Retroresan

Retroresans avsnitt i Juni utgår

Hej kära retrokamrater!

Tyvärr måste vi meddela att morgondagens avsnitt utgår. Mycket har hänt för Anders under våren och tiden har inte funnits alls till att spela eller förbereda avsnittet det minsta. Duon har därmed bestämt sig för att hoppa över månadens avsnitt, och istället släppa det under juli månad.

Vi hoppas att ni har förståelse för detta beslut och att ni kommer tillbaka i juli med samma entusiasm som alltid.

Ny kommentarsdeadline är den 22:a juli och avsnittet kommer ligga i era podcastappar den 29:e juli.

Glad midsommar på er!

//Anders och Samson

Kommentarer

  1. Bubbowie skriver:

    Jamen då hinner jag ju spela klart spelet ändå. inget ont som inte har något gott med sig.

  2. Fiskpinnen skriver:

    För er egen skull, kanske bäst att avskaffa utsatta släppdatum för säsong 4:a, släpp när ni är redo? Vill inte att ni ska behöva känna ångest för att inte hinna i tid. <3

    Får kännslan av att gå från varje vecka till varje månad kanske inte ledde till mer tid utan att ni ändå får stressa ihop avsnitten kvällen innan släpp ändå!

    Sköt om er och ha en supersommar!

  3. Olov L skriver:

    Nästan alla poddar tar någon form av sommaruppehåll, så för mig är det bara skönt att få ett avsnitt av RR när poddbristen är som störst! 🙂

  4. T4 Was Here skriver:

    Okay, tänker posta min review här i mon ändå.

  5. T4 Was Here skriver:

    (Tur att ni blev försenade så att jag hann få in den i tid >:3c )
    Ahh Shadowrun~ Vilket jävla coolt koncept! Tror att jag först hörde talas om det i antagligen gamal RPG tidningen Codex(R.I.P) eller Super PLAY(R.I.Px2)
    så när jag hittade i den långa listan av SNES roms jag fick på CD av min gammla BFF blev jag rätt pepp. (eller så var det tvärt om… kommer inte ihåg)
    Men var det nått bra?
    Well, lets see hur min retrospektiva retroresa var.

    Presentation: Den bästa biten av hela spelet. Från första sekunden sitter cyberpunk känslan, Bladerunner ”inspirerad” skyline följt av en Megaman 2 scroll upp ett hus tak till rövsparkande musik. Som jag först trodde var från Flashback innan ni sa vad som skulle spelas. Aw well, futuristisk Technosynt som futuristisk Technosynt I guess.
    Fast en av låtarna på minner mej om denna låt från JP2:the chaos continues: https://www.youtube.com/watch?v=QxbL3ytx83g
    Dom använder väl samma flöjt sampling.
    Ingame grafiken är utmärkt om lite rörig men full av personlighet i både design och animationer.
    Fast det tappar lite på att vissa ansiktes bilder återanvänds lite för ofta. Men att se folk på gatan gå runt och inte get ett fuck om att det står cowboys på taket och skjuter på en är jävligt roligt. Det är ju lite Earthbound över hur jävla randow fiendernas. Det här är dom dödligaste kikhålen sedan Total Recall på nes!
    Och det jag har sett av den svenska översättningen verkar rätt bra om full av ”swerish”.(Så sugen på att posta ett klipp från ”svenska” Cyborg009 dubben här.)
    Plus originalet är minst lika vag om vart man ska… Bara så ni vet alltså.

    Spelmekanik: Att springa runt och prata funkar bra men så fort man ska göra nånting annat så blir det ärligt talat rätt kasst.
    Att pixel hunta utan någon aning om vart man ska eller behöver göra är inte kul i dom bästa peka-klicka spel, särskilt inte med D-pad och grinding.
    Och att slåss är lite som att spela Bastion’s Torn form med en rostig skit pistol som bara träffar nån gång i bland när man har tur med numren. Och vad jag har set på let’s plays så blir det inte bättre…
    Och visst är dialog systemet cool, tills man får typ 30 ord att fråga folk om.

    Livslängd: Eftersom jag inte har klart det än, så håller det nog rätt länge… Men det verkar vara en en gångs historia. Som börjar jävligt hårt med en spar punkt bakom en låst dörr. Lättare än Mega-Drive iallafall. Kom ingenstans när jag testade dess rom. (Men man fick välja klass i den. For what its worth)

    Summering: Ett kul och intressant peka och klicka rollspel som på grund av sin hemlighetsfulla tröghet är bättre att se som lets play.

