Fredagslistan

Söndagslistan: Nintendo Wii (2/2)

Detta är fortsättningen på listan som påbörjades förra söndagen. Har ni inte läst den ännu rekommenderar jag att ni gör det först, genom att klicka här.

Topp 10: Nintendo Wii, Del 2

Här har ni de fem återstående platserna. Vissa positioner är lite självklara, i alla fall för mig och i regel känns det som att det kommer dyka upp färre överraskningar på denna lista än den förra. Men det får ni bedöma själva, håll till godo!

5. Excite Truck

Excite Truck var ett av spelen som lanserades tillsammans med Wii-konsolen. Och precis som alltid med lanseringstitlar så var innehållet lite tunt i Excite Truck. Flerspelarmöjligheterna var minst sagt begränsade och kampanjen tog slut oväntat fort, i alla fall för oss som nötte oss igenom spelet under några intensiva helger. Och det vedervärdiga soundtracket ska vi inte ens börja prata om..

Fast det kommer jag göra ändå. För Monster Games hade i alla fall den goda smaken att möjliggöra för spelarna att lägga ihop sitt eget soundtrack på ett SD-kort. Och jag, som älskar att bestämma över musiken, tog snabbt tillvara på detta tillfälle. Och givetvis gjorde jag ett förträffligt jobb enlig mig själv, och speltiden blev med det betydligt mer njutbar.

Men det fanns något annat också som gjorde att vi alltid ville spela. Var det tilt-kontrollen som fungerande förvånansvärt smärtfritt? Eller upplägget att det inte bara handlade om att komma först i mål, utan snarare om att köra våghalsigt och med mycket stunts för att samla stjärnor? Eller det häftiga i föränderliga miljöer? Svaren är många och allt kokar ner till en uneversal sanning; Excite Truck var precis så roligt och lättilgängligt som en arkadracer ska vara. Och då spelade det egentligen ingen roll att det inte fanns så mycket annat att göra än att köra igenom kampanjen. Med ett supertight soundtrack, givetvis.

4. New Super Mario Bros. Wii

Jag har aldrig ägt en Nintendo DS. Jag gillar inte handhållet vidare mycket och enda anledningen till att jag har en PSP här hemma är att jag vann den. Men på Nintendo DS finns det ju ett spel som nästan helt ensam rättfärdigar ett DS-inköp. Jag pratar givetvis om New Super Mario Bros. och även om jag aldrig ägt spelet. så såg jag snart till att få låna hem en DS med spelet i fråga – ett nytt Mario-spel i två dimensioner hade funnits långt upp på önskelistan under en väldigt lång tid. Och trots mina skyhöga förväntningar så överträffades dessa redan efter någon timmes spelande. Det är något väldigt magiskt med Svampriket.

Men jag är ju en konsolspelare egentligen, så när Nintendo utannonserade ett nytt spel med samma koncept till Nintendo Wii blev jag förstås taggad till tänderna. Spelet innehöll dessutom co-op, för första gången någonsin i ett Mario-spel av denna karaktär. När spelet väl anlände hem så var detta konstigt nog inte den största behållningen. Sammarbetsspelandet tenderade att alltid resultera i antingen skratt eller bråk, det var lite för enkelt att vara elak mot varandra.

Men detta är egentligen bara en petitess i ett spel som annars bjuder på en overkligt tight spelmekanik. Hur det fortfarande idag kan vara så underhållande att springa omkring och hoppa på fiender och kasta eldbollar är väldigt fascinerande. För mig var dessutom New Super Mario Bros. Wii en upplevelse väldigt lik den från Super Mario World, med extravärldar med mer utmanande banor och gömda utgångar som jag bara var tvungen att hitta och perfektera. Och sista bossfighten är nog den bästa fight jag någonsin har haft med Bowser.

3. Wii Sports

Det är svårt att förneka hur mycket Nintendo Wii påverkade spelklimatet när konsolen lanserades. Helt plötsligt ville alla möjliga filurer av alla åldrar tränga sig in i mitt vardagsrum och vara med och spela. Under spelkvällarna kunde man plötsligt bjuda in en helt ny publik och det man primärt spelade inledningsvis var Wii Sports. Detta för att spelet var lika inbjudande för helt oerfarna som för vana konsolspelare – alla spelade plötsligt under samma förutsättningar och det gjorde allt så mycket mer underhållande.

