Skitsnacksblogg

13 korta filmrecensioner

Lincoln
Handlade mindre om kriget än jag trodde, och mer om det politiska spelet. Vilket också är intressant, såklart. Nu när jag tänker tillbaka på filmen minns jag Tommy Lee Jones mycket tydligare än jag minns Daniel Day Lewis. Om det handlar om skådespelarprestationer eller rollkaraktärer vet jag inte. Hade gärna sett att hans hustru fått en lite större roll. Men så hade jag även sett att Lincoln själv fått en större roll. Det jag minns från honom är mest bara hans anekdoter. Visst, det var under slutet av kriget och han ska vara trött, men han var en av filmens mest passiva karaktärer. Sämre än jag trodde att den amerikanskpolitiske knarkaren i mig skulle tycka. Men Tommy Lee Jones ger filmen ett extra poäng helt på egen hand. 6/10

Seven Psychopaths
Hundnappare nappar fel hund och får farliga människor efter sig. Ännu ett exempel på hur bra skådisar kan bära en film. Helt underbar line-up som skulle kunna göra typ vilken film som helst awesome! Och så var det ju redan en bra film från grunden, uppe på det. Kändes lite en amerikansk Guy Richie-film, och det är ju aldrig dåligt. Jag förstår inte varför en del verkar snacka skit om Colin Farrell, för själv tycker jag han är jävligt bra så länge han placeras i rätt roll. Och precis som i In Bruges är det här helt rätt för honom, med lite så där svart humor blandat med våld. Riktigt bra film! 8/10

Frankenweenie
Pojkes hund dör, pojke återupplivar hund. Jävligt snygg film. Tim Burton förstår både svartvitt såväl som stop motion, vilket resulterar i att ljussättningen i filmen är näst intill mästerligt utförd. Så snyggt, så snyggt. Vilket behövs om man inte ska tröttna på svartvitt. Jag hade dock hoppats på att man lekte lite med färger, men det hände aldrig. Och filmens slutskede tappade enormt, även om jag förstår vad det var man försökte göra. Medan Paranorman började tråkigt typiskt men blev mycket mer originell, var Frankenweenie tvärtom — började intressant men blev till slut inget mer än en rörig kamp mot alldeles för många hot i en enda tråkig soppa. Några bra karaktärer och snygg presentation, men inget som tar filmen till en ny nivå. 5/10

Killing Them Softly
Två småskurkar rånar en spelliga och försöker skylla det på killen som rånade samma liga ett par år tidigare. Ännu en film som känns lite som Guy Richie, fast kanske lite mer åt Tarantino under vissa scener. Inte fullt lika bra som Seven Psychopaths dock. Det är inte vanligt att jag ser Brad Pitt överskuggas, speciellt inte av någon jag inte känner igen. Men Scoot McNairy är skitbra i den här filmen och borde bannemej ha nominerats till något. Oscar eller Golden Globe. Ser verkligen fram emot att se honom i Argo. Åh, och filmen har en riktigt våldsam scen där Ray Liotta får skiten bankad ur sig. Både Ludde och jag tyckte det var en jäkligt start och obehaglig scen. Ovanligt att jag tycker så. 7/10

Gangster Squad
Åh, Ryan Gossling! I want to have your babies! En sån där film som inte gör något nytt eller någonsin går en enda centimeter utanför ramarna, men som utför alla klyschor så jävla bra att det blir en riktigt underhållande hyllning till en genre. Det enda som överraskade var några fall av intressant cinematografi under actionscenerna. Det var verkligen som att man hade gått efter en checklista för hur en sån här film ska rulla, och bockat av punkt efter punkt. Hade man tappat känslan skulle filmen rasat direkt, men just för att man inte tar några risker utförs allt filmen försöker göra perfekt. Vill du se något nytt är det inget för dig, men vill du se riktigt jävla bra skådisar hylla en genre är det bara att slå sig ner och njuta. 8/10

The Perks of Being a Wallflower
Har inte läst boken, och har inte levt livet som den (och filmen) verkar vilja skildra. Jag var aldrig tonåring på det där sättet, och kan inte relatera till varken karaktärernas, deras personligheter, deras relationer, deras bekymmer, deras drömmar eller deras beteende. Jag trodde jag skulle störa mig riktigt mycket på Ezra Millers karaktär, och det gjorde jag mycket riktigt. Åtminstone tills han faktiskt fick lite djup en bit in i filmen. Jag måste ju även erkänna att det är imponerande att se honom hantera rena rama motsatsen till vad han spelade så bra i We Need To Talk About Kevin, och dessutom göra den här rollen lika bra. Det som räddade filmen för mig var slutet, som är förra årets kanske bästa slut. Och var du en tonåring som kände dig lite förvirrad och rädd på gränsen till vuxenlivet, och umgicks med andra tonåringar som försökte vara mer vuxna än de egentligen var, och ni blev kära i varandra och festade och var prettodekadenta tillsammans, visst då gillar du nog den här filmen en eller två poäng mer än jag. 7/10

