Recension

Need for Speed: Most Wanted (360)

Jag ska fatta mig kort om Criterions senaste arkadåk. Kan du tänka dig att stå ut med en massa dumma arv från serien såsom onödiga och spelsabbande polisjakter så är det här som en lite nerbantad version av Burnout: Paradise.

Så sjuuuukt snyggt.

För er som kanske tänker att de kan stå ut med konsekvenslösa krockande och overkliga fysik likt den i Burnout: Paradise är det däremot inte så mycket kvar av Need for Speed: Most Wanted (varianten från 2005).

Körkänslan passar mig som handen i handsken och det är snyggt som satan med vädereffekter och ljussättning att dö för. Upplägget med olika uppdrag för olika bilar förlänger spelupplevelsen till en lagom nivå. Det går tillfredsställande fort att bygga upp XP på alla bilar så att det känns givande och kul att bränna runt. Jag borde bli trött på att uppdragssorterna är ganska begränsade, men eftersom Criterion sprider ut dem över olika bilar och på olika platser så bra är det inte värt att gnälla på.

Det var längesen jag skrek "Snutjävel!", men 2012 är jag tydligen punkare igen.

Irritationsmomenten finns istället i en del dumma gränssnittslösningar. Att warpa bort till där bilen står parkerad när jag vill byta känns bara idiotiskt –  särskilt när jag byter för att jag hittat en cool plats att göra ett stunt på. Efter jag lyckas halvt bryta tummarna för att trickhoppa upp för ett monument för att därifrån hoppa till ett hustak med en sweet jump-off-point blir jag på pissigt humör när jag tvingas köra genom halva stan och upprepa tumbrytandet en gång till bara för att få kunna få styra min favoritbil när jag ska göra en backande James-Bond-vändning utför ett hustak (det där är nog den längsta mening jag någonsin skrivit). Tidigare nämnda poliser är inte heller något vidare kul. De tillför inte ett dyft utan är blir ett irritationsmoment när man råkat krocka in i en av dem på väg till något roligare.

Lösningen finns istället i flerspelarläget där alla jobbiga moment stuckit på semester och körandet är en fröjd. Man sätts i grupp och får en spellista av events som man inte vet i förväg och allt bara händer en efter en. Fullständigt lysande löst och löjligt kul. Ämnar du spela online med ett gäng polare är det här definitivt ett spel jag rekommenderar – kör du solo finns det bättre alternativ att roa dig med. (*host Forza: Horizon ska vara rätt bra har jag hört *host)

Skriv en kommentar