Fredagslistan

Söndagslistan: Tv-spel som förändrade mitt liv

10. Tetris

12 små block att passa in i olika mönster. De faller snabbare och snabbare. Genialt enkelt, sjukt beroendeframkallande. Dessutom är det ryskt och har ett av världens tuffaste soundtrack. 

Tetris lärde mig att nöta till perfektion.

 

9. Resident Evil

Ojoj, fyfan vad jag sket knäck när den där jycken hoppade in genom fönstret. Jag fick panik och sprang. Sprang och sprang tills jag var runt hörnet. Där! En dörr. Jag kan se min biljett till frihet. Bara några meter kvar nu. VA!?! En till hund! JÄVLAR! När pulsen väl lagt sig insåg jag att jag mest var rädd för att dö eftersom det var aplängesen jag hade tillgång till en skrivmaskin att spara vid, men det gör ingenting. 

Resident Evil lärde mig att inte ta itu med alla problem i den ordning de kommer.

 

8. Metroid: Zero Mission

I ärlighetens namn spelade jag aldrig originalet, det var för svårt, men GBA-versionen är helt underbar. Jag vet inte vad det är med det som gör det så bra, men jag rekommenderar att du helt enkelt testar det. 

Metroid: Zero Mission lärde mig att det alltid är bäst att var rätt utrustad och förberedd.

 

7. Street Fighter II

Gammal är äldst. Absurda karaktärer baserade på stereotyper ur nationaliteter, men ack så roligt. Välbalanserat och fullt med så mycket godis att man bara måste klara det på alla nivåer med alla karaktärer. 

I say:
neråt, neråt-höger,  höger + R
You say:
HADOKEN!

Street Fighter II lärde mig… öh? att det är kul att slåss?

 

6. Super Mario kart

De där spökbanorna kommer gå till historien. Ett spel som är roligt HELA tiden. Vare sig du möter en kompis i battle mode där du ska skjuta ihjäl honom/henne efter att ha poppat tre ballonger eller om du spelar banorna helt själv. Spelet har hittat den där magiska nivån där du blir så förbannad att du vill slänga ut hela jävla skiten genom fönstret men du tar i alla fall upp kontrollen och försöker igen för du bara MÅSTE klara den där cupen/tiden. 

Super Mario Kart lärde mig att hat också kan vara kärlek.

 

5. Super Mario Bros 2: The lost levels

Spelet med den absolut bästa bandesignen i världshistorien. Det gäller att tokspringa och halvt kontrollerat via instinkt, halvt på ren tur ta sig fram genom banorna. Stannar du är du död. Sen när du klarat alla de 12 världarna (1-8 + A-D) gör du allt en gång till fast den här gången med Luigi vilket förändrar spelet helt och hållet! 

The Lost Levels lärde mig att sträva efter perfektion.

 

4. Metal Gear Solid

Vilken jävla resa. Egentligen antikärnvapenpropaganda föreklätt till ett gigantiskt spel. Du är Snake, cool mattjosnubbe med förkärlek för att smyga upp bakom dina fiender och strypa dem. Som Snake smyger man runt och aktar sig för att inte bli upptäckt medan storyn sakta avslöjas ju längre du spelar. 

Metal Gear Solid lärde mig att kärlek kan gro på slagfältet.

 

3. Mega Man

Jag tänker inte på någon särskild del i serien (den är ju praktiskt taget oändlig) utan talar generellt kring Mega Man. Den lille blå krabaten blev min första digitala idol. Jag minns mycket väl när jag första gången stoppade handen i en tom blå pringlesburk första gången och lät ”pftjio!”. 

Mega Man lärde mig att ta lärdom av mina fiender.

 

2. Zelda III: A link to the past

Mitt första möte med ett smyg-RPG. Ett helt fantastiskt äventyr som alltid håller. När man för första gången drar det magiska svärdet ur piedestalen efter att ha samlat ihop de tre pendanterna är det en magisk upplevelse. Jag blir nästan tårögd bara av nostalgin! 

Zelda III lärde mig var handling har en konsekvens – även om det inte syns direkt.

