighetsrader för det känns som att det blir obalanserat på ett eller annat sätt.. Det kan inte va lätt för spelprogrammeraren att ställa in svårighetsgraden så den blir rättvis för alla svårighetsgrader… troligen blir easy för lätt eller hard för svårt. Och ett spel blir tråkigt om det är för svårt och orättvist.

    Varför inte gå tillbaks till ”den gamla goda tiden” och ha en och samma upplevelse för alla och där svårighetsvariablerna garanterat är rättvisa och där man inte tvingar användaren välja något livsavgörande innan han ens börjat spela. Vad säger att ”easy” i ett spel motsvarar ”easy” i ett annat?

  19. Lania skriver:

    @Tobias:
    Du har inte spanat in RPGaiden hör jag. 🙂
    Jag tror att svaret på varför jag är en dedikerad JRPGamer ligger i den här posten. http://www.rpgaiden.se/2011/04/01/om-spelstress-gamertyper-och-ratten-att-vagra-spel/
    Kan tänkas att jag grenar ut mig ännu mer nån dag. Den som spanar får se. 🙂

  20. Nidde Nedelius skriver:

    Jag ser lite på folk som spelar på Easy lite som jag ser på religiösa människor; du är vuxen men har fortfarande en boogieman under sängen, något är inte helt korrekt.
    När en inneboende fick för sig att hon ville spela God of War 1+2 efter att ha sett mig spela det så hade jag inga problem att sätta igång det på easy åt henne, för hon har i princip aldrig hållit i en kontroller förut. Och visst, hon bad mig ta vissa av de svårare bitarna åt henne, men hon lärde sig och jag behövde hålla i kontrollen mindre och mindre.
    Att vara så pass passionerad i ett medium att man aktivt deltar i diskussioner online, och dessutom driver en blogg på ämnet, men fortfarande cyklar med stödhjul känns väldigt naivt och hjälplöst. I min värld så är Normal den nivån som utvecklarna har tänkt att spelet skall spelas igenom på, medan de svårare nivåerna tar fram vad spelet har att erbjuda utöver sitt enklaste utnyttjande av sin mekanik. Easy och lättare är som iddqd-lite, det är tänkt att hjälpa dem som inte klarar av att ta sig igenom ett spel pga av bristande erfarenhet av spel-mediet, inlärningsförmåga, ålder, eller annan ursäkt som hindrar.

    Jag förstår _precis_ vad Tobbe snackar om för känsla, att besegra ett spel och ”make it your bitch”. Att äntligen ta sig förbi den där biten man suttit med i över en timme, att man listade ut vad som krävdes för att klara av det. Samma känsla som man blir upplärd med i skolan, om du får högst betyg får du beröm.

    Men med tanke på att både min inneboende, Lania och Louise är tjejer bör jag kanske omvärdera vad Easy är till för 😉

  21. Samson Wiklund skriver:

    @Nidde: Om man vänder på situationen tycker jag att om en erfaren spelare och spelskribent ska ge sitt uttalande om ett spel kanske denna inte behöver spela på en svårare svårighetsgrad om det till exempel finns en tidsfrist att bry sig om. I mån av tid kanske man då väljer att spela på Easy oich lutar sig mot att man av erfarenhet klarar av att ge spelet en ärlig bedömning trots att man bara smakar lite på de högre svårighetsgraderna.

    En annan del av diskussionen är ju att rätt så många spelare faktiskt aldrig blir ”bättre” på spel och därför trivs bäst i Easyläget. Personligen tycker jag inte att de människorna lämpar sig varken bättre eller sämre som spelskribenter för det.

    Jag spelar till exempel mer än gärna Quake, men skulle för mitt liv aldrig överleva på Nightmare (kanske inte ens hard längre), trots att jag spenderat flera år med spelet.

    Visst 10K timmar av vad som helst gör vem som helst till expert, sägs det – men det kanske är kunskapen att uttrycka sig kring (snarare än utförandet av) som utvecklas.