    Pizzabetyg:
    På pappret så är det just en grym smak fusion.
    Som Guldfågels Kyckling kebab Pizza med Felix Vitlökssås, oregano, champinjoner och ananas på sån där gammaldags Pizza deg som är lite mer som scones som finns i gammal kokböcker från 60-70 talet.
    Vilket farmor gjorde när jag sa att kebab var gått på Pizza och hon ville testa själv. Blev jävla nice.
    Men nu skulle nått liknade köpas på en pizzeria. Vars gamla Pizzabagare vill var mer modern och har skaffat sej en beställning dator.
    Fast inte en sån där ball med tryck skärm som finns på t.ex Max utan nån gammal skrot dator som använder en trackball istället för mus, som inte funkar, och man kommer bara så långt med flottiga tangenter.

    Och när man går för att hitta bagaren så finner man sej i en mörk framtid full av skjut glada magi-punkare vart man än går.
    Som tur är så har jag i denna framtid kunnat uppgradera mej till min cyber-ladybug-fursona, så att skjuta ihjäl slynglarna med blixt-kanoner i mina extra armar är inga problem!
    (för varför hugga av ett par helt okay armar när man kan göra en Doc Ock och fixa fler, kanske med men massa extra ögon, ett par känslespröt i reserv, solcells vingar att driva allt som kan fällas ihop bakom ett ryggskal, exo-ben med klor att stå stadigt på och ett hjärn-boost-chip för hålla reda på allt.)
    Fast dom räcker bara så länge, så med pengarna jag lootade från punkarna lejer jag en shotgun’s viftans hacker Ork för att se om han kan hjälp mej leta.
    Men efter en kyrkogård full av ghoul zombis, ett cyberspace rutnät full av osynliga attackers och en jävla massa döda hitmen är vi forfarade fast i först området…
    Så jag får well skit i pizzan och suga grön kuk istället~ Mmmm…
    (Kom på pizza historien först, märks det?)

    Förresten, vill ni ha mer och bättre Shadowrun så finns den nya serien i trio pack på steam. Har ungefär samma stridssystem som X-Com fast i ett rollspel som påminer mej om först NeverWinter Nights.
    Also Jake Armitage återkommer i Returns!
    Och dom dra en vits om hur detta spelet slutade vagt. Haha, Nice!

    Det finns också ett Sega CD Shadowrun spel som bara kom ut i japan och är anime as fuck: https://www.youtube.com/watch?v=UKzt8YU24OU

    Tills nästa gång.
    -T4
    P.S
    Ni kan skippa det som är inom parenteser.
    Go’natt!

  6. Per skriver:

    Hej!
    Vad bra ni inte stressar fram avsnitten!
    Bättre att de får ta den tid det tar! =)

    Shadowrun spelade jag för länge länge sen.
    Minns jag tyckte det var ashäftigt att spelet var på svenska.
    Gryma miljöer! Dock använde jag bandaget i början på mig själv istället för gubben som var skadad. Tog ett bra tag innan jag fattade vad som hänt och virra omkring och leta. Kikade tillslut i en pappersguide som jag sedan följde till punkt och pricka genom hela spelet (Tokfusk! Men måste man spela igenom ett fett spel så måste man ibland =) )
    (Vad tycker ni om att följa guider och walkthrough mm? Spel som man vill spela igenom fast tiden inte riktigt finns?)

    Ska försöka mig på ett pizzabetyg här:

    Eftersom det är ett äldre spel så borde ju pizzan bli en av dom första pizzorna man ätit. Så det blir en köttfärspizza där grunden till pizzan är från Australien och svensk god köttfärs.

