I ett litet, mörkt och dunkelt rum där du knappt kan urskilja vad som är vad, vaknar ett litet barn upp. Du vet inte det här just nu, men barnet framför dig, iklädd den solgula regnjackan heter Six och har huvudrollen i den här bisarra historien du ska få ta del av.

Det är inte mycket du vet när Little Nightmares startar, men vad du faktiskt vet är att barnet framför dig är ensam på en plats där hon inte borde vara, ett ställe som kallas The Maw. Du vet inte heller varför Six befinner sig där, men en sak kommer du snart bli väldigt säker på, du måste hjälpa Six att ta sig därifrån!

Världen du nu har framför dig är som du säkert förstått nu en mörk och otrevlig plats, inte allra minst för ett litet barn. Men barnet framför dig är inte som andra barn du har träffat, Six är en kavat och målmedveten liten individ som vet precis vad hon vill och tänker inte ge upp utan en kamp.

Little Nightmares är ett spel med en enorm och väldigt speciell sorts skönhet. Det är inte ofta det kommer ett spel med sådant mörker och misär men som samtidigt är så enormt vackert som det här spelet ändå är. Varje knakande fotsteg eller knarrande dörr hjälper till för att skapa den obehagskänsla som är så stark igenom hela spelet.

Little Nightmares är ett spel med en enorm och väldigt speciell sorts skönhet
Att fly från denna plats, The Maw, är det enda som är viktigt för Six, och det enda sättet att göra det är genom att springa mellan föremål, gömma sig och smyga bakom ryggen på varelser. Ser de dig innebär det en säker död, och du är Six’s enda hopp.
Via kluriga pussellösningar med hopp, klättring och spring tar sig Six från rum till rum för att till slut, förhoppningsvis, ta sig ur denna febriga mardrömsvärld.

Jag må personligen romantisera skräckgenren på en nivå som många människor inte förstår, men jag tror att de flesta kan titta på Little Nightmares och se, i alla fall en liten del, av allt det jag ser när jag spelade igenom det här spelet.

Kocken är det monster som vi som publik fick ta del av och förfasas över först ifrån Six bisarra värld. Du kommer in i rummet med den stora varelsen med en köttyxa i handen. Du vet att du måste ta dig förbi osedd. Men hur? Du smyger omkring i rummet allt eftersom Kocken rör sig omkring, och när du tror att du tagit dig förbi den, upptäcker du att Kocken har en också köttyxebeväpnad tvilling, och pussellösandet tar en ny vändning.

Spelet dras emellanåt med alldeles för långa laddningstider, ett ibland lite frustrerande perspektiv och oprecis spelkontroll, men det gör mig ingenting. Jag vet egentligen inte mer om Six, varför hon befinner sig i The Maw, eller varför hon måste fly, men en sak är säker, det är få spel som fått mig att le, av såväl välbehag som obehag som Little Nightmares.