Fler spelar nu än någonsin förut, och spel är inte längre något som uppskattas nästan exklusivt av unga pojkar. Nu är spel något som spelas av båda könen i alla åldrar. Men samtidigt som jag alltid varit övertygad om att spel skulle nå fler och fler med tiden, så trodde jag länge att det skulle ske via mediets djupare del av bassängen. Jag trodde att vuxna människor av båda könen skulle dras in av spel som L.A. Noire och Heavy Rain, men i stället drogs de in av Angry Birds och Farmville. Såhär i efterhand känns det såklart logiskt att de börjar i den grunda delen av bassängen när de ännu inte behärskar simmandet. Det är bara att hoppas på att de förr eller upptäcker den djupa delen, även om det just nu känns som att det kommer ta ytterligare ett par decennier. Det här illustreras ganska tydligt när medelålders män och kvinnor yttrar sina tankar kring spel och människor som spelar, eller hur media fortfarande kommer undan med att demonisera underhållningsformen.

”Dessa tv-spelande män måste göra något med sina liv. De enda män som fick ett frikort var de som spelade med sina barn.”
Ta till exempel en incident som ägde rum i juli, när Amerikas största och äldsta morgonprogram The Today Show tog tittarfrågor. En tittare skrev in och frågade vad grejen med vuxna män som spelar tv-spel är. Tittaren frågar programledarna om de tycker det är OK att män över 30 spelar spel, och kvinnan som läste upp brevet skrattade hånfullt medan hon avslutade den sista raden. Vad som följde därefter var nedslående att se, då alla tre programledarna var helt eniga om att män över 30 som fortfarande spelar spel måste ta och växa upp. Dessa tv-spelande män måste göra något med sina liv. Som om spel på något sätt skulle definiera hela deras tillvaro. De enda män som fick ett frikort var de som spelade med sina barn. Det här är ett symptom av att spel blivit mainstream via Angry Birds och Farmville i stället för de djupare upplevelserna, men skvallrar samtidigt om att spel kanske inte är så accepterat och spelat av alla som speltidningar och industrin vill få oss att tro.

Tv-spel ses fortfarande av många – även de som själva spelar – som en ytlig lek utan potential att vara underhållning med substans. Det är fortfarande lek från pojkrummet för många, och de tre programledarna sade aldrig något om vare sig det är OK för kvinnor över 30 att spela eftersom det aldrig korsade deras tankar att kvinnor spelar.  Det här är något jag märker av även i min egen vardag. Som när min kära mor fortfarande verkar tro att tv-spel bara handlar om att vinna och samla poäng, som om inget hänt med upplägget sedan Space Invaders. Eller när jag lunchar med min lärarinna, och hon berättar om hur hon tycker Thomas Arnroth är skojig när han gästar Gomorron Sverige och ”pratar om såna där spel för tonåringar” trots att han är en vuxen man. Och visst, många tv-spel är bara lek eller ytlig underhållning. Det har jag inga problem med. Jag älskar den barnsliga spelglädjen som Nintendo förmedlar. Tråkigt nog spiller den bilden orättvist över till de spel som är mer än bara det.

Jag inser att Thomas Arnroth aldrig kommer ses på samma sätt som Yukiko Duke ens om han recenserar L.A. Noire och hon recenserar en bilderbok för barn. Sättet han tvingas presentera spel på är via ett fördummande och simplifierande filter för den okunniga mainstreammassan, medan film- och bokrecensenter kan tala som vuxna människor. Men det som känns allra mest nedslående är hur det ibland känns som att vi ofta inte ens vill ta oss själva på allvar. Hur alla stora spelsajter fortfarande listar de hetaste booth babes efter E3. Hur Spike TV Video Game Awards fortfarande är ett enormt PR-jippo med vilsna kändisar på scenen. Och hur till och med spel vars världar och berättelser vi vill ta på allvar – som Bioshock Infinite – har anlitade modeller i cosplaykläder utanför utgivarens bås. Kanske borde spelindustrin börja ta spel på allvar innan vi ska förvänta oss att medelålders män och kvinnor ska göra detsamma.

(Sedan jag skrev den här texten har Coop i Norge valt att plocka ner våldsamma spel  från deras hyllor på grund av vad Anders Breivik skrivit om Modern Warfare 2, trots att religion och högerextremism var hans motivation. Till och med World of Warcraft plockades ner, trots att han bara använde det som täckmantel för sin frånvaro. Det här tycker jag är ännu ett exempel på hur spel får stå ut med mer än sina syskonmedier.)