Krönika

Pepphörnan – och sen då?

 

I ett par år har Svamppod haft ett segment som instiftades och döptes av Anders, och det har tillsammans med Extrapodden blivit min bäbis. Då och då flaxar jag förbi i ett podavsnitt, sätter mig ner en stund och pratar om spel vid horisonten som jag peppar för – men antagligen aldrig kommer hinna spela. Spelen har varit såväl stora som små, men poängen har alltid varit att de ännu inte kommit och att det funnits en förväntan inför dem.

Själva segmenten har varit en snabb summering av utgivare och plattformar, lite om handling och genre och SEN har referensbonanzat dragit igång, ojojoj…! Eftersom en pod inte är ett visuellt medium så har det gällt att så detaljerat som möjligt måla upp hur spelen ser ut och vilka intryck och känslor de väcker, och där kommer referenserna väl till pass! Det har kopplas an till konst, film, musik, och jag kan under en pod ha nämnt Eyvind Earle, Goonies, Wes Anderson, kåkstäder, Twin Peaks och Henri Rousseau utan en tillstymmelse till rodnad eller skam. Det ska helt enkelt flexas kulturella muskler och visas att här, här ser ni den i redaktionen som referenspissar längst!

Hur gick det sen för de här spelen? Många av de som nämnts har varit indieprojekt på Kickstarter, andra har varit etablerade studiors lite smalare projekt. Ett av dem, Alien Isolation, gick rent av och blev det årets GOTY på Svampriket.
Firewatch har inte gått många förbi, Sailor’s Dream blev ännu ett uppskattat, men av många ansedda som ett lite tunt mobilspel från svenska Simogo och Banner Saga släpper snart sin tredje del.
Jag har valt ut fem av de lite mindre kända spelen och följer upp hur det gått för dem. Hur ser de ut, var kan vi spela dem, kom de ens ut överhuvudtaget?
Pepphörnan återbesöker fem darlings.

Jotun


Vikingaspelet där du som huvudrollen Thora dött en ovärdig död, och därför måste imponera på gudarna för få att komma till Valhalla. Gissningsvis kan Thoras enorma yxa komma väl till pass. Spelet känns som ett handritat, norskt God of War, där du tar dig an bossar hundra gånger större än dig själv, och finns till Wii U, PS4 och Xbox One. Alla vi som älskade Valhalla-serierna som små (och stora) får här en kargare och vuxnare tolkning av den nordiska mytologin.

Heart Forth Alicia


Det här spelets grafik jämfördes med såväl FFVI och Chrono Trigger, och ja, ordet ”pixelperfektion” kan ha halkat över mina läppar. Ett otroligt ambitiöst, vackert och välljudande spelprojekt som faktiskt fortfarande finns på Kickstarter, och jag tycker det är värt såväl en titt som en peng. Både handlingen som stilen känns mycket större och kraftfullare än vad vi är vana vid i ett modernt pixelspel, och jag hoppas innerligt att vi en dag kommer kunna recensera det här spelet i Svamppod, för det ser ut att vara en guldklimp.

Lumino City


Det är något som får det att bli varmt i magen och pirra i fingertopparna när vi hör ordet ”handgjort”, och mer handgjort än Lumino City kan det nog inte bli. En stor modellstad byggdes i verkligheten som har sen filmats och fått animerade karaktärer, och det är ingen mörk, ångestladdad Skrotnisse-stad det här (fast jag älskar förvisso Skrotnisse) utan den ser ut som ”en kåkstad som brakat rakt igenom en cirkus” för att citera vad jag sa i podden. Lumino City finns till Apple, iOS och Windows, och jag varnar redan nu för att du med jämna mellanrum kommer behöva släppa telefonen eller paddan för att slå händerna för munnen och kvida: ”Ååååh…!”

Knights and Bikes


Ett spel som görs av två killar, som uppger att de två största källorna till inspiration har varit Earthbound och the Goonies. Say no more, say no more! Stilen är härligt klipp-och-klistra och precis lagom scruffy, och handlingen är klockren, två barn ska rädda sin lilla byhåla från undergång, och till sin hjälp har de bland annat en gås. Kickstartern avslutade i mars 2016, och vi väntar ivrigt på att få se det färdiga resultatet, och det är bekräftat att det ska släppas på PC, Mac och Linux och det ryktas även om att vi kanske kommer få se det till PS4.

The Artfull Escape of Francis Vendetti


Om vi pratar om att spelen Braid, Fez och Super Meat Boy gav gemene man en relation till indiespel, så kan vi stillsamt konstatera att The Artfull Escape måste vara det bästa visuella exemplet av just ordet ”indie” i spel. Vi nästan kvävdes av referenser när det togs upp i podden, för det här spelet är refensporr. Förbaskat snygg sådan, och det har fått grönt ljus på Steam och ska ha funnits spelbart på Pax i oktober förra året, så vi väntar tålmodigt på denna pastelliga bastard, avlad av Scott Pilgrim och Wes Anderson.

Det var några godbitar ur den färggranna godisskål som är Pepphörnan, och det dröjer inte länge förrän ni hör mig i en Svamppod, fnittrig av förväntan på kommande spel och fulltankad med nya referenser!

Kommentarer

  1. Dave Lister skriver:

    Bra artikel med lika trevliga spel, en liten invändning angående plattformar:
    I delen om Lumino City, borde du skriva macOS istället för Apple (eftersom Apple bara är företaget och dom även gör iOS som du nämnt), precis som man bör skriva Windows istället för PC (som du skrev i Knights & Bikes), PC står trots allt bara för Personal Computer, som allt som kör macOS, Linux och Windows faktiskt är.

    Ett spel jag själv väntar på med spänning är spelet Eitr (http://eitrthegame.tumblr.com/), ett sorts Dark Souls i pixelskrud som utspelas i Nordisk mytologi (så vitt jag vet).
    Förhoppningsvis kommer det ut nån gång under detta året (hoppas jag iaf)!

  2. Jimmi skriver:

    Kan även tipsa om Hollow Knight det ser ut som ett spel du skulle älska stilen på

    http://m.ign.com/videos/2017/02/12/hollow-knight-release-trailer

Skriv en kommentar