    Känslan av att göra ett spel till ens bitch är förstås härlig, men det är knappast det viktigaste i mina recensioner eller i mitt bedömmande av spelupplevelsen. Du kan förstås vara av annan åsikt, men då rekommenderar jag att inte läsa mina texter. Det finns säkert andra skribenter vars synsatt passar dig bättre i så fall.

  22. Ina skriver:

    Nidde: Jag tänkte svara på din kommentar fram tills jag läste sista meningen. Nu avfärdar jag dig som ett troll. Skönt!

  23. Ludde Lundblad skriver:

    @Nidde – Här får du mitt sysnsätt på det hela!

    Killar som alltid väljer att spela på hard eller värre har peniskomplex! De har så korta redskap, så de känner att de måste spela spel på den allra svåraste nivån, för att bevisa sin manlighet!

    Som kurisosa kan jag meddela att jag oftast spelar på easy!

  24. Nidde Nedelius skriver:

    @Samson
    Att spela ett spel på easy pga tidsfrist ser jag som en ursäkt. Jag sa aldrig hurvida en ursäkt godtas, avfärdas, är bra eller dålig, men en ursäkt är alltid en ursäkt.
    Jag har ingenting emot att en skribent spelar igenom ett spel på easy för att hinna klart i tid, men jag vill inte påstå att de besegrat spelet eller upplevt vad det faktiskt är, de har bara tagit sig igenom det; vilket var huvudfrågan från början antar jag.
    Däremot, om vi går in på att faktiskt kunna besegra spel, lista ut dem och förstå vad som krävs för att klara dem på svåraste, det är att _klara_ ett spel. Du skulle aldrig lita på en motor-recensent som inte har körkort och glider runt på en moped. Oavsett hur mycket fakta de har angående bilen, kunskap om hur pendaler och växelspak fungerar, så har de inte kört den. Även om du recenserar ett spel genom easy så kan du spela på hard och du gillar att utmanas, Mr. Meat Boy; du har körkort.
    Hade det varit snack om att i vanliga fall spela på normal så hade det inte blivit en issue, men nu talar vi alltså om att aldrig cykla utan stödhjul.

    @Ina
    Om det var den raden, den som försökte vara humoristisk och även hade en smiley på sig för att påpeka att den faktiskt kanske inte var så seriös, som fick dig att lägga dig så vet jag precis var jag har dig. Skönt.

    @Ludde
    Hah! Och Ina kallar mitt inlägg för troll-post? Men den lilla biten passade bra som häcklar-hantering antar jag, punchlinen var faktiskt ganska underhållande.

  25. Anders Brunlöf skriver:

    Jag som känner både Nidde och Tobias vet förvisso inte hur stor snopp de har, men jag vet att de spelar på ett annat sätt än Ludde och mig, med flera.

    Och det är klart att man kan ta sig tid och spela sina spel på svåraste nivån om man 1; har tiden till det och 2; vill göra det med respektive spel. Som spelrecensent är det väldigt ovanligt att man bara kan välja och vraka bland de spel som trillar in och även om det kan vara en fröjd att spela God of War 3 på hard, så kanske det inte är samma upplevelse att tjocka sig igenom Duke Nukem Forever på svårast möjliga sätt.

    Jag är helt för resonemanget att ”klara” sina spel ordentligt, men jag vet själv att det inte alltid är gångbart. Och jag säger det igen; Det behövs ingen manual, inga riktlinjer eller regler hur en spelrecensent ska spela. Det enda sättet man kan infinna respekt hos sina läsare är genom att skriva ärliga, bra och underhållande texter.