Precis som i fallet med Excite Truck så kan man beskylla Wii Sports för att vara för tunt och innehållsfattigt. Egentligen var det bara två av sporterna som höll i längden; Bowling och Golf.  Men detta var dock två sporter som snurrade ofta hemma hos mig under denna epok. Bowlingen var perfekt under förfesten, medan golfandet passade bättre under mer avslappnade former.

En av de bästa spelstunder jag har haft i mitt liv var faktiskt tillsammans med Wii Sports. Under en förfest hemma hos mig riggade vi upp Wii bowling i vardagsrummet, medan en pokerturnering pågick i köket. Det var då mitt Nintendo Wii och framförallt Wii Sports kom till sin fulla rätt, när den fick agera pausunderhållning. För Wii Sports är uinte tänkt att spelas dedikerat – det finns inget djup att sjunka in i och i detta fall är det helt okej.

2. Virtual Console

Jag skriver Virtual Console under endast en punkt då spelen här annars skulle kladda ner hela listan. Antalet titlar jag upptäckt och återbesökt genom denna tjänst går inte att räkna till.  Enligt mitt sätt att se det så var det genom Nintendo, och genom Virtual Console som hela retrovågen inleddes. Visst hade det redan tidigare släppts återutgivningar, men aldrig förut har det gjorts så lättilgängligt och kontinuerligt. Jag vet inte om jag var ensam, men jag satt som på nålar varje torsdag då nya VC-spel skulle släppas, i hopp om att jag skulle hitta en ny gammal pärla att sjunka in i.

Detta har givetvis också att göra med att Nintendos bilbiotek, som kontrollerar med järnhand, och som är överlägset större och mer kvalitativt än något annat spelhus. Fakta, svart på vitt. Det var på Virtual Console jag först upplevde Zelda III: A Link to the Past och det var här jag tillslut förstod att Super Mario Bros. 3 är världens bästa spel. Nintendo Wii blev på något vis en ambassadör för att grafik och teknik inte är allt – är ett spel tillräckligt underhållande så räcker det hela vägen in i mål.

Virtual Console är platsen där min retrokärlek föddes. Det går inte att förneka titlar som Super Metroid, Actraiser, Super Mario RPG, Punch Out! eller Sonic 2. Allt finns på Virtual, i en salig, vacker röra och varje gång jag slår på mitt Wii ser jag samlingen på startskärmen och blir direkt sugen på att spela lite till.

1. Super Mario Galaxy

Är någon egentligen förvånad?

Jag var så skeptisk. Trots att toppbetygen började hagla tidigt så var jag in i det sista skeptisk. Trots att skribenter jag litade på lovordade spelet vågades jag inte hoppas. Min första upplevelse med Mario 64 hade gjort mig så bränd, så ärrad att jag näst intill hade gett upp hoppet och i stort sett dömt ut Mario i tre dimensioner. Jag skulle komma att bli grovt motbevisad. För Super Mario Galaxy visade sig vara det bästa spelet jag spelat på årtionden och helt klart det bästa under denna generation.

Jag känner inte samma kärlek för spelets uppföljare och jag tror att allt handlar om timing. Jag var helt paralyserad av Super Mario Galaxy när det släpptes och när upplevelsen inte var densamma i uppföljaren kunde jag helt enkelt inte älska det på samma sätt, därav finns det inte heller med på min lista.

Ibland önskar jag verkligen att det fanns ett achivement-liknande system till Nintendo Wii också. Jag skulle då ha samlat alla som finns att samla i Super Mario Galaxy. Nu finns det inte det och ni får helt enkelt ta mig på orden när jag säger att jag har samlat alla 121 stjärnor i spelet. Ni övriga som också gjort det vet vilken dedikation som krävs för detta. Men det fantastiska i hela ekvationen är att jag aldrig behövde addera motivation, den kom alltid av sig själv och något liknande har jag med handen på hjärtat aldrig upplevt tidigare.

Jag antar att alla som inte är intresserade av den fantastiska saga som Super Mario Galaxy är inte heller kommer spela spelet på min rekommendation. Allt har redan sagts. Fullpoängarna har redan haglat. Och ni som inte har spelat, ja ni har sannerligen gått misste om något riktigt magiskt.

