Krönika

Tv-spel i skolan både bra och dåligt

Bild från TV-serien Video Game High School.

Det nya året har börjat bra och det finns redan intressanta aspekter kring barn och spelande på kartan. Bland annat så har vi fått ta del av att en skola nu använder sig av tv-spel i undervisning för att barnen ska kunna öka intresset för sina studier, vilket enligt min mening ofta kan vara bra. Däremot så finns det två sidor av det här myntet. För det första så har vi de lärare som älskar att spela och väljer därför att försöka applicera in spelandet i studierna hos ungdomarna. Jag har läst om projektarbeten som går ut på att bevisa att spelande skulle vara bra i studierna, alltså vinklade arbeten för att finna bevis att spel ska fungera i studierna och inte en prövning av en tes. Sedan har vi de som faktiskt aktivt letar efter nya sätt att engagera sina elever på och söker då efter alternativ som kan gynna just deras elever. Här handlar det inte om att försöka föra in spelandet i skolan, att det fungerar för vissa elever vet vi redan. Det finns som sagt lärospel, men även militären använder sig av mjukvara för att utbilda personal. Dator- och tv-spel kommer alltså i många former.

Att jag skriver detta har egentligen inte med att jag vill slåss för eller emot spel i skolan, utan jag vill visa att jag står någonstans mitt emellan och att jag snarare är öppen för nya tankesätt. Jag har alltid varit engagerad i skolan som politisk fråga, men jag har även visat intresse för skolvärlden som en potentiell arbetsplats. Jag är inte ensam om detta, utan vi kan bland annat hitta Tommy och Ludde här på Svampriket inom liknande yrkesval. De är nog lika medvetna som jag om att det inte är så lätt som att det finns något rätt svar, för vi är alla olika.

För att kunna utforma en planering med tv-spel som resurs för utlärning så krävs det att just den här metoden fungerar för den klassen som man har och läraren måste, liksom i alla tillfällen, fråga sig ifall detta kommer vara det mest tidseffektiva sättet och ifall eleverna kommer att lära sig någonting av det. För det första så gillar inte alla barn att spela TV-spel. Vissa tycker till och med att det är tråkigt.

Alla barn gillar inte att spela TV-spel
För det andra så måste man lägga upp spelets roll i undervisningen. Är det en resurs för vissa delmoment, är det en redovisningsform eller kretsar hela arbetet kring spelet? Ifall vi tar exemplet som jag pratade om i början så har vi här elever som ska bygga en miljövänlig stad i spelet Minecraft. I den här skolan så lade man stor vikt vid att eleverna skulle förklara varför man gjorde på ett visst sätt genom att man med jämna mellanrum måste redovisa muntligt och skriftligt kring sina val. Man måste kunna förklara varför de olika valalternativen är miljövänliga och varför man valt dem. I ett sådant fall så kan det ge något till eleverna, men det kan också gå åt andra hållet. Istället kan eleverna lägga fokus på byggandet, vilket kommer att äta upp lektionstiden för viktigt inlärande och det är här läraren måste kunna väga nackdelar och fördelar mot varandra, vilket deras lärare även belyste. Jag var till exempel på praktik som lärare ett tag på gymnasienivå och noterade ganska snabbt att elever hade väldigt lätt att fastna i spel istället för att utföra sina arbetsuppgifter på datorn. I detta fall blev det istället en belastning för undervisningen.

Som helhet så är tv-spel ett mäktigt verktyg som på rätt sätt faktiskt kan hjälpa elever att lära sig något, det hyser jag inga som helst tvivel om. Jag blir till och med glad att min hobby faktiskt kan vara med och hjälpa till med att utveckla elevers kunskapsförråd, och kanske kan fler få upp ögonen och grusa fördomar kring att spel enbart är nöje och onödig verksamhet.

Skriv en kommentar