Snart har du din Power Suit

Detta inlägg publicerades första gången den 30:e november 2013. Det återpubliceras idag som en del av vår Återvinningsdag. Läs mer här.

---

”No pessimist ever discovered the secrets of the stars or sailed to an uncharted land or opened a new heaven to the human spirit.”
– Hellen Keller

Låt oss prata om framtiden. Jag vet inte hur du känner inför den men personligen gör den mig alldeles rödkindad och ögontindrande optimistisk. När jag tänker på vetenskap, teknologi och speldesign kittlar det i maggropen. Jag tror nämligen att framtiden inte bara är högteknologisk utan dessutom spelifierad, och kommer att göra oss till supermänniskor.

De flesta av oss är annorlunda som personer när vi spelar spel jämfört med hur vi är i verkligheten. Och då menar jag inte de vanligtvis laglydiga medborgare som ibland kör över fotgängare och drar vapen mot poliser i GTA. Jag syftar på de positiva personlighetsdrag som kanske bara gör sig gällande i digitala miljöer. I spel kan du vara vem du vill. Dina attribut går att levla upp och du speccar dig glatt åt alla möjliga håll. I verkligheten går du i upptrampade spår, med inbillade begränsningar på dig själv. I spel tar du risker, misslyckas om och om igen men viker dig inte när du får spö. I verkligheten räcker tanken på att tala inför publik för att du ska sjukanmäla dig en vecka. När din World of Warcraft-präst dingat jublar du och tar emot kompisars gratulationer. På din egen födelsedag har du åldersnoja och gömmer dig under bordet när kollegorna sjunger Ja må hon leva.

Du förstår min poäng.

En naturlig strävan de kommande åren kommer därför vara att överföra våra goda egenskaper från spel till verklighet, genom det jag kallar personlig gamification. Alltså att man designar om sitt liv som om det vore ett spel, i syfte att nå sin fulla potential i livet, och samtidigt ha det lite roligare i tillvaron.

Vid sidan av detta har vi den teknologiska utvecklingen. Teknik integreras mer och mer med våra kroppar, och går mot en framtid där intelligenta datorer bor i dina skor och nanorobotar håller din kropp fri från cancer. Men framför allt så gör tekniken att vi får tillgång till mer och mer data om oss själva och vårt eget beteende. Och som man brukar säga: ”what gets measured gets improved”. När vi ser vår exakta tid och sträcka på senaste löprundan föds en lust att förbättra resultatet. Teknik möjliggör data, som i sin tur möjliggör gamification, som i sin tur möjliggör motivation och supermänsklig prestation.

Här är därför några av mina vilda spekulationer kring vad framtidens teknologi bär med sig för oss som vill bli lika badass i verkligheten som vi är i våra spel:

Poäng på allt

Har du sett speldesignern Jesse Schells föreläsning om The Gamepocalypse? Googla fram den. En komisk, men samtidigt lite deprimerande framtidsvision där företag ger oss poäng på allt ifrån tandborstning till steg i trappor och flingätande.
Visst kan man redan nu känna sig omringad av pengakåta företags misslyckade gamification-experiment. ”Nej, jag vill inte samla poäng på din hemsida.” ”Nej, jag vill inte ha din badge.”

Men det här är bara den ena sidan av myntet. Tänk istället på möjligheterna med ett personligt poängsystem. Kanske använder du en to do-app idag? (Eller tre stycken, som jag.) Det som fattas i våra produktivitetsappar är ett poängsystem där vi själva sätter reglerna. Det lilla lyckoruset vi får när vi får poäng för något bra vi gjort är invant och otroligt kraftfullt. Poäng är inte en belöning, det är feedback på bra beteende.

Det absolut största problemet med verkligheten är brist på feedback, något som påverkar vår motivation väldigt negativt. Har du någonsin reflekterat över varför du klarar av att nöta samma Super Meat Boy-bana 20 gånger i rad men lägger ner gitarren efter 10 minutes illalåtande övning? För att i Super Meat Boy får du supertydlig feedback på vad du gjort fel och vad du kan ändra på för att göra bättre ifrån dig nästa gång. Applicera samma mekanismer på en to do-app, lite som Kickstarter-finansierade HabitRPG försöker göra, och du kommer att ta över världen.

