Ofta när man spelar ett spel för att ge en åsikt finner man sig själv i en märklig position där man har en åsikt, men enbart verkar kunna formulera argument för den motsatta. Om ett spel är ganska dåligt (förutsatt att det inte är hjärnsmältande horribelt) så händer det inte sällan att man sitter där och lyfter fram de delar som faktiskt är ganska bra, både för sig själv och för andra. “Spelet är ju dåligt, men…” Kanske är det för att det är lättare att rada upp de fåtal saker som är bra, än den stora mängd saker som faktiskt inte är det.
Samma sak kan gälla för bra spel. Man kan tycka väldigt, väldigt mycket om ett spel, men bara sitta och prata om de få skavankerna som ändå finns. Det är ett märkligt beteende. Men jag hamnar där igen och igen. Så ock idag.

Tre saker i Ori and the Blind Forest som inte var så bra

(trots att spelet som helhet egentligen verkligen var det)

 

1. Utseendet

Hä blått

Hä blått

Vad säger han? Är han dum i huvudet? Ori är ju som balsam både för ögon och själ!

Kanske ni tänker nu. Och ja, ni har väl delvis rätt. Ori är verkligen inte fult. Men… designen är astråkig. There, I said it.

När spelet började var jag direkt såld. Det var grönt och lummigt och vackert. Men direkt efter öppningsscenen var det slut på den skiten och allting byttes istället ut mot en infernalisk jävla blåskala. Blå eld, blå skuggor, blå, blå vindar och vatten. En design jag är alldeles för bekant med och sedan länge trött på. Ser jag en blå låga till kommer jag att kräkas.

Missförstå mig rätt, Ori är som sagt långt ifrån fult. Långt, långt ifrån. Men designmässigt? Jag är besviken.

2. Storyn

Spoiler: det är ljus eller energi eller whatever

Spoiler: det är ljus eller energi eller whatever

Storyn i Ori and the Blind Forest är ungefär precis lika intetsägande och ointressant som spelets namn. Det är lite faux-panteism, en stor dos töntiga namn, en jävla massa ljuskristaller och energiströmmar och ljusenergi och kristallströmmar och kristallenergi och strömmar av kristalliserad energi i form av ljus. Snark så jävla hårt att min käke faller av.

Det enda som var bra med storyn i Ori var att den var lätt att ignorera.

3. Låsta områden

Ta ljusbollen INNAN DET ÄR FÖR SENT

Ta ljusbollen INNAN DET ÄR FÖR SENT

En av huvudpoängena med ett metroidvania är att det hela tiden går att backtracka och hitta nya saker på gamla områden. Nya förmågor ger möjligheten att ta sig till nya platser och hitta ny kul skit. Och mestadels gör Ori det här bra. Men perfekt är det inte.

Flera platser i spelet har du en chans att nå. Hittar du inte allt innan du når en specifik punkt på det området så är det för evigt förlorat. Vilket blir lite extra hånfullt längre in i spelet när man låser upp förmågor som gör att de gömda skatterna lyser upp på kartan. Plötsligt ser du vart du ska gå för att få tag i en dold uppgradering, bara det att det är omöjligt att ta sig tillbaka till det området. För den här typen av spel är det en dödssynd.

Länge levde jag på hoppet om att allt skulle låsas upp igen så fort man klarade spelet. Men tji fick jag: när man klarar spelet låser sig hela sparningen och den enda möjligheten är att spela om från början. Den avklarade sparfilen bara ligger där, med hånfull statistik som visar allt du missat. Det är inte okej. Inte någonstans.