Att kombinera Total War med Warhammer är att kombinera två veteraner i sammanhanget. För 16 år sedan släpptes det första Shogun: Total War. För cirka 25 år sedan såg Warhammer för första gången dagens ljus. Det handlar alltså om två populära titlar, med varsin trogen fanskara. Men trots att både Total War och Warhammer handlar om strategi och krigföring, är det ändå två relativt olika publiker som har lockats av de respektive titlarna. Med Warhammer kan man vältra sig i maffiga fantasymiljöer, utforska nya fantasyarter och påhittade vapen. Total War har, i sin tur, istället kanske lockat folk som intresserat sig för historia, oavsett om det handlar om japanska Shogun-väldet eller militära fraktioner i Europa under medeltiden.

Men nu har alltså spelstudion Creative Assembly valt att förena dessa två, med den något bökiga titeln Total War: Warhammer. Resultatet? Ett förvånansvärt bra och roligt spel. Personligen har jag mer erfarenhet av Total War-serien än av Warhammer och måste, med handen på hjärtat, säga att jag på förhand var något skeptisk i att implementera de fantasyinslag som Warhammer representerar i serien. Men det fungerar, som sagt, alldeles utmärkt.

total_war_warhammer

Creative Assembly har valt att inleda med fem stycken olika fraktioner från Warhammer-världen: The Empire, Dwarfs, Green skins, Vampire counts och Chaos. De har alltså valt att strama åt antalet spelbara fraktioner något, vilket dock inte gör någonting, då de är såpass olika varandra att det fortsätter att vara utmanande och intressant. Beroende på vilken av fraktionerna man väljer att spela, måste man nämligen spela på relativt olika sätt. Som The Empire måste du vårda dina diplomatiska kontakter, Dwarfs är defensiva och Green skins börjar att strida internt om du inte håller dem igång på slagfältet. De har alla olika fördelar och olika nackdelar. Det är någonting som är nytt för Total War, där man i tidigare spel främst slagits som olika historiskt verkliga nationer, men med rätt samma förutsättningar oavsett.

Det som ett inbitet Total War-fan istället kommer att känna igen är helheten. Som tidigare Total War-spel har du två stycken lägen: en kampanjkarta som baseras på turordning och stridssekvenser som sker i realtid. The Empire, människorna, påminner även en hel del om tidigare Total War-spel, vilket skapar ett tryggt litet nav om man, som jag, känner att jag är på lite främmande mark när det kommer till Warhammer. Ett stort plus i detta fall är AI:n i kampanjläget, som känns mycket mer välutvecklad än tidigare. Den tar taktiska beslut som känns realistiska, där den i tidigare Total War-spel kunde besluta att starta krig med mig trots att vi hade goda diplomatiska förbindelser. Ytterligare ett stort plus till Creative Assembly som äntligen verkar ha tagit tag i Total Wars stora problem med kraschar, då det inte händer fullt lika ofta som man (tyvärr) är van vid från tidigare spel.

total_war_warhammer2

Någonting som är överhängande viktigt att komma ihåg med Total War: Warhammer, märks redan i spelets titel. Total War kommer först, sedan kommer Warhammer. Jag vågar nog gissa att detta är ett spel som är enklare att komma in i om man är van vid Total Wars spelmekanik, medan ett Warhammer-fan kanske inte känner igen så mycket mer än de olika fraktionerna och bakgrundshistorien. Detta är ett Total War-spel och det är det till 100 procent. Warhammer-inslagen skapar en stor variation och en hel del krydda i och med att bakgrundshistorien blir viktigare och mer välutvecklad, vilket i sin tur innebär att spelet vågar lämna sina föregångares invanda hjulspår. Den gamla giganten Warhammer har helt enkelt bidragit till att Total War äntligen känns nytt och spännande igen.