Krönika

Känns det fel att sparka brudar i ansiktet?

Efter krönikan om att sparka tjejer i ansiktet uppkom en del diskussioner, både i kommentarerna, på min twitter och IRL om att det inte kändes okej att döda tjejer. Resonemangen kom uteslutande från killar och jag misstänker (från de jag känner personligen) att det inte är personer som roar sig med att köra över prostituerade i GTA.

De flesta hade samma utgångpunkt: De har inget problem med att ge sig på kvinnliga aggresiva fiender, det vill säga sådana som attackerar spelaren. Däremot var inställningen en helt annan när det gällde att som i Assassins Creed smyga sig på en intet ont anande vakt och köra en kniv genom dennes hals helt enkelt för att han var i vägen.

Min sambo spelar för tillfället Mark of The Ninja, ett XBLA-lir som går ut på att oupptäckt eliminera ett antal fiender som enbart gör sitt jobb genom att vakta ett antal byggnader. De står bland annat och röker eller konverserar med varandra. Min sambo tycker att det är oerhört tillfredställande att kunna ta ut ett helt rum utan att sätta igång ett enda larm, men att den känslan förmodligen skulle dämpas om det visade sig att personen han precis släpat in i ett ventilationsschakt och skurit halspulsådern av varit en kvinna.

Jag har en lös teori; kvinnokroppen i spelsammanhang är så starkt sammankopplad med offer så att döda en kvinna som inte attackerar eller gör motstånd blir problematisk för spelaren eftersom det gör dig till en förövare. Att handlingen på något vis skulle tvinga dig att stanna upp och reflektera över vad det är du faktiskt gör. Som spelare är ofta din primära ambition i spelet att rädda en prinsessa eller hämnas en älskad, men vem blir du om det helt plötsligt är DU som dödar vad som kan vara någons flickvän? Samtidigt har vi nött ned den manliga kroppstypen till såpass generiska fiender att vi inte ens reflekterar över det moraliska i att döda någon som faktiskt bara gör sitt jobb, om inte detta berättas illustrativt i en cutscene.

Så, en öppen fråga till er; kan vi inte ha generiska kvinnliga fiendestyrkor eftersom det skulle kännas moraliskt fel? Hur skulle du känna?

Kommentarer

  1. Michel skriver:

    Det kan vara svårt att generalisera i det här sammanhanget. Jag tror att spelandet liksom mycket annat i livet påverkas av de erfarenheter jag har. I spelen finns det ju generellt gränser för det tillåtna – bara i undantag har det plötsligt blivit möjligt att börja meja ner civila på flygplatser t ex, något man kunde undvika om man tyckte det var för obehagligt. Barn har ju också traditionellt skyddats från våld i spelen, men även detta är väl en gräns som kommer att överskridas någon gång (”Hit the brat with a baseball bat”, achievement unlocked).

    Men även om det inte går att generalisera för mycket så är frågan viktig. Som jag sa i min tidigare kommentar så menar jag att hur vi agerar hänger ihop med vår människosyn men också känslan av vad som är rätt och fel, där vi kanske undviker att göra sådant som känns obehagligt eller rent av fel. Att skjuta afrikanska ”zombies” i Resident Evil 5 kan kännas fel då fattiga människor som fått utstå så mycket rasism från omvärlden inte riktigt passar in i bilden av generiska fiender.

    När det gäller kvinnor som fiender har de väl egentligen tillkämpat sig en plats som generiska fiender vid det här laget. Men om det fortfarande känns fel så är det nog som du säger sammanhanget som är fel. Kvinnan i spel brukar ju ofta dyka upp som en diabolisk boss någonstans, kanske ett uttryck för männens/pojkarnas skräck för starka kvinnor. Men det är ju ett helt annat ämne! Sorrt för den i all hast nedskrivna kommentaren. 🙂

  2. BFM skriver:

    Jag tycker inte att det känns moraliskt fel, jag kan döda vad och vem som helst i spel. De är ju bara spel. Är det inte lite sexistiskt att inte vilja döda kvinnor i spel?

  3. Tycker personligen inte att det känns värre att ge sig på kvinnor än män i spel, snarare som en frisk fläkt. Däremot tycker jag aldrig det känns särskilt bra att döda vakter som bara gör sitt jobb, och när jag kollar på vilka spel jag föredrar så söver eller slår man bara vakterna medvetslösa i dessa (även om det många gånger är möjligt att ha ihjäl dem om man föredrar det).