    Tack för mysig podd!
    Kram Per

  7. Mr Nintendo81 skriver:

    Jag hittade retroresan i början av juni 2016 och har klämt flera avsnitt om dagen och nu är det 12 juli och jag har 76 avsnitt kvar till det senaste.
    Det är jättekul att sitta och lyssna på avsnitten från 2010 där ps3 , Wii och Xbox 360 är det senaste på marknaden och själv sitter man med ps4 och wii U.
    Dubbelretro blir det.
    Jag lyssnade på första avsnittet och tänkte ja va fan man får väl ge det en chans och nu när man har lyssnat på denna pod varje dag i lite drygt en månad så kan man inte sluta helt enkelt.
    Spelen ni spelat är en bra blandning av sånt jag själv spelat och inte spelat men det är helt underbart kul att ha er i lurarna och nu är jag på ” en fysisk historia” 11 februari 2011 och kämpar på för att hinna ifatt.
    Jag kommer nog att både kommentera och spela spelen med er framöver och om det är shadowrun som är det senaste så kan jag bara säga JÄVLAR VA KUL DET ÄR!!

    Vi hörs , jag är snart ikapp

  8. Philip skriver:

    Precis, håller med! Har inga som helst invändningar mot att podden får ta den tid den behöver. Inte ska ni behöva stressa eller känna ångest inför snäva deadlines. Spel ska vara kul.

    Jag hade faktiskt ett gammalt svensköversatt Shadowrun i hyllan hemma så har under de senaste veckorna haft väldigt roligt åt språkbruket i spelet. Fick dock tidsbrist även jag och i slutändan fick det bli en hel del youtubeande så har säkert missat en del.

    Såhär tyckte jag:

    Grafik
    Det är en pessimistisk framtidsvision i noir-stuk som målas upp för oss, en framtid där livet i slummen fortfarande är lika miserabelt som idag trots fantastiska teknologiska framsteg. Jag hade trott att jag skulle klaga på allt det brungråa och önska mer neon men på den här resan gjorde sig den smutsiga settingen förvånansvärt bra.

    Det som jag tar med mig mest från det här spelet presentationsmässigt är nog alla snygga animationer på karaktärerna. De rör sig som om de hörde hemma på en PC i något slags Lucasarts-spel men här är de på Supernintendo och de är mer uttrycksfulla än i de flesta samtida JRPGn. När mina beslut som spelare manifesterar sig som välregisserade handlingar utförda i realtid av lille Jake blir det också mycket lättare för mig att bonda med honom. Bra visuell feedback på alla kommandon!

    Ser inte Jake väldigt mycket ut som Batou från Ghost in the Shell förresten? Fast den filmen kom efter spelet så det måste vara en slump. Kan inte riktigt bestämma mig för om han ser tuff eller helt tokig ut, och vet inte om det blir bättre med brillorna av/på!

    Stort fan av det isometriska (dimetriska, trimetriska?) perspektivet! Karaktärerna ser nästan ut som små actionfigurer som springer runt i en miniatyrvärld. På något vis fångar det känslan av att sitta med små Micro Machines som en tittar ner på. Ett Shadowrun playset hade nog gjort sig bra i det gamla pojkrummet tror jag, hade säkert funkat perfekt med att låta några turtlar gästspela som orcher i Seattle år 2050 🙂

    Ljud
    Pistoler smäller som de ska, hundar skäller och fiender ger ifrån sig riktiga avgrundsvrål när de stupar men jag skulle gärna velat höra mer stämningshöjare under spelets lugnare partier. Kanske något ventilationssystem som pyser ut ånga, regn, trasiga gatlampor, ljudet av tangentbord som smattrar osv. Istället får spelets soundtrack sätta stämningen och det gör den med blandat resultat.

    Musiken bleknar nämligen i jämförelse med hur det låter i Megadrive-versionen som nyttjar Megadrivens sound och låter som någon slags skramlig Berlinsk minimal-wave med industri inslag. I den här versionen känner jag att jag får för mycket funk i min punk! Det är väldigt mycket ”schlapping da bass” och när jag går in i en strid känner jag mig som
    Jerry Seinfeld som går in genom en dörr. Alternativt som att jag är med i någon buddycopfilm (vilket förstärks av den svenska översättningen som känns väldigt 80-tals Stockholms dialekt a la filmen ”En Stockholmsnatt”).

    Att stridsmusiken startas om vid varje eldstrid gör soundtracket också på tok för repetitivt med tanke på att det sitter krypskyttar i varenda gathörn.

    Men jag tycker det låter charmigt ändå och vissa låtar tycker jag är riktigt vassa, som den lugnare melodin när en pratar med hunden, tex.