  26. Ina skriver:

    Nidde: Så länge du tycker att det är en rolig sak att skämta om så känns det som att du inte riktigt har koll på hur det ligger till i spelvärlden just nu. Det är tröttsamt att höra sånt där, hur ”skämsamt” det än sägs. Att sen säga ”kanske inte var så seriös” betyder faktiskt inte ”jag skojade” så, ja.
    Sen var ju inte dina första rader så fina heller. Det blir bara löjligt. Spela hur du vill men säg inte ”något är inte helt korrekt” bara för att andra gillar andra saker än du.
    Jag kommer inte någonsin att klanka ner på folk som vill spela på andra sätt än jag, och jag förstår verkligen inte varför det är så vanligt bland folk som spelar på svårare svårighetsgrader att göra det. Kan man inte bara respektera att folk gillar olika saker och tycka att det är kul att folk hittat ett bra sätt att roa sig på?
    Det är inte ”stödhjul”, det är en annan syn på spelet, fokus på helt andra saker. En annan typ av spelupplevelse helt enkelt.

    Ludde: Är det den där tonen ni vill ha på Svampriket? På riktigt?

    F.ö: När jag recenserade spel för Eurogamer spelade jag på Normal när det fanns svårighetsgrader att välja mellan. Testade ibland även de andra svårighetsgraderna för att se vad som var skillnaden och liknande. Det kändes bäst för mig, eftersom Normal anses vara ”standard” i de flesta spel och jag bedömde dem då utifrån det. Folk får dock göra precis hur de vill när de recenserar, även om jag hoppas att en recensent som spelar på Easy och skriver att ”spelet är enkelt” då säger att det gäller just Easy också.

  27. Ina skriver:

    … och jo, jag inser att min egen ton i det första svaret till Nidde var rejält otrevlig. Jag ber om ursäkt.

  28. Tommy Håkansson skriver:

    Ina:
    Hey, wow, varför kastar du plötsligt Ludde under bussen?

  29. Ina skriver:

    Trodde det var glasklart.
    För att han går ner på en lika låg nivå som de andra och börjar prata ”peniskomplex” istället för att bemöta det hela sakligt. Jag antar att han, liksom jag, störde sig på Niddes kommentar och kände för att ”ge igen” på samma sätt. Det leder ingenstans, därav min ursäkt för att jag själv drog till med en småbarnslig kommentar om troll.
    …eller så ville han bara vara ”rolig” och jag misstolkade det hela. Hursomhelst tycker jag att det blir taskig stämning om man bara kastar nedlåtande meningar på varandra. Det vill ni väl inte att ”man” (jag) ska tycka om Svamprikets kommentarsklimat, tänkte jag.
    Ber återigen om ursäkt för att jag själv lät mig provoceras till en sådan kommentar.

  30. Ludde Lundblad skriver:

    @Nidde – Ganska underhållande 🙁 Jag satt och klurade på den kommentaren i säkert fem minuter!

  31. Tommy Håkansson skriver:

    Ina: Jag misstänkte att du hänvisade till snoppskämtet. Var bara tvungen att försäkra mig om att så verkligen var fallet eftersom du verkade så förvånad. Så för att svara på din fråga: ja, vi vill jättegärna ha snoppskämt på Svampriket. På riktigt.

  32. Ina skriver:

    Att kommentaren innehåller ett snoppskämt hade jag inte haft något emot om kommentaren varit trevlig och ”i rätt sammanhang”. Det jag har något emot är att Luddes svar uppmuntrar till pajkastning (i mina ögon) och jag vill inte försöka diskutera på ett ställe där det är på det viset. Handlade inte om snoppar alls.

  33. Ludde Lundblad skriver:

    @Ina – Försök inte starta drama, när det inte finns något drama!

    Jag anser mig känna Nidde, på det sätt man känner folk på internätet (han är god vän med Anders, har gästbloggat här på Svampriket, han är ett Retroresan-fan och jag följer honom på twitter) Jag tror nog att han tog min kommentar på rätt sätt. Kalla det för ett ”grabbigt” sätt om du vill. Jag är övertygad om att skulle jag och Nidde träffas i verkligheten (vilket förmodligen kommer hända) skulle jargongen vara ännu grabbigare och roligare.

