Årets första LEGO-spel är ett faktum. Jag kan lova er att detta inte är det enda LEGO-spelet som kommer dyka upp under 2016. De är precis lika återkommande som herpes och pruttar. Det vill säga att de dyker upp i tid och otid. Ofta när en minst anar dem.

Då det redan finns ett spel vid namn LEGO Marvel Super Heroes känns det inte alls lika skoj att sätta sig ned med det här
Vad är då årets första LEGO-spel baserat på denna gång? Jo, nu har turen kommit till The Avengers att få sig sitt alldeles egna spel. Då det redan finns ett spel vid namn LEGO Marvel Super Heroes känns det inte alls lika skoj att sätta sig ned med det här, då det känns lite gjort. Jag har redan fått spela som Hulken, Ironman och alla de andra. För en av dessa spel största rolighetsfaktorer är just det att en får se karaktärer en gillar tolkas i LEGO.

Trots det så är spelet givetvis skoj att spela. Det är ju ett LEGO-spel och dessa har en tendens att alltid hålla en hög nivå. Jag har aldrig haft jättetråkigt med ett LEGO-spel. Vilket faktiskt är lite irriterande. För egentligen är LEGO Avengers inte mer än en axelryckning, men ändå sitter jag där och hamrar på x-knappen för att fylla min hjältemätare. Vilket jag nu har gjort sedan LEGO Star Wars som kom 2005. En kan tycka att det borde börja kännas lite upprepande att göra det, spel efter spel, men ändå kan jag inte riktigt tröttna. Det finns alltid småsaker som gör att varje spel har blivit lite av en ny upplevelse. Det handlar absolut inte om några stora och världsomvälvande saker, men det är alltid kul med något litet nytt inslag. Vem minns till exempel inte hur det kändes när det för första gången gick att spela i dynamisk splitscreen (LEGO Indiana Jones 2) eller när karaktärerna för första gången fick röster (LEGO Batman 2)? Men enligt mig så togs mycket av charmen bort med LEGO-spelen när figurerna började att prata, men det var iallafall något nytt.

Jag har alltså hamrat på den där x-knappen i 10 år? Då var det i en galax långt långt borta. Idag härjar jag i Marvels värld och i sommar skall jag tillbaka till den där galaxen långt, långt borta, då et nyligen, helt överraskande (OBS! ironi OBS!) utannonserades att det kommer att bli ett spel baserat på The Force Awakens. Sammanlagt är det 17 olika spel jag hittills har spelat, om en inte räknar dem jag har spelat till flera format.  Det är nästan lite sjukligt och om en vill, skulle en kunna börja konspirera om att det handlar om hjärntvättning från TT Games sida? Men det är något avslappnande med att sätta sig ner med ett LEGO-spel. En kan koppla på sin neandertalhjärna och sitta framför tv:n med halvöppen mun och lite dregel i mungipan och inte behöva bry sig ett dugg. Det kanske är just detta som är dessa spels storhet? Att de inte kräver så mycket av mig som spelare samtidigt som de ofta ger mig så mycket? För det kommer nog aldrig bli tråkigt att se de berättelser och karaktärer som en älskar tolkade i LEGO. Aningens upprepande, javisst! Men aldrig tråkigt.

De danska klossarna har flera år kvar inom tv-spelens sfär.