Krönika

Älskade instruktionsbok!

När jag var liten innebar oftast ett nytt spelköp, förutom en ny spännande spelupplevelse, även att jag skulle komma att kräkas. Detta berodde på att jag som liten nörd bodde långt ut på landet, vilket innebär ungefär en timmes bilfärd för att komma till närmsta butik som sålde TV-spel. Det innebar således att lille Ludde efter sitt spelköp hade en timmes bilfärd hem igen innan han kunde spela sitt nyinköpta spel.

Vad gjorde då jag denna timme för att få tiden att gå och för att förberedda mig på mitt nya äventyr? Jag läste så klart instruktionsboken. Tyvärr blev jag väldigt lätt åksjuk när jag var liten, så pappa fick mer än ofta stanna bilen på vägen hem.

Jag kan sakna detta. Alltså inte att kräkas vid en vägkant, utan att läsa en instruktionsbok. Jag gör inte det längre. Självklart beror det till en viss del på att de flesta spel jag spelar är promo-ex, i vilka instruktionsböckerna oftast lyser med sin frånvaro. Men det är samma sak när jag köper mig ett spel. Instruktionsboken fyller ingen funktion idag. Alla spel har nu för tiden en tutorial, där du genom att göra sakerna, istället för att läsa om dem, lär dig att kontrollera din karaktär. Att läsa instruktionsboken då, blir lite som att spoila vad som kommer att hända i början av spelet.  Självklart tycker jag att det är mycket bättre på det viset, men det absolut inte lika mysigt.

Det var en speciell känsla att öppna en instruktionsbok för första gången och se vad styrkorset, A, B, Start och Select knapparna skulle fylla för funktion i det nya spelet. Sen att det oftast handlade om att gå, hoppa och skjuta på samma sätt som i alla andra spel spelade ingen roll. Det var ändå lika mysigt varje gång.

”Jag brukade ta med mig manualen på toaletten”
Sen älskade jag när det fanns en liten historia i början av instruktionsboken, som förklarade lite av bakgrunden till det äventyr jag skulle få uppleva. Om det även fanns en lista på alla vapen och fiender man skulle stöta på under äventyrets gång var lyckan stor. Vill minnas att den sista bossen i spelet oftast bara visades som en silhuett, och att det nästan aldrig fanns någon beskrivning om den, vilket gjorde det extra spännande.

Jag minns att jag hade en speciell pärm för instruktionsböckerna, så att jag inte skulle slita på dem när kassetterna togs ut och in ur fodralen. Gissa om jag blev lycklig när jag fick köpa en officiell ”Nintendo-pärm” som var enkom för instruktionsböcker. Den hade en perfekt storlek som gjorde den extra ”toalettvänlig”. Jag brukade ofta ta med mig den nya instruktionsboken in på toaletten när det var dags att bajsa. Instruktionsböckerna var den bästa toalettenlektyren, näst efter mina Tintinalbum.

Som sagt, nu för tiden läser jag inte instruktionsböcker, men jag tror banne mig att nästa gång jag köper ett spel och sedan blir bajsnödig, ska jag ta med instruktionsboken in som lektyr. Bara för att se om det fortfarande är lika mysigt. Vad tror ni?

Kommentarer

  1. Trazh skriver:

    Hade tänkt skriva ett liknande inlägg när jag satt och bläddrade i mina NES-manualer för inte så längesen.
    Men att köpa ett nytt spel och läsa boken på vägen hem, gällde för mig framförallt under Playstation1-tiden. Att läsa om karaktärerna i Final Fantasy IX eller kolla vilka sköna extramoves Crash Bandicoot kunde var en perfekt grej att göra tills man äntligen fick spela. Saknar det som fan!
    Jättekul och SKITbra inlägg!

  2. Quid skriver:

    Jag har också funderat på det där med instruktionsböckerna till NES-spelen, hur mycket information om spelen innehöll dom egentligen? För när man tänker tillbaka, eller ska spela ett av dessa gamla spel så kommer man ihåg saker som verkar tillsynes omöjliga att komma på själv.

    Ett exempel är Metroid, när du får nya vapen eller färdigheter som t.ex. morph-bollen så får man ingen som helst information om vad som just hände och ändå vet man. Stod det i instruktionsboken?

  3. Kalle Balik skriver:

    Åh, nostalgi. Det borde vara lag på att bajsa och läsa instruktionsboken innan man får börja spela.

  4. Tommy Håkansson skriver:

    Minns när jag för första gången köpte ett spel för egna pengar. Det var A Link to the Past, och jag köpte det bara för att pappa övertalade mig (hans jobbarkompisar hade talat väl om det). Problemet var bara att innan vi åkte hem skulle vi hälsa på farmor. Så jag började titta i instruktionsboken. Man skulle kunna tro att jag längtade något enormt efter att få komma hem och börja spela, men nu när jag tänker på det var jag nog ganska jäkla nöjd och underhållen med att bara sitta och titta i det lilla häftet.

