(Nu är hon arg igen)

Det här, det kommer bli en småsint lista. Eller, om man väljer att se det på det sättet, en nitisk granskning av en sann entusiast, som såväl hyllar som kritiserar.
Fast nä, nu blir det rena påhopp, fula ord och lika fula tag. Förlåt, jag gör det igen.
Det här är designdetaljerna som sticker i ögonen, när bra slår över till otäckt och får mig att bröla ”Men varfööör, karl-jävel?!” så det stänker saliv och popcorn uppåt TV:n. Kanske är det bara jag som är dum, men nu ska här vädras ut gamla oförrätter mot triblas, bälten och frisyrer skulpterade av spott och kvistar.

1. Yuffies amputerade ben

Vi börjar lite snällt och innan allting började barka åt helvete med fjädrar och allsköns bös på varje ledig yta. Yuffies sköna (läs: störiga) och kaxiga (läs: i behov av ett kok stryk) attityd genomsyrar hennes uppenbarelse, jag kan till och med hacka i mig det faktum att hon ser ut att ha ett litet enmans-tält uppspänt över ena armen. Vad jag däremot inte hackar i mig är hela ”bultar-och-skruvar”-temat som går igenom hela ensemblens utstyrslar, och som här har landat strax över Yuffies knä. Med ett gäng illa placerade bälten (ajaj, nu börjas det) som håller skiten på plats. Hade hela den här metallatrappen hissats upp något hade den nog vart några nyanser mindre obehagligt (strax under att bli petad i naveln med en fänkål, men bara marginellt!) eftersom den här kapar av benet på ett ruskigt sätt. Och kom igen, den ser inte ens sanitär eller funktionell ut. När hon skruvar loss den på kvällen så kommer där vara stora rostfläckar som äter sig in mot benet. Snart blir protesen verklighet.

2. Zells dumma ansikte

Zell är ”den sprallige killen”, hundra procent okontrollerade bokstavskombinationer samt förföljd av ett envist rykte om sängvätning på internatskolan. Vi har alla träffat en Zell.

Zells lätt påfrestande personlighet hade kanske vart mindre ”åh, jag kan inte sluta tälja mitt knä med potatisskalaren” om hans ansikte inte hade matchat det. Men nu gör den det, med en frisyr som hade fått en Chocobo att stanna hemma och skämmas, och ovanpå det så Nomura kände att ”Vafan, det är -99, Square äger världen och kidsen kommer kunna relatera om jag blaffar dit en stor tribal rätt i tinningen på den här skitungen.” Nej, vi relaterar inte, kvävs och dö på dina varmkorvar, spatthöna.

3. Tidus ambivalenta byxor

Återigen, spralliga killen. Fast Tidus är mer som att bli nerbrottad på marken, bakbunden och sen för evigt gniden i håret med en ballong. Återigen, något jävligt skumt försiggår på ena armen, ge honom en plockhandske så har du en ishockeymålvakt, men det som verkligen stör mig här är konstigt nog inte det faktum att en sjuttonåring studsar runt i – praktiskt taget – lederhosen utan det faktum att benen på håsorna är olika långa. Ganska rejält olika långa. Faktum är att ett boxerkalsing-ben helt oblygt kikar fram och pockar på min uppmärksamhet. Det ser otroligt illa ut. Och fy fan för brunbrända pojkknän och lår, ska jag behöva se sån här misär på mina lediga timmar? Verkligen?

4. Yunas make-over

Ni ser det framför er, eller hur? Yuna, bortkommen och obekväm, med ett skumbad upp till hakan medan Rikku begår hatbrott på henne med en kajalpenna och Paine försöker sig på en avancerad etageklippning på hennes stackars hår. Make-over-scenen vi aldrig fick ta del av, men vi vet nog vems fel det var. Det funkade inte i the Breakfast Club (kan någon bara handgripligen hindra Claire från att sätta upp Alisons hår?) och det funkar inte här heller.

Jag var fjorton år, hade tyckt genuint bra om Yuna, och blev så inåthelsike besviken när Nomura fick för sig att byta ut kimonon mot hot pants. En icke-sexualiserad kvinna dög inte som hon var, så därför skalade vi av henne sextiofem procent av kläderna och la till en lång, OBEGRIPLIG, hårpiska så att tonårspojkarna kunde drömma om hur hon piskade sina olydiga kompanjoner i sitt luftskepp av Snusk&Synd. Och värst av allt: två näsdukar (du kan kalla den topp och ha fel) som hålls ihop av en jävla tribal. Här kommer någon protestera och påpeka att det är ju Tidus-tribalen, men hur gör det den där styggelsen mindre möta-parketten-med-tänderna-först-ful? En dålig design som ändå är ett nirvana av smakfullhet i jämförelse med vad tjejerna spökas ut med i strid, men det är ändå här, när modiga, rädda och mänskliga Yuna porras upp som det börjar ryka ur öron, näsa och hår på undertecknad.

