Spelsamlandet

Allt började när jag fick mitt första Game & Watch. En mörkgrön, ganska liten konsol vars framsida prydes av en yngling fäktandes en skara monster. Spelet var förstås Zelda och det spelades flitigt under ett antal år och var en trogen följeslagare under sommarhalvårets bilsemestrande. Det var min första handhållna konsol och begynnelsen till mitt idag största intresse. Allt sedan dess och fram till idag har spelandet varit närvarande och fungerar som ett andningshål och en trygghet för mig i en stundvis enahanda tillvaro. Men som med de flesta intressen har även spellusten haft toppar och dalar, och det har funnits perioder då jag varken tyckts hitta tiden eller lusten till att spela. Under dessa perioder har dock samlarlusten alltid funnits kvar, och det är jag tacksam över, för få känslor går att jämföra med den extas som infinner sig när man hittar något till samlingen som man haft ögonen på en längre tid.

Spelsamlandet var från början ingenting jag tänkt hålla på med, men intresset växte i samma takt som spelen blev fler, och snart hade jag ett hundratal spel i min hylla. Kanske föga förvånande för utomstående eftersom jag är av samlarnatur och har lyckats ackumulera en hel del ”skräp” (som mina föräldrar skulle uttrycka det), och för många år sedan refererade man till mitt rum som ”ungkarlslyan”, vilket jag hoppas delvis var ett skämt.

I dagsläget står min spelsamling ganska stilla, kanske delvis på grund av att jag för närvarande inte har något heltidsjobb men även beroende på en tilltagande petighet med vad som bör vara med i samlingen och vad som är värt att spara på, och det ser jag som ett gott tecken eftersom jag lite då och då stannar upp och ifrågasätter mitt materialistiska sätt att tänka och känna, hur tråkigt det än må låta så finns det någon slags kluvenhet i mitt samlande, och jag är ganska säker på att det finns många gedigna samlare med mig som har känt samma sak. Samlandet älskas dock inte mindre för det, och jag har för avsikt att fortsätta samla så länge det är roligt (och det finns plats i lägenheten).

Vilka godbitar innehåller då min spelsamling? Först ut har vi en av min barndoms favoriter, Ufouria, som är ett kvalitativt Sunsoftspel med underbar karaktärsdesign och bra kontroller. Det enda som stör mig kontrollmässigt är att man måste hålla in ”ner” för att kunna döda en fiende man hoppar på, men annars är det helt igenom ett underbart spel som jag skattar mig lycklig att äga.

Min allra första konsol.

Zelda – Majoras Mask, Golfhallsloppisen i Örebro levererade, och jag kunde knappt hålla minen när hon som sålde mig spelet sa att hon ville ha en tjugolapp för det. Det var höga skutt hemåt efter avslutad loppisdag.

Här är en sammanfattning av mina konsoler med lite tillbehör.

Diverse spel ur min samling.

Den oomkullrunkeliga handboken för den nordiska NES-samlaren, även kallad NES-bibeln är förstås inget spel men en väldigt behändig guide för den som samlar på gamla Nintendospel och den kan starkt rekommenderas för den som vill ha koll på alla NES-titlar som släppts i Norden. Varje spel har ett helt uppslag i boken och visar en värde/sällsynthets-mätare, fakta och bilder.

Text av Anna-Lee Gunnarsson

Anna-Lee är en inbiten WoW-nörd som enligt vissa missat många viktiga händelser inom spelvärlden på grund av detta. Hon älskar fluffiga djur och orörda skogar och är mycket svag för vackra spelvärldsvyer. Hennes tro på det goda här i världen är stark, och det ger sig ofta uttryck i spel där man själv får välja sida.