  34. Samson Wiklund skriver:

    Likväl tycker jag Ina har en viktig poäng. Att ni två har en etablerad relation vilket gör att ingen av er tar illa upp är förstås bra, men språkvalet kan fortfarande alstra liknande kommentarer i situationer där det inte rör sig om samma hjärtliga retfullhet.

    Vi (jag iaf) vill inte ha ”12-åriga britter”-mentalitet på svampriket – glada kommenterar som de som körts här kan lätt tolkas som ”på svampriket snackar man så här med varann” och vips är det fullt av idioter bland våra kommentarer. Det vill iaf inte jag.

  35. Chris Jonasson skriver:

    Först av allt vill jag fråga om det bara är jag som anser att ”normal”-läget är, eller iallafall bör vara, det läge och den nivå som spelet är optimerat för? Det är inte ofta jag spelar på annan svårighetsgrad när jag ska recensera spel. Jag kanske provar lite men normalläget lär ju vara det som läsarna tänker på?

    Sen angående kommentarerna:
    Tack Samson! För mig är Svampriket kärlek, jag vill inte att personerna bakom beter sig som skit. Även om det ligger ett hjärta och en glimt bakom som den utsatte känner av. Ett av problemen vi har i Spelhobbyn är normen att vara så jävla elaka och krossande mot varandra, jag ser det som ett problem som bara gynnar machoindivider (oavsett kön)!

    Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra och respektera varandra, för om inte vi ändrar oss kommer dagens småungar slås av samma skitnorm när de växer upp.

    @Nidde> Tror du att det är din inneboendes fel att hon inte lärt sig spela på normal svårighetsgrad? Jag tror snarare det har att göra med att gamern som ska visa nybörjaren hur spelet fungerar väljer att sänka svårighetsgraden redan från början. Det har inget med biologi att göra!

  36. Louise skriver:

    Jag tolkar också Normal som ”standard” och utgångspunkt. Beroende på hur mycket erfarenhet man har av genren eller andra faktorer så kan man ju anpassa eftersom. Vill jag ha mer utmaning, t.ex. om jag verkligen gillar gameplayet, så kan jag välja en svårare nivå. Men hellre än svårighetsgrad så föredrar jag mänskliga motståndare om jag vill utmanas. Betydligt intressantare.

  37. Ludde Lundblad skriver:

    Jag tror att Svamprikets läsare är personer som har vettiga åsikter och klarar av ett penisskämt då och då, utan att de börjar bete sig som Game Reactor/Loading troll/12-åriga britter. Men jag kanske har fel och skulle det visa sig att mitt penisskämt gör så att Svampriket blir ett trollnäste lovar jag att skriva ett inlägg där jag ber om ursäkt för mitt hemska beteende i kommentatorsfälten!

  38. Louise skriver:

    @Ludde Så farligt uppfattade inte jag det. Att bemöta en oseriös kommentar med ett oseriöst svar kan ofta vara bästa metoden. Blir lätt krystad och trist stämning om alla tar varandra på blodigt allvar hela tiden. Jag tror på att samtala med individen på individens nivå. =)

  39. Nidde Nedelius skriver:

    @Chris Jonasson
    Om det är vad du tog med dig från min kommentar så missade du poängen helt. Vad jag påpekade var att hon aldrig rört en kontroller förut och första titeln hon skulle ge sig på var God of War; jag menar att det var OK för henne att spela på easy. Vad jag även påpekar är att hon utvecklades och hon behövde be om min assistans mindre och mindre, och jag anser att när man hamnat på en sådan nivå att man kommenterar och bloggar angående spelande så bör man ha flyttat ribban till en acceptabel nivå som standard, vilket jag inte anser att easy är.
    Ja, det kan vara OK att spela igenom på easy om man ligger under tidspress för en recension, men då är det även debatterbart hurvida spelet faktiskt behövs spelas igenom i sin helhelt.

    Och för övrigt så är Ludde Lundblad min penis!

