När Portal 2 var i ropet under våren hörde jag då och då någon säga att spelet är för kort. Att det bara var lite längre än första Portal, trots att det är ett fullprisspel. Det fick alltid min hjärna att frysa till i två sekunder. Inte nog med att enspelarläget i Portal 2 är betydligt längre än föregångaren, och skulle kunna bära upplevelsen på egen hand. Kritikerna verkar även helt glömt bort co-opläget, som i stort sett fördubblar innehållet, och faktiskt innehåller 45 minuter underhållande monologer med GLaDOS där hon hela tiden försöker vända robotarna mot varandra. Att så många inte verkar ha upplevt samarbetsläget i Portal 2 är en tragedi, då de två robotarna Atlas och P-Body genomgår många av spelets absolut bästa pussel. Många jag har pratat med tycker till och med att co-opkampanjen är bättre än enspelarkampanjen, och jag håller med om att det finns ett argument som kan föras väl för det.

Visst har det funnits bra co-oplägen i år, som till exempel Gears of War 3 och Uncharted 3. Men ingen har egentligen haft ett spelläge där du är så ständigt beroende av din partner. I Portal 2 är du och din kamrat tvungna att axla lika stort ansvar, och kommunikation med rätt timing är nyckeln till framgång. Här höjs även insatserna, då era hjärnor dessutom måste kunna tänka med hela fyra portaler. Det bäddar för ännu klurigare pussel, och därför är det inte att rekommendera att tackla co-op innan åtminstone en av er klarat enspelarläget. Lägg sedan till det faktum att PS3-ägare kan spela tillsammans med PC-ägare, och du har plötsligt årets överlägset bästa co-op.