Månadsresumé

Månadsresumé: April

WalkDeadz

Den här månaden är det bara den blott deltidsarbetande Tommy som haft tillräckligt mycket fritid att spendera på tv-spel. Eller som åtminstone hunnit spela tillräckligt, och som har möjlighet att yttra sig i månadsreumén. Ja, det är sant! Så för första gången någonsin blir det bara en enda person i månadsresumén. I sin jakt att hinna spela så mycket som möjligt har Tommy fått lägga både Kid Icarus (3DS) och Pandora’s Tower (Wii) i nästa månad. Men det han faktiskt hunnit spela under april har varit riktigt bra, och ganska mycket!

NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations (360)

Så jag har väntat på det här spelet! Redan innan det ens hade utannonserats. Ett Naruto-spel som går i stort sett till den punkt där animen befinner sig, och som dessutom tillåter japanskt tal. Jag har avstått från att köpa tidigare spel på grund av att de bara haft engelskt tal. Engelska är en dealbreaker. Det finns inte mycket att säga annat än att alla fans av Naruto måste skaffa det här spelet. Visst kommer många lacka på att bland annat äventyrsläget är borta, men det som finns kvar är ändå ett riktigt bra och välfyllt spel med mer djup än jag förväntade mig.

FEZ (360)

Det känns som att jag redan sagt så mycket om FEZ. Först i min quicktitt, sen i min videorecension, och sist men inte minst i inlägget jag skrev. Så länge du inte bestämt dig för att FEZ först och främst är ett indieplattformsspel och träder in i världen med ett öppet sinne står du inför en näst intill unik upplevelse. Ta fram papper och penna, och leta rätt på spelforum där spelet diskuteras. Det är inte fusk, utan en nödvändig del av upplevelsen som bara gör den bättre. Jag avskyr backtracking och att inte veta vart jag ska härnäst, men ändå lyckades FEZ fånga upp mig med sin värld full av mystik och mysterier.

Resident Evil: Operation Raccoon City (360)

Först och främst måste jag säga att jag inte spelat massvis av Raccoon City. Det är på gränsen att jag känner mig bekväm med att sätta betyg. Men de timmarna jag spenderat med spelet pekar på exakt samma sak, utan några extrema toppar och dalar. Raccoon City är en typiskt trevlig co-opupplevelse som helt enkelt fungerar bra tillsammans med bra sällskap. Men underhållningen vilar mycket på vilka du spelar med, då varken bottar eller anonyma onlinespelare gör mycket för upplevelsen. Det känns inte speciellt mycket Resident Evil, men det är ändå bra nog för mig.

Rhythm Thief & The Emperor’s Treasure (3DS)

Jag kommer inte alltid överens med de rörelsekänsliga minispelen, och kanske finns det lite för ont om minispel överhuvudtaget. Men spelets starkast lysande stjärna är ändå berättelsen och presentation, som båda håller hög och underhållande nivå. Om du är ute efter ett nytt Elite Beat Agents eller Rhythm Heaven kan Rhythm Thief såklart räcka en bit på vägen. Men om du inte vill ha utforskande och dialoger som i Professor Layton kommer du bli frustrerad, eftersom det är dessa moment som får sitta i framsätet under hela resan. Precis som med Doctor Lautrec håller jag tummarna för en uppföljare som tar ett redan bra koncept till nästa nivå.

Trials Evolution (Xbox 360)

YEEEAH BOOOOI! Trials HD har den här generationen kanske bästa gamepay, vilket är det enda spelet lever på eftersom det inte finns någon gripande story, sympatiska karaktärer eller känslomässig musik. Trials Evolution har samma svaga sidor, men både fler och bättre starka sidor. Jag har redan prisat spelet i två tidigare inlägg, och det finns väl inte mycket mer att säga. Och eftersom Trials Evolution tydligen är det snabbast säljande spelet någonsin på Xbox Live Arcade behöver jag nog inte säga något mer heller. Det enda negativa är att jag inte känner mig riktigt lika hängiven att slipa tiondelar och slå tider som jag gjorde med Trials HD. Det kanske beror på att det finns så mycket mer att göra i Trials Evolution, eller att jag helt enkelt har så mycket annat jag måste spela. Men det beror garanterat inte på att Trials Evolution är sämre.

The Walking Dead: Episode 1 (Xbox 360)

Jösses, vilken bra spelmånad april blev. Jag tror inte jag spelat så många titlar förut utan att stöta på ett enda dåligt spel. Som ett fan av The Walking Dead i tv-serieformat var jag tvungen att smaka på spelet när Telltale Games släppte det i fredags. Jag är inte minsta bekant med de grafiska novellerna, och tydligen ska spelen följa dem mer än de följer tv-serien. Än så länge är det bara massa karaktärer som jag inte känner igen, förutom Glenn och Hershel. Men jag blir redigt sugen på att greppa serietidningarna. Det är ett äventyrsspel, men med quicktime events och enormt fokus på dialoger snarare än ren problemlösning. Visst finns det vissa pussel, men det flyter på och blir inte direkt utmanande. En quicktitt finns även, där jag visar och berättar lite mer om spelet och mina åsikter kring det.

Kommentarer

  1. Fan jag har inte spelat något av varken Fez, Trials Evolution och The Walking Dead som jag egentligen hade velat. Blir nog inte av denna månad heller.

  2. Careface skriver:

    Inget Pandora’s Tower? :(

  3. Tommy Håkansson skriver:

    Har tyvärr för mycket kvar av Pandora’s Tower för att med gott samvete kunna sätta betyg på det. Känns som att min åsikt hänger i luften och jag måste spela en hel del mer innan jag känner mig säker på det. Enda jag vet är att det absolut inte blir lägre än 3/5. Å andra sidan kanske något händer som det gjorde i FFXIII, så man vet aldrig. :s

  4. Anders Brunlöf skriver:

    Oj vad ditt medelbetyg flög upp :P

  5. Careface skriver:

    Tommy: Låter fint det. Jag kan försäkra att inget sådant händer. ;)
    Anders: He’s going soft! ^^

Skriv en kommentar