  40. Samson Wiklund skriver:

    @Ludde: Det var inte penisen i sig som var problemet. Jag skämtar gärna om snoppar. De är roliga. Problemet för mig var att du gick på ett (oseriöst) personangrepp mot Nidde. Ingen tog illa upp såklart, men det ger sken av att det är grönt ljus att gå på ovidkommande personangrepp här – och det är det inte IMO.

    För att förtydliga:
    ”Två kameler var ute och flög. Plötsligt kom en kuk.”

    …inga problem.

    ”Två kameler var ute och flög. En var Ludde Lundblad och han är dum i huvet”

    Inte bra.

  41. Ina skriver:

    Fint att ni tror att det var ett problem att det var just ett penisskämt. Det var det inte. Har vi rett ut det nu?

    Jag ogillar när folk beter sig respektlöst, vilket jag tycker att det är att säga att ”något är inte helt korrekt” angående folk som väljer att spela på Easy av en eller annan anledning.
    Om sådana kommentarer bemöts med skämt och ”höhö, grabbighet!” på Svampriket istället för att man står upp och faktiskt säger att det är otrevligt att se ner på folk som inte spelar som man själv gör… så vill jag inte diskutera något på Svampriket. Jag trodde att ni var bättre än så.

    Chris sa det bra:
    ”Ett av problemen vi har i Spelhobbyn är normen att vara så jävla elaka och krossande mot varandra, jag ser det som ett problem som bara gynnar machoindivider (oavsett kön)!

    Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra och respektera varandra, för om inte vi ändrar oss kommer dagens småungar slås av samma skitnorm när de växer upp.”

    Att se ner på folk för att de inte spelar som man själv gör är inte att respektera dem. Att inte bemöta sådant och säga ifrån är att acceptera att spelvälden är en rätt otrevlig plats. Vi kan göra skillnad och sprida glädje… men istället viftas det bort med ”höhö, grabbighet!” och då är det väl klart som fan att vissa inte känner sig välkomna i spelvärlden.

    Nu har jag svamlat tillräckligt mycket och ger upp det här. Hejs.

  42. Problemet med att ha ”normal” som utgångspunkt är att du på förhand inte nödvändigtvis VET vad utvecklarna alt. deras fokusgrupper eller vilka det nu är anser vara hanterbart. Om det på något sätt gick att utröna det innan man börjar spela vore det en fördel. Jag gillar idén med dynamisk svårighetsgrad, som t ex förekommer i Res Evil 4 och Okami. Lite klumpigt implementerat, men ändå! Visserligen är det ett inslag som förtar känslan av att jag själv bemästrar spelet, snarare än att spelet sänker sig till min nivå för att jag inte orkar eller vill lära mig spelsystemen till perfektion. Därför framstår ett sådant system som mer lämpligt för spel där poäng, high scores, snabbast tid osv inte är det viktigaste. Sedan kan man ju förstås göra det till en funktion som går att stänga av i någon meny.

    En vidareutveckling av det här systemet skulle också kunna vara att låta spelaren genomgå ett prov för att få sin generella skicklighet i spelet bedömd. Jag har för mig att t ex nåt Madden-spel gjorde så. Spelet gör en ungefärlig bedömning av hur bra eller dålig du är och anpassar spelets svårighetsgrad efter det, eller kanske förklarar för spelaren efteråt att ”du kanske borde spela på normal för att du gjorde såhär och misslyckades där”. Då får man själv insikt om vad som är viktigt att vara bra på i spelet enligt utvecklarna själva (förutsatt att de själva kan förmedla det), och ta ett eget beslut utifrån det. Fast sen är ju spel rätt komplexa idag, så det skulle antagligen vara svårt att bygga den typen av system som faktiskt fungerar fläckfritt. Jag gillar dock idén. 🙂