    För övrigt borde vi få se fler kvinnor som bossar i spel, som The Boss i MGS3. För ni vet ju vad man säger, bakom varje framgångsrik bad guy står en manipulativ kvinna 😉

  4. NuYu skriver:

    Intressant. Är det frågan om en manlig ridderlighet eller, som du är lite inne på Michel, att inte vilja döda någon som redan förtrycks så mycket genom historien? Personligen tror jag mer på att kvinnor inte får dödas, liksom barn inte får dödas, att det är en del av diskurser kring att männen måste skydda eller rädda dessa, och att det inte bör sammanblandas med diskussioner där rasism, kolonialism etc. blir relevant.

  5. Rötskägg skriver:

    Jag tycker faktiskt att det känns moraliskt fel att döda utan att först bli attackerad oavsett om det är en man eller en kvinna. Blir man attackerad är det en helt annan sak. Jag tänker framför allt på fiendeskaran i Skyrim där man hade väldigt ”kvinnliga” kvinnor och väldigt ”manliga” män. Det som jag tycker gjordes så bra i Skyrim är att förutom skillnaden i utseende bland kvinnliga och manliga fiender så var det en fiende och inget annat. Man framställde aldrig det ena könet som starkare eller elakare än det andra, och eftersom fienderna inte gjorde någon skillnad i vem du var som spelare så gjorde man själv inte det mot fienden. Det jag försöker säga är att om någon kommer springande mot dig och skriker ”I’ll rip your heart out!” är det inte läge för moraliska funderingar. Det blir betydligt svårare när man själv har möjlighet att slå första slaget. För mig personligen krävs det nog att jag på ett eller annat sett är the underdog för att kunna döda alla typer av fiender.

  6. Rötskägg: Skyrim är ett mycket bra exempel på spel med ”jämställda” fiender!

    Glömde för övrigt nämna en sak i min förra kommentar – den absolut bästa kvinnliga fienden i ett spel jag varit med om är mardrömmarna i Catherine. Där slår man i och för sig aldrig kvinnan på käften utan blir bara jagad, men tycker ändå att det passar in i diskussionen 😉

  7. Henrik Blomgren skriver:

    Jag eller fienden, en lever en dör. Den mänskliga överlevnads instinkten är sådan att du gör allt du kan för att överleva.

    Så kvinnliga eller manliga fiender stör mig inte.

    Skulle spel vara verklighet är det så gott som säkert att varje fiende som du tar kål på har familj, brödrar, systrar, flickvän, älskare eller någonting i den vinkeln. Skulle vi ta in det i ett spel så skulle det bli väldigt svårt att göra någonting om vi nu ”bryr oss om varandra” så pass mycket som vi gör sken av.

    Har aldrig haft några problem att besegra kvinnliga fiender. Double Dragon, SFII, Agarest för att nämna några. De gör ju mig illa så varför ska inte jag försöka göra dem illa?

    Jag bara frågar.

    Mer kvinnliga bossar, superskurkar och liknande skulle uppskattas. För jag börjar allvarligt bli trött på män som superduper elaka skurkar som bara vill ha litet uppmärksamhet.

    Sätt mer kvinnliga spelutvecklare på att skapa och utveckla kvinnliga slutbossar så kanske man kunde få se vad en kvinnlig superboss har för motivation. Om det nu inte bara slutar med att hon blev bränd av killen hon gillade i tredje klass och började hata världen för det…

    bra text dock. Det öppnar nog upp ögonen för många.

  8. Hamsternator skriver:

    Det är väldigt intressant hur olika vi spelare behandlar datorstyrda karaktärer pga kön.
    Jag själv vet att ser jag en kvinnlig fiende får denne plötsligt mycket mer uppmärksamhet.
    Helt enkelt för att de är sällsynta. Det blir lite som att jaga ett ovanligt byte, eller jakten på en ovanlig pokémon 😀
    Däremot som många nämnt innan undviker jag gärna att ha ihjäl vakter då de inte är onda på det klassiska viset. Förutsatt att man inte spelar en ond karaktär eller annan mördarmaskin förstås. I de fallen har äter jag gärna småbarn på löpande band… fast säg inte det till någon ‘^^