En heads-up-display

Kanske lagom tills dess att Google Glass slagit igenom hos våra föräldrar så kommer vi att vilja operera in implantat på vår näthinna av ”nice to have”-skäl.
Idag används redan mikrochip för att ge blinda människor tillbaka en del av sin syn. Chipet tar emot information om ljus och kontraster och skickar det direkt till hjärnan. Nästa steg blir troligtvis ögonimplantat som uppgraderar vår syn på olika sätt, och som kan visa en liten skärm för oss. Vad ska vi se på den skärmen? Facebook? Senaste avsnittet av Homeland? Kom igen, du är gamer. En HUD såklart! Komplett med Zelda-hjärtan för immunförsvarsstatus och Diablo-inspirerat mana-klot för att visa blodets koffeinhalt.

En viktig sak att tänka på med feedback är att vi behöver ha den i realtid. Ungefär som den där stapeln ovanför en Sims huvud när den lagar handfatet eller läser en kokbok. Det den här sorterns omedelbara och tydliga feedback gör är att påminna oss om att varje liten handling tar oss närmare målet. Vi glömmer det annars.

Det är här HUD:en kommer till användning. Inte för att spamma oss med Facebook-uppdateringar eller Viagra-reklam, utan för att visualisera information som tidigare varit dold eller abstrakt. Tänk dig att se din timlön ticka uppåt under arbetsdagen, dina förbrända kalorier öka med varje löpsteg, eller en progress bar som kryper fram vid varje ord i skoluppsatsen. Samma visuella feedback-mekanismer som håller oss fast i Diablo 3 eller Candy Crush Saga i timmar är vad som kan motivera oss till handling i verkliga livet.

Jedi-krafter 

Om inte poängsystem och Zelda-hjärtan höjt din puls så måste väl ändå detta göra det. Handen upp om du någon gång fantiserat om att vara en Jedi. Själv gör jag det varje gång jag går igenom en automatisk dörr eller trängs i en folkmassa.

Vet du att det redan nu finns teknik som låter en person styra en radiostyrd helikopter med tankekraft? Och att Qigong- och kampsportsmästare kan släcka ut levande ljus från flera meters avstånd med energi genererad genom meditation och koncentrationstekniker? Våra hjärnor registrerar miljontals intryck varje sekund som vi inte ens är medvetna om för att vi är så distraherade av vardagens alla stressmoment. De flesta av oss kan inte sitta stilla och vara tysta ens i fem minuter utan att skruva på oss.

Grundläggande jedi-färdigheter står oss faktiskt till förfogande redan nu, om vi har självkontroll och motivation nog att utveckla dem. Men troligtvis kommer framtidens telekinesiimplantat, fokushöjande preparat och feedback-mekanismer göra dem både mer avancerade och lättare att utöva. Lasersvärden lär det dock bli svårt att få licens för…

Tillbaka till verkligheten. Framtidens spelifierade teknik är inte här ännu. Vi känner oss fortfarande som Samus utan sin Power Suit. Som Mario utan sin svamp. Som Chell utan ett portalgevär. Klumpiga, långsamma och allmänt opepp på livet. I spelen lever vi ut vår fulla potential.

Men vad vi faktiskt har är fantasi och associationsförmåga. Vi kan välja att aktivt betrakta vår vardag utfrån ett spelifierat perspektiv. Vi kan se det jobbiga pratet framför en publik som en boss, och vår födelsedag som en välförtjänt anledning att fira vår tilltagande förträfflighet.

För faktum är att du är samma person i verkligheten som när du spelar dina spel. Börja känna dig som det.

Och håll ut, gamer-vän. Snart är framtiden här och ger oss våra rättmätiga Power Suits.

Text av Louise Stigell

Louise är skribent, speldesigner och gamification-evangelist. Hon läses i speltidningen LEVEL, hörs ibland i P3 Spel, jobbar som digital strateg, driver bloggen myepiclife.net om spelifierad lifehacking och gränslandet mellan speldesign och personlig utveckling, twittrar som @louisestigell och är obotlig optimist.