Övrigt

Veckans speltriss: Vackert

Veckans speltriss är en bloggserie skapad av EmmyZ. För mer info, besök hennes blogg.

Nu var det ett tag sedan vi hade en speltriss här på Svampriket. För två veckor sedan var Emmy bortrest och förra veckan var det helt enkelt ingen som hade tid över att pussla ihop ett inlägg.

Men den här veckan är vi tillbaka. Temat denna gång är ”Vackert” och jag har valt att gestalta det med att välja ut tre vackra händelser ur tre olika spel. Till varje bild får ni därmed också en beskrivning, som förklarar olika förhållanden och situationer.

Final Fantasy V: Galuf

Galuf är den gamle mannen som under spelets inledande timmar inte kan minnas något alls från sitt förflutna. Men trots det, och trots att Bartz är den självutnämnde ledaren för gruppen så är det Galuf som hjältarna verkar te sig till. Ju längre in i spelet man kommer, desto mer nystas upp kring hans förflutna, bland annat dyker hans barnbarn Krile upp.

Och när minnet sedan är helt återställt på Galufs hemplanet så får han verkligen visa sin fulla potential. Hans erfarenhet och stridsduglighet gör att gruppen överlever den ena kris-situationen efter den andra. Men sedan kommer allt till ett kritiskt stopp när gruppen konfronteras av självaste Exdeath. Till en början verkar allt hopp förlorat, men när Exdeath väljer att attackera Galufs barnbarn så reser sig den gamle mannen, trots att han egentligen inte orkar. Han går mellan och utmanar Exdeath, och stående på knä utan några som helst krafter så fortsätter han ändå att slåss. Han gör det omöjliga, för att han måste. Exdeath besegras och tvingas fly, och gruppen räddas. Galuf går bort kort därefter, men hans avtryck lämnar ingen oberörd.

InFamous 2: Cole och Zeke

Vackert är troligtvis inte det första man tänker på när InFamous 2 kommer på tal. Grafiken är ju snygg och så, men det är att sträcka sig lite väl långt att kalla den för vacker. Istället är det relationen mellan de två gamla vännerna Cole och Zeke som jag tyckte var väldigt vacker. Bromance finns det gott om i spelvärlden, men jag tror inte jag sett det göras på ett mer jordnära och ärligare sätt än i InFamous 2.

I det första spelet fick man se hur relationen mellan de två revs isär på ett väldigt bryskt och abrupt sätt. InFamous 2 berättar sedan historien om hur de hittar tillbaka till varandra, hur de släpper allt som hänt och alla misstag de gjort för att de slutligen inser att de inte skulle klara sig utan varandra. De sitter sedan kvällen innan den stora finalen och umgås igen, som de vänner som de en gång var. Och jag fäller nästan en tår, för att det är så vackert.

Heavy Rain: Ethan

Man kan tycka att det är en ganska enkel berättelse när man ser på det objektivt. Men jag måste ge David Cage kredd för hur han verkligen drog frågeställningen hur långt man skulle gå för att rädda någon man älskar till sin spets. Heavy Rain representerar på den här listan vackert på ett väldigt brutalt sätt. Ethans misär, all skit och allt hemskt han får gå igenom för att få tillbaka sonen som han älskar är stundtals så magstarkt att det nästan går till överdrift.

Men han gör det ändå. Längst stigen ser man spår av tidigare föräldrar som inte lyckats eller gett upp, men Ethan fortsätter längre än någon annan. Det är egentligen upp till spelaren själv hur dessa prövningar går, men min Ethan gjorde allt. Och helt mörbultad, blodig och genomsur fick han också sin son tillbaka tillslut. Som sagt, det är en enkel historia. Men den är inte mindre vacker för det.

 

Kommentarer

  1. Krille skriver:

    Jaf får nästan tårar i ögonen bara jag tänker på bosstriden med Galuf, eller hur jobbigt men vackert det var att hitta sin son i Heavy Rain.

    inFamous 2 håller jag däremot inte med om för fem öre, men så tycker jag ju handlingen var värdelös i det spelet jämfört med ettan (som jag skrev om i min blogg förra veckan).

Skriv en kommentar