  9. Gazimaluke skriver:

    Jag får nog säga att jag inte bryr mig om det är män eller kvinnor jag har ihjäl i spel. Jag har kört över prostituerade i GTA, men jag ser det inte annorlunda än alla andra poliser och ”vanligt” folk jag kört över i spelet.
    Jag ser gärna mer kvinnor i spel, så väl i huvudroll som slagpåsar. Allt handlar om hur bra ett spel fungerar som spel inte om det är kvinnor eller män.
    Jag skulle inte heller ha mer eller mindre emot att slå en kvinna än en man i verkligheten. Nu har jag aldrig slagit någon på käften, men skulle jag göra det så skulle det nog vara av en anledning som gjorde att det inte spelade någon roll vilket kön personen tillhörde.

  10. Mats Nylund skriver:

    Vakter i spel är ju i regel ambulerande bevakningskameror, och jag har inget problem att ‘döda’ dessa abstraktioner. När de däremot beter sig som folk, det vill säga har riktiga konversationer om barn, familj och den internationella rymdstationen (som i Splinter Cell-serien) anstränger jag mig onödigt mycket för att slippa ha ihjäl vad jag nu ser som en riktig människa (om än med extremt dåligt mörkerseende och närminne).

    Jag tror inte att det handlar om kvinnor eller män, egentligen, det handlar om att det är lättare att ‘döda’ en karaktär som framställs som en själlös sak än en som framställs som en verklig människa. Nu är det väl tyvärr så att kvinnor i spel ofta inte har något djup överhuvud taget…

  11. Mattis Castegren skriver:

    Jag håller med Mats, vakter tenderar att vara förutsägbara abstraktioner. Att döda dem är därför mer av ett pussel där det gäller att tajma när man rör sig mellan gömställen och i vilken ordning man tar ut dem. Och lyckas man hålla sig i skuggorna känner man sig så klart som en bad-ass ninja

    Problemet är ju att om man verkligen sätter sig in i vad man gör så är man ju snarare en psykopatisk bad-guy. Kommer osökt att tänka på Penny Arcade om Uncharted: http://www.penny-arcade.com/comic/2009/10/19/

    Om en oskyldig stackars vakt är kvinna så tror jag att det skulle problematisera det slentrianmässiga dödandet av abstrakta människor som jag annars ägnar mig åt.

    Fast precis som med ”hen” är det klart att förändringar kan kännas konstiga i början. Jag skulle helt klart tycka det var starkt om Klei lät oss avverka kvinnliga vakter i Mark of the Ninja 2. För mig skulle det kännas fel till en början, men någon måste gå i täten för att vi ska bli lika avtrubbade för att döda tv-spels-fiender oavsett kön

  12. Magnus skriver:

    Först och främst beror det ju också på vilken typ av spel det är. En snabb fps där man knappt hinner tänka eller ens se vilket kön motståndaren har är förstås helt olikt jämfört med ett detaljerat äventyr/rpg. Det förstås lättare att försvara sig mot galna kvinnor som skrikande attackerar dig utan motivering, samtidigt som det är grymt mycket svårare att skjuta på dem som inte alls attackerar dig först.

    Jag har väldigt svårt att ha ihjäl kvinnor i spel.

    Jag tror att min svårighet för detta till stor del beror på den bild man har av sig själv som spelare, och hur mycket man identifierar sig med den karaktär man spelar. Jag har svårt för det här för jag är den spelartypen som alltid väljer ”det goda” i de spel där man ställs inför olika val. Ett bra exempel är i Fable 3 där man får välja mellan att skapa en skola åt de fattiga barnen på barnhemmet eller istället bygga om barnhemmet till en bordell. Trots att det kostar en massa pengar och gör spelet så mycket krångligare kunde jag bara inte välja det ”onda” alternativet.

    Men det finns förstås undantag för i mitt favoritspel Fallout New Vegas känns det konstigt nog helt okej att slakta på vissa av motståndarna oavsett kön.

    Jag vet att det finns många som tycker det är oerhört kul att spela ”onda” och tror inte de är sämre personer för det, de har bara lättare att distansera sig.

    Är det jag skriver vettigt? (Misstänker att jag är för trött efter gårdagens spelnatt för att få till vad jag menar.)

Skriv en kommentar