Bioshock har tagit oss djupt ner i havet och högt upp i luften, men vart ska serien ta oss härnäst? Många skulle väl säga att de helst av allt ser att serien tar oss absolut ingenstans framöver och att Bioshock-resurserna istället läggs på något helt annat, men det lär ju inte hända. Så jag tänkte göra det bästa av situationen och slänga ur mig tre förslag på vart serien kan ta oss i framtiden.

1. Jules Vernes måne

Jules Verne var en festlig typ. Eller, huruvida han var festlig eller ej har jag egentligen ingen aning om. Men han skrev bra böcker! Eller ja, jag har egentligen bara läst En Världsomsegling Under Havet, men den var bra! Eller, helt okej. Ganska sådär om jag ska vara ärlig. Men jag glider ifrån ämnet!

Jules Verne skrev om spännande saker. Spännande då, eftersom han var en pionjär i scifi-genren, och kanske ännu mer spännande idag eftersom hans framtidsvisioner är så starkt färgade av tiden han levde i.

1865 publicerades boken Från Jorden till Månen, om en resa till månen strax efter amerikanska inbördeskrigets slut. Och precis så skulle jag vilja ha ett Bioshock. Sent 1800-tal, på månen. Smockfullt med alla de saker man trodde att månen kanske skulle vara smockfullt med på den tiden. Så klart bör det vara en berättelse om människors mörka sidor, först och främst, men ge mig gärna en hel uppsjö små lurviga, fjälliga och slemmiga måndjur att skydda mig mot. Det kan bli precis hur bra som helst.

2. Nazist-månen

Jag antar att vi alla hört de helt bananas teorierna att Nazisterna skulle ha gett sig av mot månen precis innan tredje riket föll och där suttit och väntat på att kunna återvända. En skrattretande konspirationsteori så klart (alla vet att nassarna stack till Brasilien och avlade fram Hitler-kloner), men tänk om det inte var det?

Jag tänker mig ett hopp ända fram till nära modern tid, för att låta månnazisternas samhälle helt sammanfalla i vansinne och incest. Det visar sig att de där flygande tefaten som svischat runt och kidnappat folk inte alls var små gröna (eller gråa) gubbar, utan istället bindgalna nazister på jakt efter de perfekta skallmåtten.

Om de tidigare spelen visat prov på människans ondska kan det här spelet bli riktigt mörkt. Jag vill inte ha de nästan humoristiskt mall 1A-onda nazisterna som vi sett så många exempel på de senaste åren, utan något mörkare och råare. Och framförallt: jag vill ha det på månen.

3. Kalla kriget-månen

”A small step for man, a huge leap for mankind.” Tveklöst några av tidernas mest välkända ord. Men hur väl stämmer det? Så klart var det en imponerande prestation att sätta folk på månen, men så här i efterhand kan jag inte låta bli att undra vad vi faktiskt uppnådde utöver att just sätta folk på månen.

Annat hade det varit om vi slagit rot där. Det var trots allt inte alls en otrolig tanke att människan snart skulle ha städer på ytan under de rymdrejsande åren. Jag vill se den drömmen bli sanning, med retromysig sextiotalsteknik, Nasas ikoniska rymddräkter och desillusionerade måninvånare, med benskörhet orsakad av den låga gravitationen, som tappat tron på sitt ärofyllda uppdrag och som bara vill hem till jorden.

Astronauter på ena sidan månen, kosmonauter på andra. Kalla kriget på månens yta, komplett med spioner och kärnvapenhot. En djupdykning i likheterna skillnaderna mellan kommunismen och kapitalismen under en era när det faktiskt inte var helt klart vilken ideologi som skulle gå segrande ur striden.

Ps. Månen är asball