5. Serahs vill ha alla tygerna! Samtidigt!

Det här kan mycket väl vara den mest menlösa, genomskinliga, blaskiga, mjäkiga och värdelösa karaktär någonsin i ett Square-spel. Vilket tyvärr säger en hel del. På frukostbordet är Serah Mini-Mjölken, hon är vattnig, smakar ingenting och ingen förstår varför hon överhuvudtaget är med. Lustigt nog speglar hennes utseende hennes icke-existerande personlighet fantastiskt väl. Samt får henne att se obehagligt mycket jailbait ut. Tar du bort de Barbie-långa benen och den blygsamma (sätter jättetoppiga) bysten så har du en elvaåring.

Det som verkligen får mig att slungas ner i en svart göl av oändligt-icke-upptäckande-och-allmän-menlöshet är försöket att sätta lite piff på hennes utstyrsel. Jag pratar så klart om det stöddiga valet att ge henne en genomskinlig, skir väst men sen bryta av med lite, håll i er nu, svart, sexig spets och punkigt, rutig kjol! Ooooh, so fierce…!

6. Lightning – omväxlingen som inte var av godo

Nu mina vänner, nu barkar det raskt utför. In på scen för Final Fantasy XVIII-2 och dörrarna barrikaderas medan luften tryter. Det är Yuna-krisen, en gång till. Visa höfterna, rör lite på dig, baby!

Det är inte ens den här klädseln som får mig att vilja stryka senap i rumpan på en katt bara för att se den springa (samt fördärvar en av två, TVÅ, bra karaktärer från ett annars märkligt spel), det är alla kläd-alternativ. Här kan man kan välja att låta en av FF-seriens coolaste kvinn – NEJ, karaktärer, springa runt i ömsom minikjol och kattsvans (jag vet att det är en Miqo’te, håll käften) eller jeans som ser ut som om de släpats fram under en ismaskin. Förvisso finns där ävens Clouds ballongbrallor, vilket gav seriösa glädjespasmer, men det duger inte som plåster på såren i det här fallet.

7. Kajus-shmajus och pannbandet

Ryck mig i min enda vinge! Kefka, Steven Tyler och valfri ond snubbe i Soul Calibur har haft omgrops-mys, och ut kom den här skändligheten! Lås in era fjädrar och halsdukar, annars tar hen varenda en!

8. Snow och hårhjälmen

Nomura får ta mycket skit för frisyrerna har designar. Och i det här fallet ska han ha det, vad i helvete är det som händer på knoppen på Snow? Det där är hiskeligt skinna-mig-levande-och-gör-skor-av-mig-fult, det där är en frisyr som hör hemma på någon liten obskyr trampbåtsförsäljare i Kingdom Hearts, inte något som ska tryckas upp i vårt ansikte i högupplösta FMV-sekvenser. Frisyren har en frisyr! De kan få små frisyr-barn tillsammans som kan vandra neråt ryggen på honom. Bestämde sig Nomura för att ta lunchen ute i parken en dag och överlät därmed Snows hårdesign på en trettonårig prao i byggnaden? Tre ave Marior och en syndernas förlåtelse på det, fy fan vad ful du är i håret, Snow!

9. Sora gick och blev ångestfylld

Och när vi ändå pratar om Kingdom Hearts, det är faktiskt inte förrän i det andra spelet som man börjar att på allvar störa sig på vad folk har på sig. I första spelet var det fortfarande nytt, färgglatt och rätt härligt, men i spel nummer två började vi på allvar ifrågasätta hur många bälten man kan spänna än hit och än dit och varför det börjat växa ut tribal-mönster ur axlar och vader på folk. Soras tidigare så pigga puffbrallor och clownskor (jag var ensam på jorden med att gilla dem, eller hur?) skulle mörkas ner och bli allvarliga och med ens var charmen som bortblåst. Kvar blev bara en känsla av att det här var tjatigare än mina halväckliga liknelser som jag envisats att med våld trycka in i varje punkt på listan. Och värre skulle det bli, för varje nytt Kingdom Hearts spel (alltid mer utflippade än en Tomas DiLeva som ätit upp varje färgkrita på dagiset, jadärkomden) så blir frisyrerna och kläderna mera av det dåliga.

10. Nej, inte Vivi. INTE VIVI.

Han var inte ens din! Men du tog något vackert, oförstört och perfekt och Nomurafierade det!

Ååhåhååå, varför…!?

Måtte skägget växa inåt på dig!