  5. Krille skriver:

    Känner igen mig så väl i denna historia, minus spyorna då! Det var något speciellt att föreställa sig hur spelet såg ut under den timmes bilfärd man hade hem genom att läsa instruktionsboken. Extra varma minnen har jag från boken till Zelda II och samtliga Mega Man-spel.

    Nu för tiden beställer väl de flesta spel från nätet istället, eller om de är gamla nog så kör de bilen själva, och då är instruktionsboksläsande inte att rekommendera. Men jag tror jag ska be en kompis köra in mig till någon affär vid nästa spelsläpp bara för att jag ska kunna läsa manualen på hemvägen 🙂

  6. Spel-Malmer skriver:

    Jag brukade färglägga framsidan av mina Sega Master System-manualer.

    Sen var ju förr varje (PC) spel som en specialutgåva idag. Man exempelvis till Tie Fighter med en novell, bok med specifikationer och historia för alla skepp i spelet. Samt en manual såklart. Och fem disketter (WIN!) med spelet på.

  7. Jag har också en del varma minnen gällande spelmanualer. Jag spelade ju mestadels på (en väldigt dålig) PC när jag var ung, så det blev mestadels rollspel – och rollspel, åh jösses, hade inte rollspel helt episka manualer! Jo, det hade de. Överdrivet komplicerade rollspel som aldrig skulle kunna fungera idag, med manualer tjockare än de ungdomsäventyrsböcker som jag läste i samma veva.

    Samtidigt tycker jag att spel blivit bättre på att förklara saker in-game, och jag kan tycka att det är rätt skönt. Visst, det är irriterande att man alltid ska gå igenom samma saker i början (det hade varit trevligt om man, som i Gears of War 2, fick välja om man ville gå igenom basic-träningen eller ej), men man kan i alla fall försjunka helt i upplevelsen utan att behöva avbryta för att kika i manualen.

    Sedan finns det tillfällen då jag saknar manualer. När jag spelade Tales of Vesperia (nedladdat via 360:ns Games on Demand-tjänst) så hade jag gladeligen offrat en kattunge för en manual. Det spelet var så komplicerat att det var svårt att hänga med när en massa information kastades i ens ansikte. Det hade varit guld värt att ha en manual vid sidan om, där man kunde kika in ibland och se hur vissa system faktiskt fungerade. Nu körde jag 4/5 av spelet utan att använda några av mina karaktärers passiva förmågor. Det gjorde spelet otroligt mycket svårare, och när jag väl hittade e-manualen på nätet (den fanns på amerikanska, men inte svenska, Microsoft-sidan) och insåg mitt misstag, blev spelet så mycket enklare. Dessutom lät det ju mig använda en hel del aktiva förmågor också, som varit låsta eftersom de var beroende av de passiva förmågor jag (inte) använde.

    Så: fördelar, nackdelar. Kontentan: det var mysigare förr, men det är helt okej idag ändå.

  8. Daniel Holm skriver:

    Jag måste erkänna att jag fortfarande är en instruktionsboksbajsare, dvs. läser instruktionsboken när jag bajsar. Däremot så har den gamla hederliga euforiska känslan försvunnit. Varje gång jag får hem en manual till ett NES-spel idag, kan jag inte låta bli att läsa i den.

    Saknar även den Nintendoklubbens gamla svartvita medlemstidning där Ulf Elving (Medlem nr. 1) hade en liten krönika. Alla walkthroughts, kommande spelreleaser etc. Det var också en nice bajstidning. 😀

    /Danneplayer

  9. Nakadai skriver:

    Men ja! Instruktionsböckerna till NES var halva nöjet för mig. Jag köpte t.o.m. manualer av kompisar för att jag var så förtjust i dem.

    Tyvärr är manualerna idag långt mycket tråkigare och striktare än vad de var förr. Mycket har väl att göra med att du kan göra så mycket mer i spel idag. Det är inte samma arkadkänsla som det var för i t.ex Mega Man och Super Mario. Då hade du begränsat med fiender och begränsade kommandon för karaktären.

    Idag har det blivit en juridisk pamflett med säkerhetsvarningar i svartvitt istället.

    Vissa saker var faktiskt bättre förr. 🙂

  10. Tobias Andersson skriver:

    I de senaste spelen jag köpt så har jag inte fått nån instruktionsbok utan enbart en liten svartvit folder med legal information. Köper du tex en iPhone är det ju likadant. Antar att tillverkarna insett att folk knappt läser dem och att det oftast räcker med tutorialen i spelen.

  11. T4 was Here skriver:

    Det är där för jag köper dom på tradera om jag har råd.
    Och har ett sko kartong full.

  12. Mats Nylund skriver:

    Det fanns en anledning till att jag köpte ALLA Microprose-spel till Commodore 64, trots att jag friskt piratade i stort sett alla andra spel…

Skriv en kommentar