  43. Nidde Nedelius skriver:

    @Ina
    På samma sätt som du anser att min åsikt är inkorrekt så anser jag att din är inkorrekt. ”Öppensinnade” människor brukar ha jävligt svårt för andra som inte är lika ”öppensinnade”, hur ironiskt är inte det? Jag anser att det är något fel på människor som kan dedicera så stor del av sitt liv åt något utan att vilja höja ribban. Men nej, du kan inte låta mig ha den åsikten, för du anser att den är fel och respektlös. Hur respektlöst är det inte då att påstå att min åsikt är inkorrekt och opassande? För att min åsikt skiljer sig från någon annans så får den inte uttryckas, för någon kanske blir upprörd? Att någon tar åt sig personligen när jag yttrat att jag finner det svagt, fegt eller retarderat att spela på easy är ändå den individens problem, och säger en del om individen. Hade jag pekat ut någon specifik så hade det varit en annan grej, men nu yttrade jag ett allmänt misstycke.
    När jag individualiserade min inneboende, dig och Louise i något så brett begrepp som ett kön så attackerade jag inte er tre, jag generaliserade kvinnosläktet och det är inte personangrepp. Långt ifrån PK, men jag anser även att PK är ett av våra största problem i dagens samhälle.

    Men om du nu vill säga att mina åsikter eller min input inte är lämpade för Svampriket för att de inte stämmer överens med världen du ser så föreslår jag att de censureras och du fortsätter leva i 1984.

  44. Louise skriver:

    @Kristian
    Absolut, och jag tror att det är framtiden. Jag tycker att det borde vara det iallafall. Att välja en svårighetsgrad, eller som utvecklare kalibrera en svårighetsgrad, är problematiskt och inte speciellt intuitivt. Eftersom att man som spelare inte alltid vet vad valet kommer innebära. Gillar precis som du när spelet hjälper spelaren välja. Skrev lite om detta i ett gästblogginlägg hos EmmyZ för några månader sen: http://www.emmyz.net/blog/2010/11/16/gastblogg-fran-casual-till-godmode/

    Dynamisk svårighetsgrad skulle vara skitbra om spelet dels kan göra en utvärdering av spelarens utgångspunkt i början av spelet, (Lite som de gör i CoD), och sen anpassa sig spelet igenom. Antagligen ett komplicerat meck, men skulle lätt kunna bli standard i framtiden. Då får alla spelare det de vill ha: perfekt motstånd för just dem. Spelet anpassar sig efter spelaren och inte tvärtom.

  45. Louise skriver:

    @Nidde
    Sen när kände du mig tillräckligt bra för att dra slutsatsen att jag alltid spelar på easy?

    Generalisera kring tjejer och tjejers spelvanor kan du väl få göra bäst du vill, om du gillar det, men när du tar mig och Ina som exempel så klassas det inte längre som generalisering.

  46. Nidde Nedelius skriver:

    @Louise
    Jag vill börja med att korrigera ett misstag, det var inte dig och Ina som jag generaliserade, det var dig och Lania.
    Men ”Jag kan ofta välja en enklare svårighetsgrad om jag är ute efter en annan typ av upplevelse och/eller inte har lust att lägga ner den tid som krävs”, samt att jag inte påstått att du alltid spelat på easy.

  47. Samson Wiklund skriver:

    @Nidde: Jag tycker du jämför olika sorters frukt i ditt argument. Att vara öppensinnad är inte ett lika binärt synsätt som att tycka att något är retarderat eller inte och spelar inte ens i samma diskussionsliga.

    Exempel (tillspetsat givetvis för dramatisk effekt):
    ”Blattar är dumma i huvet”.
    ”Nej det är de inte alls. Blattar är smarta.”

    Det är en diskussion där man argumenterar på samma villkor. Om sen någon annan kliver in och säger:
    ”Generalisera inte, blattar är olika. Det är respektlöst att säga att alla blattar är dumma/smarta” (Ina)

    och så svarar du med
    ”Du ska inte snacka om respekt för du respekterar inte min åsikt att blattar är dumma.”