    Gameplay
    Systemet när en går omkring och frågar NPCs efter ledtrådar och avancerar i dialogen genom att prata om olika nyckelord som låses upp känns spännande till en början men blir snabbt långdraget när du för elfte gången frågar om en NPC gillar att dricka iste.

    Det här var ett spel som blev lättare att tycka om ifall en hade en walkthrough att tjuvkika i emellanåt, dels för att flaggningen inte är så värst tydlig och dels för att tips om karma-grinding fick de tradiga eldstriderna att gå lite mer smärtfritt förbi.

    Eldstriderna i det här spelet är verkligen precis vad som länge höll mig från att prova på RPGs. Två små gubbar som står och turas om att skjuta varandra rakt i bröstet tills den ena faller. Bara att sitta och klicka och titta på siffrorna. Nä, fy, vad är behållningen här?

    Hackandet är MS-röj. Alltså, nej. Bara nej. Jag vill ju vara cool när jag hackar, kolla på hur de löste det i Megadrive versionen, det var awesome!

    Kontroll
    Att behöva sikta och klicka på alla objekt med en muspekare styrd av en D-pad är så fruktansvärt frustrerande! Speciellt när det är lätt att råka ta exit istället för use eller om du är beskjuten samtidigt som du försöker interagera med något. Tänk om de hade haft en duktig interaktionsdesigner på teamet när de gjorde spelet, det hade säkert kunnat bli jättebra! Undrar också om det skulle gå att spela med mus på något vis? Det fanns ju en mus att köpa till Supernintendo.

    Summering
    Skitcoolt koncept och stor värld att förlora sig i men tyvärr inte jättekul i praktiken. De stunder när jag trivs som mest framför spelet är efter striderna, hackandet och letandet efter nyckelord, alltså när jag kommit förbi de jobbiga gameplaymomenten och storyn avancerar. Och då är det ju inte mycket till spel.

    Shadowrun verkar vara något som jag ska dyka djupare in i men jag tror inte det här spelet representerar serien när det är som bäst. På 16 bitars föredrar jag Megadrive varianten men den har sina egna brister den också. Hittills har jag haft roligast med Dragonfall som släpptes på Steam för ett par år sedan.

    Pizzabetyg:
    Pizzasalladen ovanpå kartongen var av samma färg som en TV-skärm – inställd på en död kanal. Du sträcker ut din hand och PizzaRunnern, som verkar rutinerad, ser även till att du får bearnaise såsen brevid, genom en slang som leder rakt in i blodomloppet.
    “Själv är jag inte längre rädd för att överdosera det där” säger PizzaRunnern. “Du förstår, det är som om min kropp utvecklat någon slags bea-brist!”

    Det var ett Seattle skämt men inte med en Seattle röst. Du undrar varför så många i den här stan verkar prata som ungdomarna i filmen En Stockholmsnatt. Du kommer inte riktigt på något bra att svara så du frågar vad PizzaRunnern kan säga dig om drycken ISTE. PizzaRunnern rynkar på näsan och frågar om du blev hjärnbränd efter att ‘gorillorna’ sänkte dig i gränden.

    Efter du fört över dina Nuyen och han gått sin väg slår du dig ner i lägenheten med din pizza. En oxfiléliknande historia där de använt klonat kött och bagaren haft tid på sig att vara fåfäng med uppläggningen. Det slår dig dock tidigt hur svår pizzan är att äta pga den bångstyriga manövreringen med den nya bioniska armen du just köpt på svarta marknaden. Dålig karma kanske. Det blir inte heller bättre av att annanasen som gömmer sig under det artificiella osttäcket behöver undvikas likt minor i MS-röj. Men det går ner. Du har ändå en alldeles särskild förkärlek till den här sortens pizza och den kan gärna få vara lite krånglig så länge den är unik och charmig.

    P.S

    Titta! Jag hittade en jättefin live action video:
    https://www.youtube.com/watch?v=_PnrIlyZpM8

    P.P.S

    Har ni spelat något Pokémon GO då? Jag lyssnade en gång till på ert pokémon avsnitt häromdagen i och med den pågående pokémon vågen och tänkte på om ni blev indragna nu igen, ni hade ju inte så mycket relation till spelen innan så vore intressant att höra om ni kör nu. Jag hade förresten jättekul åt att ni råkade kalla Bulbasaur för Beelzebub 🙂

    D.S

Skriv en kommentar