The Lorax
Skogens magiska väktare kallad Loraxen kommer för att inte göra ett jävla skit. Den här filmen handlar inte om Loraxen. Det känns ibland som att han knappt är med i den. Men visst, en trevlig men lite intetsägande film med riktigt fantasifull och färgglad design. Och ett bra budskap för ungarna, I guess. Ett budskap som dessutom till viss mån visar mer än bara en sida av problemet. Men jag kan inte hjälpa att tycka den är aningen intetsägande, och jag är inte ett fan av sångnummer. Inte ens om de är korta. 5/10

Salmon Fishing in the Yemen
Ewan McGregor är så bra på att välja filmer. Han är sällan med i något dåligt, och är alltid bra. Jaja, Star Wars. Men jag gillade faktiskt tredje filmen. Helt okej film om en rik arab (är man arab om man är från Jemen?) som vill fixa laxfiske i sitt land. Med andra ord en film om en person som har för mycket pengar och spenderar dem på dumma saker i stället för att göra något vettigt med dem. Men om man ignorerar den rike dumjönsen och vad filmens karaktärer faktiskt gör så är det en ganska varm och charmig kärlekshistoria som faktiskt lyckas få en att känna för karaktärerna mot slutet. En sån där film som bara kan beskrivas som ”trevlig” utan något speciellt, mycket tack vare de två sympatiska huvudrollsinnehavarna. Och ibland duger det bra. 6/10

Bernie
Riktigt kul att se Jack Black göra något jag aldrig sett honom göra förut, och dessutom lyckas göra det riktigt bra! Baserad på en verklig händelse berättar filmen med dokumentärkänsla om en man som älskas av den lilla staden han bor i. Egentligen kan jag inte säga vad jag tycker utan att spoila lite, så om du inte vill veta något om filmens handling får du sluta läsa nu.



Okej, så kraktären som Jack Black spelar har som yrke att arrangera begravningar. När stadens rikaste man dör blir Jack Black nära vän med mannens änka. Han fyller hålet som hennes man lämnat, men till slut börjar deras relation surna då hon blir allt för beroende och kontrollerande. Det sluta med att Jack Black mördar henne. Filmen fortsätter sedan med att ta mördarens parti, och nästan försvara honom. Kom ihåg att det här hände på riktigt! Det ger en dålig eftersmak när man under eftertexterna får se filmteamet snacka och ha kul med mördaren som filmen bygger på. Med det sagt är det ändå en småtrevlig film, om man nu kan bortse från att den viftar bort mordet. Jag hade förväntat mig mer, men det duger fint. 6/10

The Amazing Spider-Man
Emma Stone spelar 17 år gammal. HAHAHAHAHA! Snälla. Hon ser ju ut att vara 30. Nåja. Jag gillar henne ändå, men kan bara inte köpa att hon är 17 i filmen. Och filmen är faktiskt bra. Bättre än originaltrilogins första bidrag. Mycket bättre. Huvudrollsinnehavaren har mer energi än Tobey Maguire, och passar mer karaktärens anda. För att inte nämna att den här filmen har en bättre skurk än alla de tre tidigare filmerna. Och en skurk är skitviktigt i superhjältefilmer. Jag hade dock önskat att man givit honom lite mer motivering och skäl till att göra allt han gör. Nu kändes det lite mer som ”I turned evil now, gaaargh”. Jag gillade de nya idéerna filmen kom med, som när Spindelmannen spann ett nät i kloakerna, och satte sig i mitten av det. Här finns även ett mycket mer känslomässigt djup, och överraskande nog (enligt mig) bättre skådespelarprestationer. En fråga bara, borde inte det som hände på slutet ha påverkat Spindelmannen också? 7/10

Men in Black 3
Jag var riktigt skeptisk inför den här filmen, men även om den inte var lika underhållande som ettan så var den i alla fall faktiskt bättre än tvåan. Det är å andra sidan inte så svårt att lyckas med att vara bättre än den jävla skiten. Jag önskar dock att man slutade försöka bygga så mycket humor på rymdvarelsernas konstigheter. Det är tredje filmen nu, både publiken och karaktärerna är vana. I stället tycker jag man borde satsat mer, mycket mer på 60-talets rasrelationer. Det var skitkul. Men det är väl även lite för riskabelt för den här typen av film, som ska tilltala en viss mäng och typ av publik. Jättebra och underhållande skildring av en ung Agent K. Vi fick även en skurk som nästan, men bara nästan är lika bra som första filmens. Hade ingen aning att det var Jemaine Clement förrän jag kollade upp vem det var som gav ifrån sig såna härliga Tim Curry-vibbar ibland. Överraskande underhållande för vad det är, liksom. 6/10

Dredd
Hur kan Dredd och The Raid vara så lika varandra? Det var som att de stulit scener från varandra, vilket såklart är omöjligt. Det som får mig att gilla The Raid mer än såklart det faktum att coola närstrider alltid kommer vara mycket mer underhållande att se på än coola eldstrider. Så är det bara. Dredd hade dock sina starka kort också, med lite bättre berättande, bättre bildspråk, snyggare presentation och en mycket mer intressant skildring av både huvudskurken och hennes hantlangare. Men efter att ha sett The Raid känns Dredd lite mindre hård, faktiskt. Båda är bra filmer, dock. 6/10

Skriv en kommentar