 

1. Final Fantasy VII

Glöm allt du trodde var omöjligt. En fantastisk saga med fantastiska karaktärer. Intrigier du aldrig trodde skulle få plats i ett tv-spel. Ett soundtrack som fyller 4 cd-skivor med ren symfoni.  

Du börjar som en legosoldat för en miljögrupp som kallar sig AVALANCHE. Ni ska spränga en Mako-reaktor i striden mot det enorma konglomeratet kallat Shinra Inc,

Storyn växer och växer och striden mot Shinra är bara en inledning. Den förskräcklige Sephiroth med en manodeppressiv personlighet och framförallt en hemsk planpresenteras. Berättelsen förtäljer genmanipulerade karaktärer, mord, skräck, svek, buddhism, naturreligion, action, drama, kärlek, moder jord och ett alldeles för stort svärd.

Final Fantasy VII lärde mig lögner kan gro tills de verkar sanna, men att de fortfarande är lögner ändå.

Kommentarer

  1. Holmberg skriver:

    Fascinerande att se hur olika spelvärldar man kan växa upp i. Tetris och Street Fighter 2 har jag nött en del men har knappt spelat något av de andra spelen alls.

  2. SpeLinnea skriver:

    Så i grund och botten lär Lost Levels dig detsamma som Tetris? Det är intressant. Man kan ju definitivt se det som ett pussel att lära sig hoppa rätt i LL.

    Jag hade slalompjäxor på händerna och lekte Megaman. 😀 Vilken smak hade blå pringles?

  3. samson skriver:

    @Linnea: nej, Tetris lärde mig nöta så jag kunde uppnå perfektion. Lost Levels lärde mig att det är bra att sträva mot perfektion. Verktyg vs Vilja om man vill förtydlig =)

  4. SpeLinnea skriver:

    @Samson: Då är jag med.

  5. Offgroundsroar skriver:

    Jättefint inlägg men slutet undrar jag om det var medvetet? De nio första spelen innebar alltså lärdomar om kärlek, mod, (att slåss) och storhet till perfektion. Sen kommer den sista och påvisar att allt ändå bara var lögn, grå värld och svarta tankar i vilket fall som helst?

    PS. Mattjo tänker jag också börja stava det nu. <3

  6. mattias skriver:

    Härlig lista, ett par spel där som förmodligen dykt upp på min med.

  7. samson skriver:

    @Avgrundsvrål: Det är inte en röd tråd på det sättet. Den sista lärdomen är inte slutklämmen på det sättet.

  8. Joakim skriver:

    Väldigt bra lista, liknar i mångt och mycket min egen.

    Måste bara komma med en besserwisserkommentar,

    Men: konglomeratet (Ni ska spränga en Mako-reaktor i striden mot det enorma kongleomatet kallat Shinra Inc,) stavas det 😉

  9. samson skriver:

    @Joakim: Tack. Jag var full.

  10. simbo skriver:

    grymt samson, dock undrar jag inte på FF7 var på tre skivor?

  11. Joakim skriver:

    @Samson,

    Hehe, det låter bra. (Hatar att vara en besserwisser, men texten är väldigt bra, men grammar/wordnazi som man är)

    Väldigt bra text iallafall, summerar verkligen ihop hur jag känner och kände för många av de spelen.

    Btw hur gick det med Mega Man mangan som jag skickade er? hittade den någonsin hem till Anders (och framför allt vad tyckte ni om den?)

  12. Joakim skriver:

    @Simbo,

    Jo FF7 är på 3 skivor, dock är soundtracket på 4 skivor, som Samson skrivit 🙂

    http://en.wikipedia.org/wiki/Music_of_the_Final_Fantasy_VII_series#Original_Soundtrack 😉

  13. samson skriver:

    @Joakim: Den har än så länge inte hamnat i anders händer, men det beror mest på at jag trivs alldeles för bra med den själv =)

    Jag tycker den var väldigt bra. Skönt att ngn tar origin-mega man på allvar. Brukar annars bara vara x-serien som får den seriösa behandlingen medan ”äkta” mm är ”för barn”.

  14. No esta mal, si bien es cierto que sin duda ess preferible que escribas en relacion a
    el tema con todavia mas informacion. Un saludo

    Mira lo siguiente y ademas visita mi web siteXD juegos infantiles de puerto rico calixta

Skriv en kommentar