Precis som i stort sett alla andra som spelar TV-spel, sitter jag för tillfället och njuter av Nathan Drakes fjärde äventyr (Okej, femte, om en räknar med Golden Abyss, men den enda jag känner som har spelat det, är jag själv). Uncharted 4: A Thiefs End är förmodligen det bästa äventyrsspelet jag någonsin har spelat. Men det är även det äventyrsspel som jag hade hoppats på att aldrig få spela.

I och med 2011 års Drakes Deception, var det nog inte bara jag som kände att Uncharted-sagan var färdig. Sen när The Last Of Us tog oss alla med storm, så stod det ännu mera klart att Naughty Dog var redo att lämna herr Drake för gott. När en även tänker på deras vana att köra en trilogi per maskin, Crash Bandicoot till Playstation 1,  Jak and Dexter till Playstation 2 och då Uncharted-serien till Playstation 3, så vore det enda logiska att Nathan fick slå sig till ro efter Uncharted 3. Men icke sa nicke.

Nu är det viktigt för er att veta, att jag i skrivandes stund ännu ej har sett eftertexterna rulla i A Thiefs End (är på kapitel 18), men som jag har förstått det så skall detta äventyr knyta ihop Uncharted-säcken på ett bra och värdigt sätt, men som sagt, då jag ej själv sett hur det slutar kan det vara som så, att det finns något där som påvisar något helt annat. Men för att resten av min text skall fungera måste vi nu utgå ifrån att Naughty Dog är helt färdiga med Nathan Drake. Vilket de förmodligen var, redan efter Drake’s Deception. Men de behövde Nathans hjälp med en sista sak. En skulle kunna säga att de helt ohämmat har utnyttjat Nathan. Jag tror nämligen att de har använt honom till att testa en rad nya idéer inför sitt nästa spel. Uncharted 4 är helt sonika ett beta-test inför vad som komma skall. Det är särskilt tre saker med Uncharted 4 som får mig att tänka i dessa banor. Låt mig förklara.

Det öppna landskapet

Uncharted 4 är utan tvekan det spel i serien som känns mest fritt och öppet. Det erbjuder inte alls samma frihet som i exempelvis Rise Of The Tomb Raider, men det är inte på långa vägar lika linjärt som sina föregångare. Jag kan känn att det faktiskt är jag själv som styr över hur jag skall ta min an de olika scenarierna. Änterhakens intrång i spelserien förstärker också den frihetskänslan. Det är ingen Batman-änterhake direkt, som kan greppa tag i stort sett allt och ingenting, men ändå så är det tillräckligt för att ge ett sken av en mer öppen spelvärld. Detsamma gäller för de partier då en färdas med bil eller båt.

Samarbetet

Vilka jävla samarbete tänker du nu? Uncharted 4 är för bövelen ett singelplayerspel? Visst är det som så, men aldrig tidigare har jag upplevt att en AI-karaktär har känts så levande som de gör här i Uncharted 4. Flertalet tillfällen är det som om jag skulle ha suttit bredvid en kompis och vi tillsammans lyckas med att stealth-killa och headshoota badguys. Det är som om Naughty Dog vill få oss som spelar att få smaka på hur ett sådant här äventyr skulle te sig om en spelade det tillsammans med någon?

Hattarna

Vid ett tillfälle i spelet får en möjlighet att sätta på Nathan olika slags huvudbonader.

nathanhelmet

Så vad är det då det öppna landskapet, den fejkade känslan av samarbete och huvudbonaderna säger mig? Vad är det för en genial spaning jag har gjort? Vad kommer Naughty Dogs nästa spel att vara för något?

Jo, det kommer vara ett co-op baserat äventyr som utspelar sig i en öppen värld, där saker en kan sätta på sitt huvud, t.ex hattar av olika slag, kommer spela en stor roll.

Glöm inte var du läste det först!