Var det någon titel som du saknade på listan? Skriv av dig bland kommentarerna.

Kommentarer

  1. Tommy Håkansson skriver:

    Jaså, Excite Truck kom med ändå. Då är du åtminstone lite bevandrad utanför gränserna för ”the usual suspects” i Wii-biblioteket. 😉 Men eftersom jag fortfarande saknar titlar både från din och från kommentarernas listor känner jag ett behov av att lista de mest underskattade och förbisedda Wii-titlarna, under en framtida söndag!

  2. Mycket bra lista, och bra spel!
    Något som är intressant med Wii är att det finns underskattade titlar, därav två är mina personliga favoriter:
    Muramasa och Rune Factory Frontier.
    Det sistnämnda är mitt favoritspel till Wii, med Super Mario Galaxy som tvåa.

  3. Anders Brunlöf skriver:

    Får hoppas att Tommy prickar in några av dina favoriter då. Det finns ju också fler spel som jag gillar på Wii, men de fick helt enkelt inte plats på listan.

  4. Trazh skriver:

    Ser ut som du har plockat mina favoriter på Wii:et! Det gillar jag.
    Fast jag byter nog ut Excite Truck mot DKCC, eftersom jag inte spelat det.
    Bra listat, listarN.

  5. John skriver:

    Jag menar verkligen inte att vara den tråkiga personen som förstör allt här, så jag börjar med ett ”väldigt underhållande läsning”. Men jag måste få uttrycka att jag inte förstod Super Mario Galaxy. Jag har spelat tv-spel i snart 16 år och har alltid förr eller senare haft tillgång till alla konsoler och därmed testat de flesta av de spel som fått höga betyg i alla fall under de tolv senaste åren. Mitt allra första tv-spel någonsin var Super Mario World och sedan dess har jag spelat precis alla Mario (förutom sportspelen och liknande). Jag förstår att man kan se Galaxy som ett bevis på extrem kreativitet, men i övrigt är det samma gamla Mario för mig. Jag förstår inte storheten. Varför är ett spel som – i mina ögon – inte utvecklats särskilt mycket sedan det tog steget in i tre dimensioner så mycket mer omtalat och hyllat än t.ex. Grim Fandango, Portal, Ico eller Silent Hill? För mig känns det som att grundkonceptet som är Mario har någon orubblig position som arketypen för ett bra tv-spel. Så fort en ny del lanseras spottar en enad kritikerkår på snygg grafik eller engegerande story. ”Allt handlar om spelglädje” får vi höra fram till det att nästa Gears of War eller Call of Duty får dela toppbetyg med Mario. Så kan någon förklara för mig: varför det alltid kommer finnas ett Super Mario runt eller på förstaplatsen varje gång då världens hundra bästa spel ska listas?

  6. Tommy Håkansson skriver:

    @John: Det är nog inget du ska ägna varken tid eller tanke. Jag tål inte Super Mario World, medan Brunlöf verkligen inte gillar Super Mario 64. Varför? För att alla Mario-spel är inte lika. Bara för att du gillar ett betyder inte att du kommer gilla ett annat. Svårare än så behöver det inte vara. 🙂

  7. Frys skriver:

    Jag har missat några av spelen på listan, tycker att det är lite tråkigt att min Wii så sällan används nu.

    Jag väntar på att få hem Little King’s Story som jag hoppas är så bra som många verkar tycka.

  8. goteki skriver:

    Lite oväntat att inte Twilight Princess inte kom med. Men jag har inte spelat något av spelen på listan så jag ska inte säga nåt.

  9. SpeLinnea skriver:

    Kul! Excite truck har jag aldrig ens hört talas om! Vågat att erkänna Wii Sports som ett bra spel (över NSMBWII). Och det var då för väl att du vågade prova Mario i tre dimensioner igen.

    Jag har inte spelat överdrivet många Wii-spel, men jag skulle definitivt ha med Kirby’s Epic Yarn på min lista. Resten får jag fundera över!

  10. Min lista hade varit annorlunda, Muramasa, Donkey kong country returns och Resident Evil 4 wii edition hade varit med, bland andra.

Skriv en kommentar