Varje torsdag letar vi fram ett guldkorn i vårt stora arkiv. Dagens inlägg, signerat Linus, publicerades ursprungligen 14/10 2014.

Alien: Isolation är ett survival horror-spel i Alien-franchisen, baserad huvudsakligen på den första filmen i serien. Spelet utspelar sig mellan de två första filmerna och följer Ellen Ripleys dotter Amanda Ripley.

Alien: Isolation

Bild hämtad från Wikipedia.

Spelet utspelar sig på en nedgången rymdstation, där Amanda ställs mot androider, mänskliga överlevare och, så klart en av seriens namngivande rymdvarelser. Spelet innehåller vapen, men då de har begränsad ammunition och inte är effektiva mot rymdvarelsen är spelets huvudsakliga spelmekanik baserad på att gömma sig och smyga.

Spelet innehåller ett craftingsystem där spelaren kan använda föremål som finns spridda i spelvärlden för att konstruera vapen och redskap att använda mot spelets fiender. Spelaren har även tillgång till en rörelsedetektor som används för att lokalisera faror i omgivningen.

Puh. Det där var plågsamt.

Ovan har ni en del av en recension av Alien: Isolation. En fullständigt objektiv recension. Det finns inte ett uns av åsikt eller partiskhet när den. Det är bara rena fakta om spelet. Utmärkande för texten är även att all information är direkt tagen från Wikipedia. Jag hade kunnat skriva precis den där texten utan att ens ha rört spelet.

Aliens: Colonial Marines

Det går inte att objektivt säga att Alien: Isolation är bättre än Aliens: Colonial Marines.

Bra, dåligt, roligt, snyggt, fult, välgjort, ballt. Åsikter. Subjektiva iakttagelser. Något som absolut inte hade kunnat finnas med i en objektiv recension. Objektiva recensioner innehåller per definition enbart fakta. Och texter baserade enbart på fakta må ha sin plats här i världen, men det är inte inom kulturjournalistik.

Ändå dyker argumentet upp igen och igen. Det tar sig lite olika former*, men grundbudskapet är detsamma. ”Ge oss objektiva recensioner”.

Den här diskussionen har vi haft förr. Vi har pratat och skrivit om det, men vi fortsätter höra krav på objektiva recensioner. Vi har gissat att det i alla fall delvis kan förklaras med att folk i själva verket menar ”opartiska” recensioner, och inte objektiva. Men frågan är, vad är en ”opartisk” recension?

Att man inte ska ha en koppling, ekonomisk eller personlig, till ett spel eller spelföretag man skriver om är självklart. Det är så uppenbart att det inte ens behöver sägas (fast vi passar på att säga det med jämna mellanrum ändå, för säkerhets skull). Men den typen av partiskhet har vi gjort allt vi kunnat för att undvika här på Svampriket. Så det kan väl inte vara det folk vill ha?

Animal Crossing

Tommy älskar. Vi andra fattar inte ett smack.

Menar de att recensenter ska gå in utan förformulerade preferenser? Det vill säga, inför en bilspelsrecension ska recensenten inte ha en förkärlek för eller hysa ett agg mot genren? Här kan jag visserligen se något av en poäng, men samtidigt är det fruktansvärt problematiskt.

Anders recenserar NHL och Tommy recenserar Animal Crossing. Det är bara så det är. De har båda en enorm förkärlek för serierna, så de är partiska. Deras recensioner kommer mest troligt att bli mer positiva än om jag hade skrivit dem, eftersom jag inte fattar grejen. Och det är bra. Så måste det vara. För personer som är intresserade av den typen av spel vill veta vad andra personer som är intresserade av den typen av spel tyckte om spelet.

Samtidigt kan det finnas ett värde i att ett spel recenseras av någon som inte uppskattar genren, också. Som när Ludde recenserar Forza Horizon, trots hans aversion mot bilspel, och älskar det. Det säger något, något annat och kanske något mer än om spelet hyllats av någon som älskar bilspel sedan tidigare. Det säger att det här spelet gör något annorlunda och att det kan vara värt att testa även för andra som saknar bilspelsintresse. Partiskhet som är bra, helt enkelt.

Bröst.

Inte ett problem? Nämen vad trevligt för dig.

Vilket tar oss till den där andra formen av partiskhet folk gillar att ta upp. Politik. Ingen politik i spelen, spel ska bara vara kul. Men som vi sagt igen och igen, politiken finns i spelen, redan. Som alla kulturella verk är spel politiska enbart genom att finnas till. Hur de representerar samhället och människor i det. Kön, ras, etnicitet, sexuell läggning, religion, what have you. Hur de skildrar poliser, soldater, terrorister, hjältar, skurkar. Politik. Allt det där är politik.

”Men spel är ju bara till för att vara kul!” Kanske för dig, men inte för alla. Och även om de är till bara för att vara kul, så kan ”politiken” förstöra det roliga för en spelare. Är du homosexuell och spelet är homofobiskt, så kommer det göra spelet mindre ”kul”.

Du kanske inte bryr dig om det. Men recensenten utgår inte från dig. Recensenten kan inte utgå ifrån dig. För recensenten är inte du.

Det finns ett outtalat kontrakt i en recension. Recensenten ger sin åsikt, baserad på sina upplevelser, utifrån sina preferenser och med fokus på vad hen tycker är viktigt. När en person skriver att ett spel är dåligt med motivation att det är sexistiskt, så har den personen inte fel. Och den personen är inte mer eller mindre partisk än någon som ogillar ett hockeyspel för att puckfysiken är kass.

Recensenten kan inte utgå ifrån dig. För recensenten är inte du

Den personen för fram sina åsikter med sin motivering. För en person som har ungefär samma åsikter kommer den recensionen vara väldigt hjälpsam. För en person med andra åsikter kommer den inte vara det. Bryr du dig alls inte om sexism i spel, då kommer sexismen i det här spelet inte att dra ner betyget för dig som det gjorde för recensenten. Och om du och recensenten har så skilda uppfattningar kanske det kan vara värt att läsa en annan recension också. Av en recensent med åsikter som mer liknar dina. För jag lovar att de finns där ute. Och vill du ha objektiv information? Kolla Wikipedia.

Den här typen av partiskhet är inte bara omöjlig att undvika, den är dessutom bra och viktig. Den sätter recensioner i en kontext och gör dem meningsfulla. Det finns ingen allmängiltig, objektiv och opartisk åsikt som alla människor delar. Och du är inte mallen som avgör korrekta åsikter. Inte ens om du tillhör en majoritet.

Spel ska vara kul. Men kul är inte objektivt.

*Bara häromdagen läste jag om någon som argumenterat att eftersom siffror i grund och botten är objektiva (ja, det där är ju en djupt filosofisk diskussion, men jag tror vi lämnar den just nu), så blir det felaktigt att ge ett sifferbetyg till ett spel baserat på åsikt. Och personen som sa det hade en poäng.

Haha, nej, jag skojade. Det där är ett jättekonstigt uttalande baserad på den märkligaste logik jag någonsin stött på. Visst, jag älskar inte sifferbetyg och hade gärna sett att folk skippade dem, men att man inte ska kunna ranka saker efter åsikt eftersom siffror är ”objektiva” är bara… korkat.

Sifferbetyg fungerar för att berätta hur bra man tycker något är lika väl som någonting annat. Att säga att ett spel är ”sjukt jävla bra” eller att det är ”9/10” är inte två i grunden väsensskilda uttalanden. Siffror kan användas för att kvantifiera åsikter, det är inget konstigt i det alls. But I digress.