    (nej, jag tror inte någon av er är rasister, jag valde dock den kryddan för den är enklast att förtydliga med)

  48. Samson Wiklund skriver:

    För övrigt är jag jävligt trött på att folk gnäller på ens (mina) åsikter bara för att de är ”politiskt korrekta”. Det handklar inte om en trend, det handlar om att inte va en douchebag mot sina medmänniskor – men det är en helt annan diskussion och den vill jag inte ha över nätet.

  49. Fredrik skriver:

    @Nidde: Att någon tar åt sig personligen när jag yttrat att jag finner det svagt, fegt eller retarderat att spela på easy är ändå den individens problem, och säger en del om individen.

    Nej, det är inte ”invididens problem”. Det säger mer om din attityd till dina med/motspelare.

    Det är (i mitt tycke) en taskig attityd och en ganska onödig sådan. Är inte spelare överlag tillräckligt attackerade från yttre faktorer som alltid ondgör sig över hobbyn, ska det börja stridas internt också nu?

    Argument som ”Alla spelare är inte lika mycket värda.” ”Jag är mer hardcore än dig.” ”Jag är mer äkta.” är ren bullshit. Vi är alla spelare. Det finns inga ”rätt” eller ”fel” sätt att spela på.

    Kan vi inte bara låta folk njuta av den här hobbyn som vi alla delar, på det sätt de själva väljer utan att behöva se ner på de som spelar annorlunda eller är annorlunda?

    Nej, det är klart vi inte kan. Vi är ju människor. Vi kan inte vistas i grupp utan att börja hacka på dom som inte är likadana som oss själva. Såklart.

  50. Nidde Nedelius skriver:

    @Samson
    Jag började skriva ett svar, men det kom lite väl nära Godwins lag för att det skulle vara bekvämt och originellt.

    Min poäng är fortfarande att de som säger att alla åsikter och uttalande är välkomna ofta inte är lika entusiastiska när de åsikter och uttalanden inte stämmer överens med vad de själva anser. Om nu min åsikt är oacceptabel så är det oacceptabelt att anklaga den för att vara inkorrekt; för min åsikt är att ”blattar är dumma” och svaret blev att ”du är dum för du tycker blattar är dumma”.
    Vad jag även försökt förmedla (ordagrant) är att på samma sätt som att någon anser att min åsikt är felaktig och respektlös så anser jag att motsatt åsikt är felaktig och respektlös.

  51. Samson Wiklund skriver:

    @Nidde: Fast när sas det att du var dum för att din åsikt var det? Det som sas var (enligt min uppfattning): ”Din åsikt trycker ner folk som inte tycker som du.” Det är inte ett tyckande i den texten, det är ett konstaterande. Sen får du själv värdera om du tycker det är positivt att trycka ner folk eller inte.

  52. Tobias Andersson skriver:

    @Louise, tack för länken till ditt intressanta blogginlägg 🙂

  53. Louise skriver:

    @Tobias: Kul att du gillade den. ^_^

  54. Sebastian skriver:

    Oj, verkligen många ignoranta, på gränsen till korkade, uttalanden i den här kommentarstråden. Jag tänker inte ge mig in i diskussionen eftersom Samson trots allt gjorde ett ärligt försök. Men till er som står bakom den här sajten så vill jag bara säga att när ni själva kommer med pubertala penisskämt och dylikt så inger det inte ett proffsigt intryck på en förstagångsbesökare som mig. Jag kommer inte att besöka den här sidan igen. Lägg ribban högre!

  55. Samson Wiklund skriver:

    @Sebastian: Jag skriver ju här, för bövelen! =) Klart du ska fortsätta läsa.

  56. Anders Brunlöf skriver:

    Min övertygelse är att Nidde var den som tog allra minst illa vid sig av Luddes snoppskämt. Svampriket är vår sajt och vi håller den nivån som vi själva känner för, väl medvetna om att den inte passar alla. Så nej, Sebastian, ribban ligger kvar precis där vi vill ha den.

    Synd att du låter en sådan liten sak hindra dig från att fortsätta besöka sidan, men det är ditt beslut.

Skriv en kommentar