Som syster till en av skribenterna här på svampriket kan man tycka att jag borde känna till det mesta som händer i tv-spelsvärlden samt med ett brinnande intresse också följa allt som skrivs här på denna mycket tjusiga och välgjorda hemsida. Men ack så fel det kan vara. Jag tillhör den där klicken av människor som tror sig veta att tv-spel är ett fördummande intresse som bara leder till övervikt, ensamhet och hål i tänderna.  Detta då pga allt stillasittade och såklart all konsumtion av läsk och godis som sker i ensamhet i tonårsrum världen över.

För några år sedan kom det en revolution inom spelvärlden, – Nintendo Wii!  En variant av tv-spel som stimulerar både till rörelse och umgänge, MÅSTE PROVA, MÅSTE HA, MÅSTE KÖPA!

”Tv-spel är ett fördummande intresse som bara leder till övervikt, ensamhet och hål i tänderna”
Jajamensan, ivrigt påhejad av bror och övriga vänner inhandlades ett Wii till hushållet. Oj, vad kul detta ska bli tänkte jag, – men nej. Nyhetens behag dröjde sig inte kvar. Jag spelade lite tennis, åkte lite bil och lirade lite gura, Nu några år senare. efter att ha stått och samlat damm lika länge, har jag nu gett bort konsol och samtliga tillbehör till ett stycke 5-årig gudson som med stor glädje tillsammans med sin far spelar exakt 45 min om dagen. (Äggklockan står bredvid och håller koll. )Faktum är att jag från säkra källor hört att pappa och son aldrig har umgåtts så mycket som nu!

Överallt omkring mig inhandlas det i skrivandets stund diverse olika spel och konsoller. Diskussioner förs ivrigt runt omkring mig huruvida Nintendo eller Ps3 är bäst, eller vilket barnspel som är mest pedagogiskt.

Kan detta betyda att det är hos mig ”felet” ligger? Att jag helt enkelt saknar intresse och därmed förkastat dessa rektangulära lådor som tydligen har kommit för att stanna? Ja. det tror jag faktiskt.  Vidare har jag också insett att tv-spel inte alls behöver vara fördummande och orsaka diverse munproblem. I rätta händer och med föräldrar som övervakar kan tv-spel stimulera både kropp, hjärna och familjeliv. Hos barn likväl som hos vuxna.

Bara senaste året har det kommit flera av dessa typer av spel från diverse olika företag. Senast nu spelade jag ett dansspel på Kinect som inte var så tokigt.

Föreställer mig familjer och/eller vänner, som på fredagarna, istället för att tävla med grannar om vem som har mest ”fredagsmys” i skålar framför TV:n,  tävlar i dans istället!

Mitt nyårslöfte 2012 blir därmed att öppna ögonen, vidga mina vyer, läsa Svampriket och prova flera spel. Kanske någon gång lyssna på min brorsons podcastfavoriter Anders och Samson.

Troligen blir inte intresset större men kanske kan även jag få mer förståelse och kunskap om vad alla pratar om! Kanske kommer jag att diskutera med andra väl valda ”förståsigpåare” att spelandet faktiskt kan vara både lärorikt och faktiskt riktigt riktigt roligt!

”Heavy rain” ligger för övrigt och väntar på att bli spelat här hemma.….

Hmm, fortsättning följer,…kanske….!

Text av Sara Lundblad

Förutom att vara lillasyster till Ludde Lundblad, är Sara även en sjuhelvetes talangfull tandhygienist. Hennes besatthet för den mänskliga munhålan kan inte ibland bli lite väl överdriven. Skulle du möta henne i en mörk gränd, kan du räkna med att du måste gapa stort! Hennes mål i livet, förutom att göra hela Sveriges befolknings munnar till de renaste i världen, är att gifta sig och skaffa barn med Jocke Berg i Kent!